Kapitel 135:Svartjobb på hög höjd, början på slutet

Jag befinner mig fortfarande i Margaret River, på samma surf resort som sist, en natt blev till en vecka som blev två veckor. Det här är det bästa stället på den här delen av kusten, och det känns som ett värdigt ställe att tillbringa början på slutet på mitt australienäventyr. Det har varit 10-12 fotsvågor på sistone, alldeles på tok för stort för mig, men jag paddlar ut ändå för vem kan motstå känslan av att surfa bland delfiner som hoppar i vågorna två meter ifrån en, och i varje våg kan man se regnbågen i skummet som slår. Delfiner tycks tycka om surfing dom med! Första gången jag såg det satte jag hjärtat i den berömda halsgropen, en mörk strömlinjeformad skugga i vågen… Det här är ju trots allt hajkusten och igår fick vi höra att för bara 10 månader sedan blev en surfare uppkäkad på den strand vi har varit på. Oops! Så det kanske bara är bra att det är lite för stora vågor för mig?
Förutom lata dagar i vattnet har vi faktiskt hunnit jobba också. En sydafrikansk familj håller på att smälla upp en lyxvilla vid havet och behövde hjälp att lägga taket. Välbetalt svartjobb och dessutom var dom hur trevliga som helst, bjöd på lunch och fika och varje dag efter avslutat arbete kom det fram en back öl. Jobbet var rätt tungt och lite läbbigt att vingla runt uppe på taknocken, och i stekande solsken var man härligt svettig. På det stora hela var det en riktigt bra upplevelse, och jag lovade ju min arma moder att skaffa ett jobb. Nu har det ju inte bara varit jobb och surf, vi har hunnit med en hel del öldrickande och sightseeing också. Igår besökte vi en av de många grottorna i området, och det var riktigt häftigt. Som vanligt i Australien är allt minst dubbelt så stort som i resten av världen, så grottorna är såklart jättestora. För er grottfantaster och geologer där hemma kan jag avslöja att dessa grottor är bland jordens yngsta med sina futtiga 1,5 miljoner år, och dom är fortfarande aktiva (skapar nya stalaktiter och allt vad det kan tänkas heta).
Till vår stora lycka är livets nödtorft (öl och kött) riktigt billigt här, så på kvällarna har vi riktiga barbequeorgier med kilo efter kilo av kött i alla dess former. Efter en sån middag ackompanjerad av ett par kalla öl är man helt färdig, så vi har nog däckat runt 10 varje kväll. Det är dessutom svinkallt på nätterna!
Vi har dock hunnit se dom berömda berusade vinbönderna som ska in och göra stan på helgerna.

Nu börjar det som sagt närma sig slutet på australienäventyret, och på måndag hoppar jag på bussen till Perth och tar nattflyget till Sydney, tillbaks där allt började. Tiden har verkligen gått fort. Den 21:a bär det av mot Nya Zeeland, men jag lovar att skriva en sista Australiendagbok från Sydney!

Hoppas ni njuter av en (förhoppningsvis) varm och skön vår där hemma.

FOTNOT:
Som ni kanske har förstått så är måndag redan idag, denna dagbok blev alltså lite försenad av diverse teknikalitetitska och logistiska problem. Sedan denna dagbok skrevs har vi haft en sjudundrande avskedfest på det lokala ölhaket, med dyngraka vinbönder och tjejslagsmål och allt som hör livets goda till. Dessutom höll jag på att missa bussen imorse, vaknade 10 minuter innan avgång men vi stoppade den i farten och jag stryker nu runt i Perth ett par timmar innan jag ska ut till flygplatsen.

Vid pennan och med önskan att jag hunnit borsta tänderna imorse,
Robban