139: Vilken födelsedag! Avslutningsbrevet från Australien.

Jag måste varit en snäll pojke hela året för min födelsedag var full av goda tecken. Till att börja med fick jag ett rum med bara tjejer, 5 unga undersköna bruttor som springer runt halvnakna på rummet.
Gott tecken nummer två: Efter flera dagar med spöregn vaknade jag upp till strålande solsken. Inte ett moln på himlen, och Sydney var som allra vackrast.
Gott tecken nummer tre: Hammarby spöade Djurgården i första derbyt på Söderstadion sedan 1996, och Chribbe… jag hoppas du var där! Axel, dig behöver jag knappast fråga. Firar man julafton på Kvarnen så missar man inte en sån match:)
Gott tecken nummer fyra: Jag lyckades få en biljett till premiären av sista Stjärnornas Krigfilmen. George Lucas hade många lösa trådar att knyta ihop men jag tyckte han lyckades ganska bra.
På kvällen gick jag och två tyskor ut för ett par drinkar, men det slutade såklart i en ren fyllebatalj och det är inte helt klart hur vi kom hem, jag tror vi gick hela vägen. En värdig avslutning på en födelsedag!

Det var allt om min fenomenala födelsedag, nu till mina utlovade reflektioner över min tid i Australien.

Tack Australien för allt du har gett mig, alla fascinerande och konstiga platser, djur och människor jag sett och träffat.Innan jag åkte var jag rätt säker på att jag skulle förändras på ett eller annat sätt under det här halvåret, och det stämmer verkligen. Innan jag åkte kände jag att jag levde som i en dvala ibland, ni vet, jobba, sova, gå ut nån gång ibland…
Den här resan har fått mig att vakna upp. Jag har träffat så många människor som var i samma situation som mig, karriär och allt stabilt och tryggt, men som tog steget och gjorde något HELT annorlunda. Alla hade dom en sak att säga: Det är det bästa jag någonsin gjort! Det är aldrig för sent att ändra sig. Jag träffade till och med en 60-årig VD på ett av Australiens största försäkringsbolag som efter 33 år bestämde sig för att börja köra natttaxi för att han var trött på allt pappersjobb. Som sagt, det är aldrig för sent att ändra sig. Det är väl viktigare att man gör nåt man trivs med? Man jobbar ju trots allt en tredjedel av dygnet. Man kan göra precis vad man vill, det gäller bara att ta det där STEGET.
Under det här halvåret har jag lärt känna rätt mycket om mig själv, och om människor i största allmänhet. Det är den viktigaste resan jag gjort, och till er alla vill jag bara säga att om ni får (eller tar, snarare) chansen så ÅK! Det finns en hel värld att upptäcka där ute som bara väntar på en. Allt är möjligt.
Jag har träffat så många sköna mönniskor och jag har nu stående inbjudningar att bo hos vänner över hela världen. Japan, Kanada, Frankrike, Australien, centrala London…

Sista dagarna i Sydney har handlat om filmvetenskap. Jag tycker mig ha sett det jag vill se av Sydney, så jag har tagit ikapp alla filmer jag velat se. Har varit på bio varje dag, och häromdan var jag på flummig indisk veganbio med två tjejer, där man låg på en massa kuddar och kollade på film. Det är väl egentligen så bio ska ses, liggandes som hemma i sitt eget vardagsrum?
Ikväll ska jag ut och käka och ta ett par öl med Vallaj, den där indiska snubben jag lärde känna i Singapore. Jäkla lustig kille, han är från en stenrik indisk familj, jobbar som investment banker i Sydney och hans stora passion i livet är pennor, svindyra pennor. När vi var i Singapore köpte han en penna för femtusen spänn. Alla behöver vi väl nåt att samla på?

Vid pennan (en 2-dollarspenna, hehe),
Robban