Yo yo yo guys and gals, dudes and babes!
Igår kväll anlände jag till Adelaide, en stad jag endast kommer göra en blixtvisit i. Sedan min senaste rapport har jag varit med om en tredagars tur längs The Great ocean road, och om den ska ni nu få höra…
På morgonen för resans start vaknade jag med tokfeber, pannknack och igenmurad hals. Satan i gatan. Det har hållit i sig ända fram tills nu, vaknade imorse och mådde förhållandevis bra. Jag har av förklarliga skäl nästan inte druckit någonting alls (hehe, 0% är ju ouppnåeligt), men har hållit mig till två öl om dagen, kombinerat med en dödlig cocktail av panadol och nurofen och andra febernedsättande piller. Hur som haver barnen kär, jag checkade ut från hostelet och hoppade på bussen tillsammans med nio andra glada själar, mestadels par, och tillsammans med vår störtsköna guide Adam begav vi oss mot Torquay… där jag redan varit! Men det gjorde mig ingenting, det var ett kärt återseende. Efter det var det outforskad mark, vi såg en massa häftiga ställen som man bara måste se, såsom The Twelve Apostles, London Bridge, Bay of islands och flera ställen som jag knappt kommer ihåg namnet på. Jag kommer dock ihåg en rolig historia om London Bridge, en klippformation som var hel fram till 1990. Ett par från Brisbane var på semester och gick ut på klippformationen, och medans dom var där ute rasade hela sektionen som förbinder klippan med land ner i havet, och dom är fast längst ut utan möjlighet att komma tillbaka. En nyhetshelikopter erbjuder sig att plocka upp dom, men dom försökte gömma sina ansikten och vägrade. Det visade sig nämligen att båda var gifta på varsitt håll där hemma och var på otrohetsresa under ursäkten att dom var på ”affärsresa i brisbane”. Hehe, det hela kablades naturligtvis ut på alla nyheter med bilder och intervjuer och hela rasket. Inte många ursäkter man kan komma med där!?!
Natten tillbringades på ett hostel i Port Campbell, och det finns inte så mycket att säga om det för jag däckade och låg i feberfrossa fram tills morgonen därpå. Först åt vi frukost, sedan begav vi oss till Massacre point, där européerna tvingade aboriginska familjer att kasta sig ner i havet och dö. Ni ska inte tro att detta var något unikt, över hela australien hittade dom på sätt att ta kål på ursprungsbefolkningen. Efter ett antal fler klippor och stränder åkte vi upp mot The Grampians, som är världens äldsta bergskedja (vad annars i Australien, allting man hittar är antingen världens äldsta, största, minsta, mest sällsynta…), där vi slog läger på en bondgård för natten och sedan begav oss till en sjö för att bada. Det var iskallt i vattnet men skönt med ett dopp efter timmar på en svettig buss. Vi såg massor med vilda djur, speciellt kängurur. Visste ni förresten varför den heter Kangaroo? När dom första upptäcktsresande kom till Australien och för första gången såg en känguru frågade dom ett par aboriginer vad djuret hette. Kangaroo, fick dom till svar. Nöjda med sitt svar döpte dom djuret till Kangaroo, men vad det verkligen betyder är ”jag förstår inte vad du säger”. Hehe.
Väl tillbaka på bondgården hägrade en riktig australiensisk barbeque, med korv och lamm och kyckling och ett par kalla öl. Kvällen avslutades med Possum-spaning i skogen.
Sista dagen utforskade vi The Grampians, och det var riktigt bra, massor av skumma klippformationer och utsiktsplatser och vattenfall. Vi kom fram till Adelaide igår kväll, och det var en lugn kväll för min del för jag mådde skit. Två-tre öl fick räcka.
Imorse försökte jag boka en tågbiljett med den berömda ”The Ghan” från Adelaide till Alice Springs, men det visade sig att nästa tåg inte går förräns på fredag. Suck! Jag som verkligen ville åka med det där tåget… men förtvivla icke, tänkte jag och började kolla på anslagstavlan på hostelet, och där såg jag en lapp från en holländsk tjej som hade en campingbuss och behövde resesällskap från Adelaide till Alice Springs imorgon! Perfekt! Jag ringde upp och vi möttes tio minuter senare och gick igenom alla detaljer, det kommer passa min magra plånbok perfekt, bara bensin, mat och öl att tänka på.
Det kommer antagligen ta oss ett par dagar att ta oss till Alice Springs, det är inte speciellt långt med australiensiska mått mätta… bara sisådär en 3000 kilometer! Längs vägen finns massor med nationalparker och den riktiga australiska ödemarken med öken, öken och åter öken…
Lev gott och håll humöret uppe, ni finns i mina tankar! Nu ska jag på picknick med Sachiko, en japanska från bussturen. Under hela resan försökte hon lära mig japanska, och jag lära henne svenska, med ganska hyfsade resultat. Så, Sayonara, Mondainai, Sugoi på er!
Vid pennan,
Rob the camper
Vafan….kom hem nu, vet du hur hårt jobbet suger?