En riktig Kamelförsäljare!

Goddag mina vänner!

Dehli, sista dagen, 26 April 2004. kl 20.25, 6 timmar till planet lyfter.

Ja hur ska jag säga det, det är med blandade känslor som jag åker hem. För det är bara jag som åker hem, Fredde tar omvägen via Thailand där han ska tillbringa de sista 4 veckorna av sin resa. Av den anledningen känns det förstås tråkigt att lämna en vän som jag kamperat ihop med under 5 månaders tid.

Vi har i varje fall kommit till Dehli efter vår vistelse i Mc Leod Ganj. Veckan blev förstås präglad av att Fredde vara en riktig pillermaskin med närmare 12 tabletter när det var som mest.:-( Återhämtningen har i vilket fall gått bra trots att pillrena gjort Fredde lite groggy emellanåt. Staden är inte så vidare stor med hade ändå en hel del att bjuda på. Naturligtvis är det många som börjar med vandringsturer härifrån eller går på någon av de Yoga, massage, healing, alternativmedecin eller mat-kurser som erbjuds.

Ja Yoga förstås, ska nog prova det i varje fall trots att jag tidigare inte riktigt förstått mig på det där ”flummet”. Kanske inte ändrat mig helt men i vilket fall som helst så råkade vi på en svensk tjej, Jennifer som var Yogainstuktör och planerade en träff under sommaren där vi ska prova på Yoga och meditation. Hon var riktigt hängiven Yoga, bara det att hon går upp kl 04.00 varje morgon och renar både sitt inre med 2 timmars Yoga och meditation och sedan sitt yttre får mig att känna riktigt riktigt lat.Klockan 7 tar hon sig sedan an Yogaklasserna under ett 2 timmars pass (känner att jag aldrig får nåt gjort helt plötsligt, puuh).

Sen finns det förstås de som bara njuter av en god bok, eller målar (som vår Israeliske grannkvinna gjorde dagarna i ända). Vi fick tyvärr inte se målningarna för att de var alldeles för fula i hennes mening. Kanske var det så! I övrigt var hon en trevlig prick som vid ett tillfälle undrade vad vi sökte, var det droger visste hon precis vart vi skulle gå. De kändes som vår granne den kvällen hade rökt på. Då hon höll kvar oss med sitt eviga snackande tänkte jag att det vore en god ide att ta upp Israel/Palestina-problemet men ändrade mig innan jag ens tänkt tanken. Det kunde blivit så fel ;-).

Kanske det som satt Mc Leod Ganj på kartan är ända att Dalai Lama har sitt säte här. Vi fick tyvärr ingen audiens hos hans höghet men väl ett besök på det tibetanska museet som berättade den tibetanska historien om dess folk och deras strävan efter självständighet från Kinas förtryck.

Att vandra runt i byn är lite av ett att vara på upptäcktsfärd. Mycket intressant finns att skåda bara genom att sätta sig ner över en kopp te. Det är inte vilka turister som helt. Antingen är det västerlänningar som vill söka meningen med livet och med det slänga på sig de vinröda munkdressen och gå i kloster. De andra är de yngre förmågorna som springer runt iförda sjalar av olika färg och form eller de killar med endast ett tygstycke kring barmen samt ett rökapaket på fickan. Det är så många olika människor som infinner sig här att jag med mina kortbrallor och Nike-tröjan nästan känner mig lite utanför. Men som sagt man ska inte vara som alla andra, inte de som jag och definitivt inte jag som de. Känns bara som vissa av turisterna är mer indiska än vad indierna själva är 😉

Ja så hamnade vi förstås i en matt och sjalbutik dagen innan vi skulle åka. Det visade att vi hade att göra med en riktig kamelförsäljare som verkligen hade talets gåva. Naturligvis visade han upp imponerade mattor och Pashmina-sjalar som vi inte kunde ett skvatt om. Vi köpte förstås ingenting men det hade inte varit en omöjlighet att man hade kommit ut med 6 mattor och 10 sjalar så som han snackade. Ni vet, ta chansen, ni kommer att bli nöjda, era vänner kommer fråga var mattan är köpt och att de vill ha en likadan etc. En försäljare helt enkelt. :-))

Ja, efter lite shoppande av diverse nödvändiga och mindre nödvändiga prylar var det dags för ett farväl till Mc Leod Ganj och till den familj som vi bodde hos.

Vi skulle ta bussen till Patahankhot och sedan nattåget till Dehli. Hoppades innerligt att vi skulle slippa det levade snorpappret vilket vi gjorde. Kan ha varit han som gjort mig lite förkyld.

Efter en natts inte alltför god sömn tog vi oss till YWCA där vi tillbringat den sista natten. På tågstationen såg vi förövrigt en hund som med lätthet intar platsen som den vidrigaste vi sett. Jag mådde riktigt dåligt av att se den fara så illa som den gjort. En döende rabieshund ( Kanske är det så per definition att en hund är döende om den har rabies, vad vet jag) ;-(

De två dagarna i Dehli har vi tillbringat i klädaffärer och helt enkelt köpt in en ny sommarkollektion, shoppingtarmen torde således ha fått sitt för denna gang;-)

Nu sitter vi och inväntar taxin som ska komma. Sedan bär det obönhörligen ut till flygplatsen och till flight LH 761 som ska ta mig tillbaka till Svedala. Det är inte utan att en tår kommer att fällas när vi nu ska skiljas efter 5 månader tillsammans. Tänk bara att inte få se MiniLartes tryne när man vakar upp på morgonen bara det är en upplevelse som gjort det så kul att har varit ute med Fredde.

Nåväl, allting har ett slut och så även denna resa. Jag önskar MiniLarte en fortsatt trevlig resa och att får det riktigt riktigt skönt I Thailand ;-))

Under veckan kommer en liten avslutningsdagbok som jag hoppas ni vill läsa, sen har jag en förhoppning att jag ska kunna träffa de flesta av er inom så snart som möjligt.

Varma kramar till er alla!

/Stefan, alias Stringan