Tempel m.m.

Efter Pangandaran forsatte vår resa med Eko, han hämtade upp oss på morgonen och vi blev inbjudna till hans hem. Där bjöds det på Kopi Lewak ett kaffe som har gått igenom ett mårdliknande djurs tarmar. Det ska vara världens dyraste kaffe. Smakade utmärkt, lite syrligt. Vägen dit var kul då det skulle vara vespaträff i Pangandaran en massa härliga hemmabyggen med sidovagnar extremt låga med kohuvuden som styren, tyvärr gick det inte fota från bilen. Efter stoppet hos Eko var det dags för en båttur på en flod jag glömt namnet på. Ingen vanlig turisttur utan chartrad via Eko, kanske inte världens roligaste. Det tog tre timmar drygt och tog oss genom mangroveträsk förbi små ensliga fiskebyar och vi passerade även ett fägelse som kallas för Alcatraz, där Indonesiens värsta förbrytare sitter. Tyvärr regnade det en hel del. Slutdestinationen var en stad med ett gigantiskt oljeraffinaderi. Båtturen tog oss från Västra till centrala Java.

Resten av bilturen tog oss till Borobudur där det var dags att sova för en tidig morgon med turistande, väldigt mysigt boende inne på tempelområdet. Borobudur är framförallt berömt för sitt stora buddistmonument som uppfördes på 750-850 talet, men övergavs strax efteråt och föll glömska. Det återupptäcktes 1815 begravt av lager med aska. Det restaurerades och har sedan utsatts för en terrorsprängning 1985 och en rejäl jordbävning 2006 men åter restaurerats upp. Som ett ständigt hot tornar sig vulkanen Merapi i bakgrunden. Mäktig byggnad. På väg därifrån stannade vi även till vid Menduttemplet som är mest känt för att Buddahfiguren sitter lite slappt västerländskt med hängande ben istället för i den klassiska lotusställningen. (Bilder har vi redan lagt ut, men denna text kanske förklarar lite vad de visar!)

Nästa stopp blev ytterligare ett imponerande byggnadsverk hindutemplet vid Prambanan, egentligen finns det ett antal tempel på området men vi nöjde oss med det mest imponerande. (se bilder). 2006 utsattes området för en rejäl jordbävning men håller på att restaureras. Blev lite jobbigt dock då många skolklasser har ledigt eller är på skolresa. Vi blev ”intervjuade” av en skolklass från Sumatra som hade som uppgift att öva sig på att prata engelska med oss ”bule” (utlänningar) Efteråt skulle det fotas och det blev början på vad man skulle likna vid att vi var själva turistattraktionen och efter ett 10-tal gruppbilder med oss bule som huvudattraktionen var det bara att fly fältet…

Efter en fullspikad dag med kultur bar det av in till Yogyakarta, där bokade vi resten av vad vi ska uppleva av Java. En tredagars paketlöning som innefattar ett besök på vulkanen Bromo och platån Ijen samt transport till hamnen där vi ska ta båten över till Bali. Trött av upplevelserna och intrycken de sista dagarna orkade vi inte med att turista något i Jogyakarta. Blev en krogrunda istället vilket var trvligt det med. Inte ofta man bränner en mille på krogen! Inte så farligt som det låter dock ca: 700:- i svenska pengar. Vi tog även farväl av chauffören/guiden Eko, vilket kändes trist då han var en klippa. Vi fick även det trista beskedet att Benny vår tidigare guide i Bandung avlidit av sina sviter av hjärtattacken. Idag dock fick vi sms att han fortfarande levde (förvirrande) dock krävs en operation som han förmodligen inte har råd med. Läkarna ger honom annars bara tre månader sen är det nog finito. Känns sorgligt och orättvist. Tacka för höga skatter och svensk sjukvård där det inte är plånboken avgör om man ska få vård eller inte.

Just ni befinner vi oss i en by nedanför vulkanen Bromo. Ska upp 3.30 inatt för att vara uppe till soluppgången. Resan hit från Jogya var seeeeg. Cirka nio timmar på ett tåg som var duktigt fullsatt och svettigt till en början. Trånga säten och knappt benutrymme. Dessutom ett jävla härj från alla försäljare som skrikandes for i gångarna med alla sorters mat och krimskrams i lådor. Här i byn är det myggfritt om man säger så, kylslaget som en svensk höstdag, men så är vi nog på Kebnekaisehöjd ungefär. Dags att slagga för att orka med morgondagens vulkanbestigning.