Agra, tåg och trånande indiska män

Vi befinner oss nu i Varanasi, en av Indiens heligaste (och lerigaste) städer. Det är hit alla hinduer vallfärdar för att bada i Ganges, bli bränd på bål efter sin död, be till gudarna eller bara flumma runt i största allmänhet. Men mer om Varanasi i nästa dagboksinlägg!

Agra ogillade oss vi ogillade Agra från första stund. Bidragande faktorer till detta var förkylningar, sömnbrist, hala biljettnasare, halk-i-kobajs, kallvatten i duschen och borttappade visakort. Visst var det häftigt att se Taj Mahal, men så otroligt, omvälvande, oerhört tyckte vi inte att det var. Kanske för att man förväntade sig just det.

Kärleken flödade iallafall vid kärlekens monument. Så var även fallet hos en drös prepubertala indiska män i stentvättade, broderade jeanskläder som hela tiden kom fram och ville ta kort med oss. Sakta insåg jag att det inte alls var meningen att jag skulle vara med på någon av dessa bilder, jag kom inte ens med på bild! Ack nej, dessa bilder skulle dessa moppemuschebeklädda fjunisar ha hemma på väggen i pojkrummet! När den tionde indiska flottfrillan kom fram och ville ta bild fick jag nog. Men ni ska inte tro att det var slut där!
Angelica är älskad och omåttligt populär över hela Indien. När tåget till Varanasi stannade vid en station full av indiska pojkscouter slutade med att en hord pojkar i bruna uniformer sprang efter tåget och vrålade ”we loooove youuuuu maaaaam!”. Nåväl. Någonstans på denna jord är väl även jag eftertraktad och åtrådd. Långtbortistan kanske. Angelica tycks iallafall eftertrakta och åtrå mig, och det räcker mer än väl för mig, enkel man som jag är.
Eller vänta! En person i Indien har åtrått mig. Det var en riktigt taskigt sminkad, manhaftig transvestit på tåget som nöp mig i kinden och väste ”youuu seeexy” och ville ha 10 rupier av mig. Alltid något! Man får rätta mun efter matsäcken så att säga.

Tågresan var för övrigt en av de bästa hittills. Vi delade sovbås med ett par äldre indier som skulle på bröllop, och som sminkade Angelica i indiska bröllopsfärger och bjöd på den ena spännande indiska maträtten efter den andra. Lägg till ett litauiskt par i vår ålder som bjöd på whiskey i pet-flaska, och ni hajar att det var en given succé!

Detta inlägg blir ganska kort och koncist, vi låter bilderna tala för sig själva. Nu ska vi halka ut i leran och hitta något att äta, man måste nämligen vara hemma innan det blir mörkt för sedan hittar man inte hem i gyttret av gränder.

Mamma: kan inte du smsa mitt kontonummer?

Axel: nu vill jag ha lite sköna silly season-bajenrykten! Nya spelare? Har Shaaban kritat på?