Vidrigt!!!!!!!!!!!!!

hej go vänner…

Ett enda planerande ja det är vad resande innebär, men sen är det fantastiskt kul.

I måndags gjorde vi sällskap med Amanda och Sofia till huvudstaden i Kambodja, Phnom Pehn. Uppe med tuppen var vi 07.00 ( trots semester)och än värre lär det bli. Käkade en sista frukost hos Steve och Naomi och sedan bar det av.

Phnom Pehn…smaka på staden… inte som Rhodos stad, Palma de Mallorca eller kanske London…. Nej istället en stad i ett land som har drabbats så fruktansvärt. Det är så landet känns…

Bara alldeles nyss innan jag slog mig ned på ett tryggt internetcafe såg jag fyra fem personer som hade blivit av med benen p g a de minor som fanns och fortfarande finns. Dessa har skördat människoliv och det märks det vill jag lova.

Nu tillbaka till vad som nu kanske är av mindre betydelse..resan…det finns så mycket att säga.

Lite kul detta med bussar i detta landet. Vår buss skulle gå kl 08.00 och förväntar man sig att bussen ska gå vid den tiden och det gör den men den tar ett litet varv i staden innan den åker. På det sättet tror många turister att de missat bussen.. lite kul tycker jag.

De som känner mig vet att jag ofta blir kissnödig och ofta i fel situationer och naturligtvis var jag tvungen att stoppa bussen för att få min lilla stund. Gjorde nog flera en tjänst.. då ett antal till droppade av bussen och ut i skogen….en äldre kvinna hade inte lust att gå så långt hon satte sig vi bussens framdäck. Nåväl nöden har som bekant ingen lag…

Vet inte vad det var, men kände vid första mötet med staden att det inte stämde något som jag senare kommit att ändra.

The last home var guesthouset som vi bodde på. Lite läskigt namn kanske…men vad som är verkligen är läskigt är att varje männiksa i detta land har en historia att berätta som inte någon jag känner kommer i närheten av. En skrämmande siffra är att 50% av befolkningen är under 15 år….Ett sargat land under årtionden.
Något vi fick vetskap om redan första dagen har i Phnom Pehn då vi efter incheckningen besökte Toul Sleng, ett fängelse som användes av Pol Pots röda Khmerer för tortyr… och alla de vidriga saker man aldrig kan tro en människa kunna göra.

Vi blev alldeles matta av besöket och som verkligen berörde. Nej helt fel….Det gav mig något att tänka på för en lång tid fram över.

På kvällen var vi ute och promenerade åt och drack lite gott samt funderade över vad vi sett.

Dagen efter (9/12 Anna dagen.. visst ska lutfisken i blöt 😉 )hade vi lite saker att göra. Amanda och Sofia skulle ordna med pengar och det kanske Fredde också borde gjort då han idag är utan pengar. Jag står honom till tjänst!

Jag och Fredde besökte Choeng Eek, kanske mer känt sorgligt nog för Killing Fields. Ett område utanför staden som användes som massgravar för de som berövades livet av de enormt grymma röda Khmererna. Ca 17000 människor var begravda här och under åren 75-79 tog regimen död på mer än 2 miljoner människor.

Med minnet fullt av tragik åkte vi till ryska marknaden som jaag tror man kan säga innehöll allt och litet till. Allt från reservdelar till moppen, exotiska frukter, skor, klockor ja ta mej sjutton allt som jag kan tänka mig. Helt otroligt!

Jag köpte ett par byxor och fredde ett par. jag lyckades bättre än honom med prutningen. Betalade $2 istället för Freddes $3.5. Bra!

Bara måste nämna det… regn här igår. 30 grader och regn. Var tydligen myvket ovanligt men det hade å andra sidan inte regnat på 2 månader.

Amanda och Sofia handlade på för fullt och var nog rätt nöjda över de inköp de gjort.

Idag bar de av till Siem Reap i Norra Kambodja där vi ska stanna 4 dgar med besök i Angkor Wat som huvudattraktion.

Turen hit gick med expressbåt kl 07.00 denna morgon och imorgon planerar vi att gå upp kl 04.00 för att hinna med så mycket som vi kan innan det blir stekhett.

Båtturen idag innebar solbränna…verkligen! lite för bränt för Fredde i varje fall.

Ja nu måste jag väl sluta innan ni slutar läsa.

Ta hand om er där hemma!

Brända hälsningar
Steffo