hihihihihihihi

Chuc mung Nam moi!!

..eller Gott nytt år!! Nu ar det 2004 har och apans år.

Det var ett tag sen sist…

Fortfarande i Hoi An, sitter nu och väntar på en buss som vi ska ta oss vidare norrut till Hue.

Här i Hoi An blev planerade 3-4 dagar en 8 dagars vistelse, hur kan det komma sig?

Jo först en massa billiga kläder som fick oss att stanna 3 dar.. sen lite sköna lata dagar och till sist det absolut bästa ,vietnameser som bjöd in oss för att fira nyår.

Hoi An, en stad med charm, ljuvlig stämning, några turister för mycket, och om man har tur riktigt trevliga klädesförsäljare. Jag sade till mig själv att det inte skulle bli något alls eller på sin höjs ett par shorts, men icke….det blev alldeles för mycket…( Fredde redovisar detta i sitt inlägg) puuuuuh….

Mer än nöjd packeterade vid alltsammans i en stoooor låda som via sjövägen nu är på väg till Sverige.

Ja Ni har helt rätt när ni tänker ..vad ska man med så mycket kläder till..men tjejerna vi hamnade hos var så trevliga och hjälpsamma att det bara blev så. 😉

Vi blev som många andra upplockade på gatan an en tjej ( inser hur dumt detta låter när jag skriver det..hmmm) som tog oss till en klädshop men som vi avvek från då de inte kunde ge oss bra priser. Istället fortsatte vi på marknaden och hade turen att träffa Thu som tog oss till en annan shop i samma byggnad, där de var mer än trevliga.

Su eller Chinh som hon egentligen heter hjälpte oss med allt detta fastän vi var tveksamma hur kläderna skulle bli, jag förstår att de vill sälja men de försökte inte pracka på oss prylar. Däremot sålde hon kanske en och annat plagg till oss med sitt charmiga sätt att vara, det var helt enkelt riktigt roligt att gå ner till shoppen. Det är också ett sätt att göra buisness. De bara skojade och skrattade hela tiden, hi hi hi

På nyårsafton var det luchbjudning och igår på ny årsdagen bjöd de in oss till midddag, vilket kändes mycket bra. De var sa uppriktigt glada for att vi kom och naturligtvis har det en förklaring i att de innebär lycka för den om välbärgade personer kommer till dem på nyåret, helst ska de vara någon med stor familj och många barn vilket ju inte stämde in på oss. Vi åt och drack alldeles fantastisk mat, kändes underbart att få tillbringa den tyvärr alltför korta tiden tillsammans med dem. På kvällen gick vi ut på nöjesfältet med barnen och till sammanfattningsvis var det hela en mycket lyckad tillställning.

Efter nån dag träffade vi Tin en Vietnames som kanske inte visade sitt rätta jag nar han var med oss. Han drog runt med ytterligare en kille Kevin från NordIrland som var en alltigenom hyvens kille på resande fot, jobbade dessutom i Norge och skulle till Sverige till hösten så det kanske kan bli en återträff där.

Han tog med oss på en total ansiktsrenovering dvs en öronrengöring, rakning och ögonrengöring. En utflykt till Marble Mountain och China Beach. Dock kör alla mycket fort på sina bikes men denna kille var ta mej sjutton galen. Han ville ha med oss pa många saker men naturligtvis styrde vi upp detta. Vår reskompis Rebecka har umgåtts med Tins halbror en 18-åring som knappt i vissa stunder kanppt nått upp till 5-åring utvecklingsnivå samt en barnslighet som övergår mitt förstånd. Jag fick säga till honom med knytnäven vid ett tillfälle, jobbig typ.

Denna Tin verkade enligt en annan tjej vi träffade vara lite av en gangster som ställer till problem så vi avvecklade den relationen fortast möjligt.

Precis nu tutar det ofantligt utanför dörren som att man får spader…var va jag nu?

Innan dess han Tin i varje fall ta med oss till två familjer och ha middag med dem vilket även det var verkligt trevligt. Vår Kevin, med sina Irländska rötter tog ton och sjöng en folkvisa , bara så nice.

Det kulturella intresset svalnade något har i staden men gjorde en dagstur till My Son, ett omrade som sedan 400-talet befolkats av gruppen Cham. Detta har kommit att bli ett område som finns med på världarvslistan och är unikt i sig men till större delen tyvärr förstört under Amerika kriget.

Pa nyårsafton var det teateruppvisning vi floden och en hel del fyrverkerier samt glada människor och kanske det allra bästa, inte en enda aspackad person, vilket är kutym på nyår hemma.

Promenerade och med moppe har vi alltså stannat i hela 8 dar men som sagt allt har ett slut och det är dags att fara vidare.

Ta hand er där hemma och ha ett tiktigt Gott Nytt År. Inte ofta man firar två nyår inom loppet av en månad men kul var det i varje fall.

Tam Biet
/Stefan