Hektiskt redan på planet!!

Kolkata 27 Mars, 22.45

Tja.. en trött hälsning..

Lugnet i Bangkok och Thailand förändrades i ett nafs när vi kom till Indien, ja faktist innan ens planet stannat. När planet bara fått hjulen på landningsbanan hördes ett samstämmigt klick från kabinen, samtliga Indier hade spänt upp sina säkerhetsbälten och ställt sig upp för att ta ned sina handbagage. De thailändska personalen fick springa ut och vänligen be samtliga passagerare att sätta sig ner. Det hela var komiskt och vi tänkte att det var i full gång från och med nu.

Efter 60 minuters väntan på bagaget växlade vi till oss lite rupies och tog oss med hjälp av en rätt trevlig taxichaufför och hans enormt fräsiga Ambassador (bilen) till ett hotell. Vi insåg snabbt att standarden på boende hade sjunkit rejält men måste sägfa att den skräckbild som många målar upp av landet och staden inte stämmer. Klart bättre än ryktet!! men visst är det hektiskt ;-)). Första dagen gick åt till att sova, trötta som vi var.

Sedan har vi strosat tunt i staden och försökt komma in i tempot. Halva andra dagen gick åt til att ordna tågbiljetter till nästa anhalt vilket inte visade sig helt lätt. Det skulle fyllas i blanketter och i förfrågningsdisken var det sånt trycka att om man inte hade nåt mer att fråga blev man undanskuffad.

Idag avslutade vi biljettköpen med att ta oss till den mer lättåtkomlioga tågbokningen i stan. Först hade vi dock snurrat runt på lite olika banker , jag t o m på Indiens centralbank (tror det var det i varje fall) i jakten på ett exchange certificate som skulle göra det enklare för oss som turister att boka tåg. (vi kan nämlige åka på någon typ av turistkvot vilket är rätt skönt.

Vi har passat på att åka springriksha, vilket känns som en kolonialföreteelse men något som ända ska göras. Det är tydligen så att de endast finns här i Kolkata.

Det doftar ömsom mat, urin, sopor. Kaos i trafiken, massor av fordon, tiggare, hundar, katter men knappt några kor än så länge.

Ja mycket händer och mer ska ni få höra från detta charmiga men knasiga land.

Ta hand om er!

Stefan