Nepal – vi börjar oooom igeeeen

Nepal! Vi börjar om igen, vi förlåter dig alla dina synder. Vi älskar dig!

Okej. För att förklara ovanstående dramatiska utspel tar vi det från början. Vi är nu i Kathmandu efter två dygns resa.

Spända av förväntan och med känslan av att det kommer bli skönt med ett avbrott i Indienvistelsen bordade vi tåget i Varanasi. Det var första gången vi åkte 2AC, vilket innebär att det bara är två sängar ovanpå varandra och att man blir tilldelad lakan och filtar. Vi sov verkligen som små stockar, nerbäddade och trötta. På morgonen väntade en fem timmars bussresa upp till indiska gränsen, vilken förflöt utan intermezzon. En väldigt behaglig resa, i jämförelse med vad som komma skulle. Anar ni dramatiken? Har jag byggt upp en spänning? Det kommer behövas, kära vänner, för att ni ska sätta er in i det vi fått genomlida det senaste dygnet.

Gränsövergången gick smärtfritt och vi har nu fina Nepalvisa i våra pass (jag blev dessutom uppraggad av kvinnan i gränskontrollen, kanske är det i Nepal jag är åtrådd och eftertraktad?), därefter började jakten på en buss till Kathmandu. Trötta och lite vilsna lyckades vi hitta en riktig skojare som sålde oss bussbiljetter till grava överpriser (ca 44 kronor per person), därefter blev vi infösta i en sunkig gammal jeep med ca 35 andra Nepaleser och körda till en by ett par kilometer därifrån. Bussen såg vid en första anblick helt okej ut, och glada i hågen såg vi till att väskorna blev ordentligt surrade på taket och klev ombord. Notera att detta var runt lunchtid. Bussresan skulle nu ta nio timmar, en inte alltför blodig sträcka…

Därefter begav vi oss iväg, bara för att stanna efter ca tio minuter. En halvtimmes paus, sedan en halvtimmes bussfärd följt av en timmes paus. Vi satt nu packade som sillar i detta busshelvete och sätet framför Angelica var trasigt, så en 150 kilos valross klämde ner sig så gott hon bara kunde. Detta resulterade i svordomar och avdomnade ben, men vi var fortfarande fulla av tillförsikt. Det är ju bara ett par timmar, tänkte vi. Jag berättade för Angie hur skönt det kommer bli när vi nyduschade kryper ner i en varm hotellsäng och sover ut ordentligt…

När klockan närmade sig midnatt och vi gjort ungefär 20 stopp längs vägen, i inget speciellt syfte alls, började vi bli riktigt oroliga. Sedan stannade bussen vid vägkanten, mitt ute i ingenstans. Chauffören och konduktören försvann som en avlöning och lämnade alla passagerare ensamma på bussen. Sakta började vi inse att vi var strandade här, att det var meningen att folk skulle sova på denna trånga, sunkiga, svinkalla buss. Inklämda i våra säten med kramp i benen steg paniken. Det var helt seriöst den värsta natten i våra liv. Tårarna var nära för oss båda flera gånger, men vi tog väl hand om varandra när någon började få panik. Vi satt så i ett par timmar (vi hade nu suttit inklämda på samma säten i 17 timmar) innan chauffören och konduktören kommer tillbaka och startar bussen. Konduktören stank påtagligt av sprit, och vi höll våra skräckslagna tummar för att chauffören inte skulle göra detsamma. Angelica hade precis läst att nattresor med buss i Nepal är bland det farligaste man kan göra, att olycksstatistiken är helt horribel och att vägarna kantas av utbrända, kraschade bussvrak.

Klockan sju på morgonen kom vi ÄNTLIGEN fram till Kathmandu, hittade en taxi och tog oss till ett hotell. Där följde ett par timmars drömlös, djup sömn. Vi var nu redo att ta första bästa flyg från Nepal tillbaka till Indien.

En rolig episod finns dock att berätta från bussresan, och det är att några nepaleser släpade på en låda med tuppar i. Jag missförstod situationen och frågade ”are they sleeping?” vilket ledde till ett hysteriskt skrattanfall från halva bussen, inklusive min hånskrattande kära flickvän som stöttar mig i vått och torrt. Verkligen. Iallafal, tillbaka till tuppen i lådan. Vid gryningen imorse, när vi började vakna till på bussen, ställer sig tuppen upp i lådan och utbrister ett rungande KUCKELIKUUUUUUU till allas stora glädje.

Efter ett par timmars sömn begav vi oss ut i Kathmandu och föll genast pladask för stället. Det är såååå coolt! Helt surrealistiskt. Bangkok korsat med en by i alperna, typ!
Det är känt för den internationella atmosfären med restaurangen och nattklubbar som täcker de flesta av världens hörn, så till lunch åt vi en stoooor hamburgare i solen. Mycket efterlängtat efter tre veckor med konstant intag av indisk mat. Kathmandu är dessutom ett shoppingparadis utan dess like!
Det är verkligen bergsklättrarnas förlovade land, med plagiat på varenda märke du kan tänka dig, snorbilligt. North face, Mammut, Columbia, etc etc etc. Och verkligen patetiskt billigt, som sagt. Idag har vi shoppat loss som tokar inför trekken. Skaljackor, superfunktionsfleecejackor, underställ, vattenflaskor och diverse grejer tills vi knappt kunde bära hem alla påsar till rummet!
Så Axel och Douglas, om det är något i klätterväg ni behöver kan ni hojta till så fixar jag det åt er. Vi tänkte köpa en stor väska som vi skickar hem när vi kommer tillbaka från trekken. Det finns ALLT, och då menar jag verkligen allt. Rep, ishackor, klätterskor och allsköns mojänger jag knappt vet namnet på.

Vi kommer nu bege oss iväg på en trek på onsdag, som det ser ut nu. Imorgon kommer vi spika alla detaljer. Vi avser att vandra hela Annapurna circuit vilket tar ca 3 veckor, men det är beroende på om passet längst upp är stängt på grund av för mycket snö eller inte. Om allt är okej kommer vi vara borta i ca tre veckor och kommer inte kunna nås under denna tid. Men vi återkommer om alla detaljer om detta under morgondagen.

Vi avslutar med en passande låt från Barbados vi tycker passar bra för våra Nepalkänslor.

Du gav oss löften, du gav oss svek
Du gav mig kärlek, men jag var vek.
Vi hade känslor, du visste om.
Drömmar så stora, du gick när vi kom.

Men om du stannar kvar och ger oss chansen
Så ska vi visa dig, vi ber dig nu…

Nepal, vi börjar om igen
Vi glömmer allt, där ute är det så kallt
Nepal, försök på nytt igen
Vi ger dig allt, om du vill vara vår vän

Kan du förlåta, kan du förstå?
Kan du försöka, kanske du går

Men om du stannar kvar och ger oss chansen
Så ska vi visa dig, vi ber dig nu…

Nepal, vi börjar om igen
Vi glömmer allt, där ute är det så kallt
Nepal, försök på nytt igen
Vi ger dig allt, om du vill vara vår vän…