Mina sma bebbar

Har nyss kommit tillbaka fran annu ett skift pa Baphumelele. Det borjar bli ganska svart att uppdatera dagboken eftersom arbete i det stora hela ar detsamma, endast sma saker som andras. Barnen var som vanligt tokiga och galna men alldeles underbara. Det borjar kannas enormt tungt att veta att jag snart ska lamna dem. Jag kan verkligen inte fatta vart tiden tar vagen? Den springer forbi har i Afrika och jag har bara 2 skift kvar med barnen. Jag vet inte hur jag ska klara av att saga hejda till dem. Tarar kommer att spruta, det ar ett som ar sakert. Igar ficka jag mig en rejal tankestallare. Under min lunchrast satt jag och njot av min sallad, drack vatten och varm choklad och laste min bok. Min lunchrast ar i regel ca 1,5 timme lang. Innan rasten sa jag hejda till barnen, vi ses snart. Nar jag kom tillbaka satt dar en ny liten babyflicka pa golvet. Vilse, radd och ledsen… Under den 1,5 timmen jag var bort beslutade sig en familj nagonstans for att ge upp sin dotter. Vi volontarer vet inte varfor? Var hon kommer ifran? Varfor de lamnade bort henne? Ar hon frisk? Har hon syskon? Ar hennes familj vid liv? Var hittades hon? Har hon blivit lamnad ute nagonstans? Att sa mycket kan andras pa sa kort tid ar inget man ser sa tydligt nagon annanstans tror jag? Jag satt och at min luch i lugn och ro medans en hel familjs liv andrades drastiskt.

Vi hade aven en ganska rolig incident igar med en av pojkarna. Eller tja, det hander ganska mycket roligt hela tiden och de far mig att skratta sa mycket. Men, en av pojkarna som vi har lite matproblem kring. Han stjaler mat av de andra sa fort han far chansen och han har redan den storsta magen jag nagonsin sett. Han lag pa alla fyra igar, mitt pa golvet och borjade kraka. Den lilla tjuven stjaler inte bara mat och nojer sig med det, nejda… Han spyr upp en STRUMPA!! Detta later kanske inte vidare trevligt eller roligt men for oss som foljer denna lilla galning ser det roliga och charmiga i det hela. Han gav oss ett verkligt gott skratt vill jag lova. Han sjalv log med hela ansiktet och fattade inte vad som var sa himla roligt. =)

Var lilla minsting vaxer och frodas, sakta men sakert. Igar log hon i min famn och jag sag hennes ogon for forsta gangen. Hon ar sa ofattbart liten och vager absolut ingenting. Det kanns som om jag haller en handuk i famnen bara. Hon ar enormt charmig nar hon ler i somne och vinkar med sin spretiga lilla hand.

Vi har tva sma tvillingpojkar som ar det underbaraste man kan se. De ar sa charmiga och livliga och jag bara alskar att leka och gosa med dem. Den ena pojken ar han som jag tillbringade en natt pa Roda Korsets sjukhus med sa han ar enormt speciell for mig. Onskar jag kunde gomma dem i vaskan och ta med dem hem.. =) De fyllde 1 ar pa din fodelsedag pappsen. =)

Pa tal om fodelsedag… Tack for alla halsningar, sms och telefon samtal. Fia gumman, jag hoppas att du inte far en chock nar telerakningen kommer. 1,5 timme till SydAfrika kan inte vara billigt? =) Men… Som du sa, 1,5 timme pa 2 manader ar vart det. Saknar dig sa mycket…

Nu ska jag hoppa in i duschen, man ar inte valdens fraschaste nar man kommer hem fran barnhemmet vill jag lova. Snor diarre och krak ar vardagsmat har.
Ha det bra dar hemma i varvadret!!! (???)