En mage i olag del 1-7

Hej igen!
Darjeling söndagen den 4 april.

Det blev några ytterligare dagar i Kolkata innan vi for vidare till Darjeling i nordöstra Indien. I Kolkata besökte vi bland annat Victoria memorial ett byggnadsverk från de koloniala tiden samt St Pauls katedral som finns här liksom i London. Det klart intressantaste besöket men också det hemskaste gjorde vi på Moder Teresas hem för döende vilket var mycket berörande. Vi fick lov att komma in trots att vi kom för sent för att bli insläppta. Det kändes mycket beklämande att se dessa människor lida men något som ändå var viktigt för oss.

Därefter gick vi till det i anslutning liggande KaliGhat Tempel. Vid besök i templet är det viktigt att man entrar det barfota samt med tvättade händer, vilket vi fuskade med, i varje fall händerna. Det såg riktigt hektiskt ut inne i templet och vi gick in var för sig. Bara trängseln av de som besökte temlet för dagen var enorm. Alla var mycket högljudda och jag kände verkligen pulsen i de templet. Blommor som de troende förde med sig togs emot av några män som hängde ut i nån form av rep mitt framför den allra heligaste delen av templet. Ritualen var verkligen mycket intensiv jag kände att jag nästan drogs med i cermonien. Efteråt var det mycket skönt att komma ut i lugnet om man nu kan säga att det existerar här i Indien.

På Söndagen bar det iväg med nattåget till Darjeling i norr. En stad i Himalaya som i stort sett ligger på gränsen till Bhutan, Tibet och Nepal. På tåget träffade vi en kille från Tjeckien som hade anlänt till Kolkata dagen efter oss. Han sa att han redan efter 3 dagar avskydde Indien. Har för övrigt aldrig sett en människa sova i en sån stel position som han gjorde. Först medan vi satt upp hade han en spikrak rygg och händerna mellan benen, en omölig sovposition trodde jag. Sedan när han lade sig ner… (Jag är nyfiken , ler) låg han med blicken rakt upp i taket,med händerna prydligt ut efter sidorna. Såg bara så roligt ut. Den första natten på indiskt tåg var kanske inte den bästa naten jag haft på tåg men det funkade.

Väl framme i New Jalpaiguri som var slutstationen för tåget skulle vi ta det så kallade ”Toy Train:et” upp till Darjeling, vilket vi missade då vi dumma som vi var tog en riksha till Siliguri station därifrån tåget skulle gå. Grrrrr. Det blev istället en Jeepfärd till Darjeling vilket inte visade sig alltför dum. Det va en verkligt vacker syn som mötte oss när vi kom upp i bergstrakterna. Faktiskt de högsta området jag varit på någonsin, ca 2300 meter över havet. Magnifika vyer härifrån. Indiens högsta berg och världens tredje högsta berg, Kanchenjunga kan skådas från Darjeling vid god sikt, något vi inte haft. Vi har tittat på vykort istället. Ler! Det är t o m så att man kan få en glimt av Mount Everest med tur.

Vid ankomsten skildes tjeckens och våra vägar åt. Orsaken att vi tog oss hit var mycket at vi kände att vi behövde semester i semestern. Det kändes underbart at komma bort från stadens värme och avgaser till bergstrakterna men frisk luft och lugn. Vi tog in på ett mycket trevligt hotell med en utomordentligt inbjudande atmosfär och personal. Ett familjedrivet hotell, Tibetaner. Verkligen människor som bryr sig och vill ens bästa, det är dess värre inte ofta vi träffat på sådana. Ägarinnan är som en riktig mamma för samtliga gäster. Hon har ideer och ger tips. Nu senast talade hon om människorna i Varanasi dit vi snart ska inte är så trevliga att ha göra med, vilket vi redan anat.

Detta med semester i semester kanske låter som riktig lyx men vi har varit lite på dekisen vad gäller att flänga runt. Istället har den nya melodin blivit att formligen glida runt, LER. Vi har intagit frukosten i bilblioteket, en angenämt plats , med ett underbart lugn. Vi har vandrat runt bland stadens teshoppar och sjalbutiker, besökt ett och annat kloster, pratat med lokalbafolkningen , läst en god bok och ätit fantasktisk mat huups.. där sa jag nåt helt galet. Maten det var just den. Redan första morgonen blev jag liggande med magsmärtor och efterföljande diarre, inte så trevligt. Fredde följde samma spår redan under eftermiddagen. Vi tror att det mesta av problem består i höjdskillnaden som vi inte är vana vid. Tillfrisknandet kom redan andra dagen men under hela veckan har vi hela tiden haft högsta beredskap ifall olyckan skulle vara framme, ni vet vad jag menar. En toalettrulle i högsta hugg med andra ord. Det är lite knepigt måste jag säga att hela tiden behöva tänka på vad man ska äta och att det sedan ska finnas en toalett i närheten. Rent av enerverande. Nåväl någon olycka har inte skett (Puh).

Det senaste på kortfronten måste dessutom ges plats. Minilarte har övergått från att vara en ädel spelare till att i och för sig vara en vinnare (Han har rekordet i vietnamesisk poker, 7 vinster) men till at totalt ”chicka ur” när han kommer i dålig sits. Nar jag under gårdagen var på väg att kvittera och eventuellt gå förbi valde minilarte att lägga korten på bordet och backa ur. Vilket fegspel! Det finns inte ord som beskriver minilartes ”urchickning”. GRRRR!!!

Gjorde under gårdagen ett besök på Himalayan Mountaineering Institutet och Darjeling Zoo vilket var riktigt kul och intressant. Det vanliga bilden vi får presenterade är de svenskar och möjligen europeer som bestiger de högsta bergen i världen men inte så mycket om bergsbestigarna här i asien. En annan bild helt enkelt. Som kuriosa kan jag säga att det var Sherpan Tenzing Norgay (tror det stavas så) och britten Sir Edmund Hillary som den 29 Maj 1953 för första gången besteg Mount Everet, 8848 meter. Dessutom visades utrustning som användes nu och då samt djurliv i Himalaya.

Zoo:t var också en intressant upplevelse, Jag blev mycket positivt överraskad da djuren faktiskt inte satt i några små burar. Vi såg bland annat Snöleopard, Röd panda, Tibetansk varg och kanske mest imponerande den Begaliska tigern. Tigern var sjutton stor som en ponnyhäst, ståtlig som tusan gick den runt och bevakade sitt revir. Bland det roligare som hände var när en indier som skulle ta kort på de tibetanska vargarna i fotoögonblicket slog upp batteriluckan och med resultat, batterimat. Nej så illa var det inte men det var mycket roligt att se den fåniga blicken som infann sig. Indier är bra roliga på nåt sätt, komiska helt enkelt eller ska jag säga att de ser roliga ut, LER!!! Visst har ni väl sett Curry Curry på tv hemma, då förstår ni. Ha ha.

En av dagarna klev vi dessutom upp i ottan, kl 04.00 för att få en skymt av Kanchenjunga och Mount Everest. Det enda vi såg var solens uppgång över ett mycket dimmigt bergslandskap.

Imorgon bär det åter tillbaka till Kolkata för att på onsdagen fara till Varanasi och hetsen och värmen. Jag menar under veckan har det varit lite kyligt. Faktiskt ner mot 5-7 grader. Nu ska vi tillbaka in i hetluften igen, närmare 40 lär det bli.

Nu är det slut i rutan!

Ta hand om er till vi hörs igen.
Kramar från mig.
Stefan