Kapitel 95 (oj vad tiden går fort!) Camping i torquay, heta nätter..

Okej, nu var det visst ett bra tag sedan jag skrev igen, och för det är jag uppriktigt ledsen. Jag har ju trots allt en publik där hemma vars gråa vardag jag måste liva upp med jämna mellanrum!
Sagt och gjort. Detta avsnitt tar sin början med en vild tillställning på Melbourne Cricket Ground. Sporten heter Aussie Rules football, och kan väl närmast liknas vid en blandning av Rugby och boxning. Planen är helt rund och enorm, så spelarna springer mil efter mil under en match. Nu och då pucklar spelarna på varandra till publikens glada vrål. Jag kommer speciellt ihåg en oförglömlig incident under tredje kvarten då en spelare ur Melbourne Demons försökte strypa en motspelare ur Essendon Bombers, medans en tvåbarnsmamma på raden bakom mig vrålar �punch that bastard!�. Domaren lommar runt lite som han vill, ungefär som i ishockey. En match pågår i sammanlagt tre timmar, med en total speltid på två timmar, och till slut blev det faktiskt lite tradigt. Men publiken var exalterad, det var ju trots allt första matchen för säsongen! Stadion kommer ta 120000 åskådare när den är färdigbyggd, men matchen vi besökte hade 47500 åskådare. På det stora hela var det en riktigt rolig upplevelse!

Tidigt morgonen efter checkade jag ut från hostelet, och blev upphämtad av Kristin, en av infödingarna vi hängde med i Noosa. Hon bor i Melbourne och har guidat mig runt stan på ett utmärkt sätt. Bilen var packad med surfbrädor, väskor, öl och bra musik (jag köpte ett par högtalare av en backpackerbrutta på hostelet). Vi anlände till Torquay vid lunchtid, smällde upp vårt tält på campingplatsen och begav oss till surftävlingarna. Vid Torquay ligger nämligen Bells Beach, där en av världens äldsta och största surftävlingar går av stapeln årligen. Det är en av etapperna på World Series, som är ungefär som fotbolls-vm fast i surfing. Torquay ligger lite längre ner längs sydkusten, och det var ganska kallt. Naturen påminner om Gotland med sina karga klippor och vindpinade träd. Tävlingen den dagen var väl i ärlighetens namn inte speciellt bra på grund av dåliga vågor, så vi begav oss till alla surf-outlets som ligger utanför Torquay. Kvällen tillbringades med öl och fish and chips på stranden till solnedgången. Dagen efter var tävlingen flyttad till Philip Island, så vi bestämde oss för att surfa lite själva istället för att kolla på andra. Sagt och gjort, efter frukosten bar det av till närmsta surfshop, och med en våtdräkt på kroppen och en bräda under armen stack vi ner till stranden. Det var kallt i vattnet men riktigt bra vågor, och surfingen gick faktiskt skitbra under hela trippen. Jag gör framsteg hela tiden!
Så, på dagarna surfade vi och gjorde små utflykter i omgivningarna, Great Ocean road börjar i Torquay och naturen är helt fantastisk. Kvällarna tillbringade vi på Bells beach hotel eller på stranden med en massa öl och god mat, och nätterna avslutades med stjärnskådning tills det blev på tok för kallt. På vägen hem från Torquay fastnade vi i nån håla som hette Geelong, hon hade en anställningsintervju där som pågick i tre timmar och jag hade skittråkigt. Gick runt bland alla byfånar och försökte hitta nåt att sysselsätta mig med, slutade med ett par öl såklart hehe.
Väl tillbaka i Melbourne bokade jag en sista minutenbiljett till Sydney, jag var bara tvungen att träffa Maria innan hon Ã¥kte hem. Vi tillbringade sex dagar tillsammans, och imorse klev hon pÃ¥ ett plan mot Wien, medans jag satte mig pÃ¥ planet tillbaka till Melbourne. Hmmm. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag gÃ¥tt pÃ¥ svävande moln den senaste veckan…
Nu är jag som sagt tillbaka i Melbourne igen, med nyheter från min kära mor att jag nu är totalt utblottad och lever på kredit. Jag måste alltså skaffa mig ett jobb mitt i all den här misären, och min plan är att hitta några blonda backpackerskor med bil som jag kan lifta med längs Great Ocean road till Adelaide, ta det berömda tåget The Ghan till Alice springs, se Uluru, Kings Canyon och allt annat som finns att se där för att sedan ta mig till Perth på Australiens västkust på billigast möjligast sätt. Jag har hört från andra backpackers att man kan få jobb på vingårdar där, och det låter ju inte helt fel. Vindruvor kan ju knappast vara värre än dom där )(&/%/&/%&% bananerna, eller vad tror ni???

Veckans skivtips: Pete Murray – Feeler. Ett riktigt bra album med skön, avslappnad surfmusik från en gammal surfare. Köp den! (eller mer troligt, tanka ner den från internet hehe)