Dagbok 166: Aitutaki och tillbaka

Okej gott folk, för två dagar sedan kom jag hem från Aitutaki, där jag tillbringade 6 nätter i en hydda på stranden. Till och med Rarotonga känns lite hektiskt efter att ha varit på Aitutaki, med sina 780 invånare. Jag och Krystal flög dit i ett litet skruttigt saabplan, och flygresan tog väl en timme sisådär. Aitutaki räknas ju som tidigare nämnts som ett av dom 50 ställen på jorden man bör se innan man dör, och jag måste säga att ön gjorde skäl för namnet! Aitutaki har en av dom största lagunerna på Cooköarna, och i lagunen sträcker sig massor med små pytteöar som man kan åka ut till. Vi bodde i en liten men väldigt mysig hydda på stranden, och varje morgon övade jag mig på att öppna kokosnötter till frukosten, efter det obligatoriska morgondoppet såklart. Känslan av att vakna, gå ett par steg i sanden och sen kasta sig ut i lagunen kommer jag aldrig glömma! Vi hyrde ett par skraltiga gamla cyklar, så efter frukost brukade vi cykla runt och upptäcka ön eller bara flumma runt i lagunen bland alla fiskar. Det fanns bara en pytteliten affär på Aitutaki, och hade man tur gick bäst-före datumet ut för mindre än ett år sen… Första dagen råkade vi köpa en burk som gick ut för 6 år sen. Hmmm. Som tur var odlade var och varannan lokalinnevånare grönsaker som var mer eller mindre till salu, så om man knackade på kunde man få köpa lite färska bönor här och någon lök där och lite färsk fisk från någon annan… Behöver jag säga att vi levde väldigt nyttigt och billigt under denna vecka? Jag bestämde mig för att ta ett uppehåll från öldrickandet också, så vi drack vin istället. Bra för hjärtat sägs det!
Aitutaki sägs ha bland dom bästa Island nights på Cooköarna också, så en kväll hoppade vi på cyklarna in till stan och käkade en grym buffé, följt av hulahuladans i bastkjolar och kokoksnötter för brösten. Helt otroligt hur dom kan röra på höfterna, och dom var riktigt bra på att spela och sjunga också. En oförglömlig upplevelse! Exstatiska cyklade vi hem genom natten.
Sista dagen på Aitutaki åkte vi på lagunfärd, med snorkling och stopp på alla möjliga och omöjliga små öar och korallrev. Det var helt klart höjdpunkten på Aitutakiresan, jag har aldrig vare sig dykt eller snorklat på ett bättre ställe. Man kunde se hur långt som helst, och fiskar kom fram och simmade runt en vart man än var. Ni kommer förstå vad jag menar av mina bilder som jag nu sitter och laddar upp. Jag bör kanske tillägga att internet är en lyxvara på Cooköarna, och inte går det snabbt inte! Men å andra sidan, vem har bråttom? Jag har nu femton dagar kvar på Rarotonga.
Igår flög Krystal till Los Angeles, så jag följde henne till flygplatsen. Det var en regnig och stormig kväll, och jag lyckades missa sista bussen hem. Något uppgiven gick jag in på första bästa ställe för att komma bort från regnet, och där mötte jag en dyngrak Piri Puturo den III:e som erbjöd mig skjuts hem på sin vespa. Piri Puturo den III:e är en lokal legend i söderhavet, han är kungen av kokospalmsklättring och att göra upp eld. Han är väl i 60-årsåldern men svingar sig fortfarande bland palmerna som den djungelkung han är. Jag var hyfsat orolig av att sitta bakpå en sunkig vespa i spöregn och snålblåst, men vi lyckades ta oss hem helskinnade. Jag småpratade lite med Piri under hela färden hem för att han inte skulle somna (det sista han gjorde var att svepa ett stort glas öl), och det hela slutade med att Piri bjöd in mig som hedersgäst på hans berömda show på söndag, som drar turister från hela ön. Under denna show visar Piri hur man klättrar upp i kokospalmer på ett par sekunder, gör upp eld, och lagar middag på varma stenar under marken. Rapport följer!

Nu ska jag försöka lägga upp dom resterande bilderna, tålamod är en dygd.

Vid pennan och med en grym solbränna,
Robban