Ljuv musik….

Hallå där hemma i kylan! ;-))

Efter en tur i Mekongdeltat anlände vi Ho Chi Minh city (HCMC el. Saigon) dagen före nyårsafton. Vi möttes av en stad full av ljuv musik… alla dessa hysteriska 3 miljoner moppar; brummande, tutande samt de livliga moppetaxiförarna som ständigt erbjuder an åktur i det organiserade kaoset som ändå råder. Nästan en förälskelse i mopedåkande som företeelse..helt fantastiskt!

Då nyåret här inte har samma betydelse som för oss hemma skulle det bli en tämligen lugn kväll…trodde vi. Det började lugnt i varje fall.

Funderade på en sak…mycket länge sedan eller om det ens hänt att nyårsmiddagen tillbingades tillsammans med en man, Fredde, fast det var trevligt ända 😉 .

Enter en fabulös trerättersmåltid vandrade vi runt i den smått hysteriska nyårsnatten som lystes upp av människorna som verkade fira nyåret glidandes runt pa sina motos, kan säga att jag aldrig i mitt liv sett så mycket folk…otroligt!

Nyårsfyrverkeriet uteblev men vi njöt i fulla drag av Benny Anderssons mästerverk… ”Happy new year, Happy New Year..la la la la la” ja ni vet..
som framfördes av en orkester som tidigare under kvallen spelat klassiska musikaliska mästerverk kombinerat med julmusik….
..ser fram emot det riktiga nyåret den 22 Januari då Tet firas, antar att det kommer att bli verkligt firande då.

Innan vi tog oss tillbaka till vara kvarter var jag tvungen att beskydda Fredde som blev antastad av några till utseendet fantastiska kvinnor… ;))) så kallade shemales…hmmmm.
Ska sanningen fram så fick vi nog båda ett erbjudande som vi tämligen enkelt kunde avfärda.

Istället blev det en pub på vår gata som minst sagt var ett skådespel för de vietnameser men hakan i backen måste ha funderat…och funderat vad vi egentligen firade.. vad var det som fick oss att dricka oss redlösa (inte jag) och skrika Happy New Year??

Nåväl efter en lång kväll knoppade vi in vid 4 på morgonen och tog en välbehövlig sovmorgon.

Har vi egentligen gjort något värdefullt så vi med stolthet kan säga att vi faktiskt vair i Saigon och inte bara besökt Cd-shopparna, de italienska resaturangerna och de statligt finansierade turistbyråerna, Jo faktiskt!

Vi har spatserat gata upp och ned och beskådat de franska impulserna som givit staden dess fantastiska byggander.. som om jag skulle veta nåt om det….;) Franska kolonialstil i varje fall.

Besokt den ganska tråkiga Katedralen Notre Dame och sedan strosat vidare mitt ut i gatan så att följden blivit ett hejdlöst tutande… rätt kul.

Det mer seriösa inslagen består av ett besök på Reunification palace… (Ni får översätta själv)som var intressant utifrån att det för en gång skull inte är USA som skrivit historieböckerna.

För de historieintresserade läsarna ar det detta palats som störtades den 30 April 1975 och som som markerade slutet och segern för den nordvietnamesiska kommunistiska regimen.

Idag har vi varit på en dagstur med en leende guide som tog oss till ett Cao Dai tempel…. som jag inte tänker orda så mycket om eftersom det kom på efterkälken nar det betydligt mer intressanta Cu Chi tunnlarna besöktes…

Helt makabert att människor kunde leva i dessa förhållanden och faktiskt besegra den stora krigsmakten i väster. Små eller rättare sagt minimala utrymmen som de levde och verkade i.
Naturligvis fick vi som alla andra tursiter prova tunnlarna.. vilket var en upplevelse som kommer att bli minnesvärd.

Imorgon ska vi till Krigsmuseet och sedan till Cholon, det distrikt i HCMC som befolkas av i huvudsak kineser, Chinatown.

Ja gott folk… det är vad som händer och vem vem vad morgondagen har att erbjuda…vad ni gör?? i bästa fall kanske ni har ledigt ett par dagar till, annars kanske ni redan har återgått till livet…;-)))

Kram på er alla!

/Stefan