Avsnitt 55, Magnetic Island, Townsville, och Mission beach

Hej mina vänner! Nu var det ett tag sen jag skrev, men jag har varit mer eller mindre på resande fot sedan sist. Till att börja med åkte vi till Magnetic Island efter seglatserna i Whitsundays. Magnetic Island fick sitt namn av Cook, som fick något besynnerligt fel på sin kompass när han passerade ön, och därför drog slutsatsen att den måste vara magnetisk (vilket såklart inte stämde). Magnetic Island var en ganska pittoresk liten ö, med långa svepande stränder och tät djungel. Vi bodde på ett ganska lugnt hostel i en vik som hette Horseshoe bay, och dagarna ägnades åt bokläsning och öldrickande, jag har läst en sjuhelsikes massa böcker på sistone. Vi hittade en gammal bokhandel i Townsville (det var väl ungefär det enda positiva med den staden), där vi fyndade en massa gamla böcker för inga pengar alls. Vi tillbringade en natt i Townsville, en stad som var totalt tom och öde. Vi var ganska slitna så jag somnade vid halv 10 på kvällen. Dagen efter åkte vi till Mission beach, ett ställe man åker till främst för att hoppa fallskärm, (men jag ska göra det på Nya Zeeland istället), så vi hittade ett riktigt flummigt hostel med en riktigt skön pool och trevligt folk så vi stannade där ett tag och bara tog det lugnt. Mission Beach har en av världens vitaste sandstränder som sveper mil efter mil längs djungel full av kokospalmer, men man kan inte ens vada i strandkanten för det kryllar av stora elaka saltvattenskrokodiler och livsfarliga maneter såsom Box Jellyfish, som man nästan garanterat dör av. Smärtan av tentaklerna från en Box Jellyfish ska vara ett av det absolut smärtsammaste en människa kan uppleva, ungefär som att bli bränd av en cigarett upphöjt till 10000. Hela norra Queensland är på det viset, så det är mest till att bada i pool eller på ställen där dom har stora skyddsnät i vattnet. Lite skumt, dom vackraste vitaste paradisstränderna man kan hitta, och så kan man inte bada. Typiskt. Men det var riktigt schysst att vakna på morgonen och plocka sig en egen kokosnöt till frukost. Hur som helst, efter ett par dagar där kliade det i kroppen för att se nya ställen, så för tillfället är vi i Cairns dit vi anlände igår kväll. Vi bor på det största hostelet jag någonsin sett, vi snackar om minst 600 backpackers i ett hypermodernt hostel med en enorm poolanläggning, utomhusbio och tv-rum som kan sluka en jumbojet. Det har inte samma charm som mindre hostel där man lär känna alla, men det är rätt skönt med ett ställe där allt är fräscht och rent. Med 600 gäster finns det ju en och annan söt tjej att titta på också, vilket underlättar när man sitter och väntar på sin tvättmaskin. I Mission beach åt jag min första kängurustek, och det var tamejtusan bland det godaste jag ätit i hela mitt liv! Mört och saftigt.
Igårkväll mötte vi upp en massa vänner från Fraser och Whitsundays, så det blev en riktig helkväll med dans på borden på Cairns röjarställe nummer ett. Idag har vi en sån där dag då man fixar all tvätt, email, matinhandling och annat nödvändigt.
Vi har desperat försökt skicka hem våra didgeridoos, jag håller uppriktigt på att tappa vettet av att släpa den av och på bussar och tåg hela tiden. Så, det billigaste sättet är tydligen att skicka den med någon atlantångare som tar tre månader… så om tre månader dimper det förhoppningsvis ner en didgeridoo i brevlådan hos familjen Israelsson!
Vi kommer nog stanna i Cairns ett tag, det är en riktigt skön atmosfär här, sedan drar vi upp till regnskogens hjärta i Cape Tribulation (ja ni kan ju gissa varför det döptes till det). Där ska jag dyka på barriärrevet och gå på djungelsafari bland Cassowarys, en annan fara jag glömde nämna… det är en av världens största fåglar (vad annars i Australien?), den är större än en människa, kan inte flyga, men har en stor sylvass klo på varje fot som kan sprätta upp en människa på en sekund. Senaste fallet var en 16-årig pojke som kastade sten på en Cassowary och petade på den med en pinne, det slutade med att den hoppade upp med båda framfötterna och sprättade upp honom totalt. Han dog på fläcken. Som sagt, vad annars i Australien?
Efter Cape Trib (som det kallas i folkmun) går en epok i graven; då åker nämligen Tom vidare mot nya mål… I över en månad har vi rest tillsammans och upplevt en massa sjuka grejer och träffat en massa sköna människor. Icke att förtvivla, jag har lärt känna folk över halva Australien vid det här laget, så jag har massor att fixa med och ställen att åka till. Jag ska jobba lite efter Cairns och Cape Trib, sen bär det av mot Australiens hjärta och Alice springs. Förhoppningsvis hittar jag nåt tåg, det är skönaste sättet att resa.
Nu ska jag ladda upp alla bilder ni inte sett sen sist och sedan kolla upp min tvätt, dessutom sitter jag på en dator med engelskt tangentbord så varje gång jag ska skriva å, ä, eller ö måste jag trycka ALT + 9862 (å) ALT + 9860 (ä) eller ALT + 9876 (ö), så nu kanske ni kan föreställa er hur lång tid detta tagit att skriva? Men allt för er, kära vänner och familj!

Vid pennan och i behov av en hårklippningsmaskin,
Robban