Nature Walk

Onsdag 1/3-2006

Har lite mer tid att sova ut en stund idag, har endast gjort upp planer för eftermiddagen. Anette, Kristina, Tommy och Ulla checkar ut från Bohuma Lodge idag men jag stannar kvar för ännu en natt. Träffar Frank som ger oss lite tips på vad vi kan göra under förmiddagen. Traskar runt lite med Kristina och Anette och gör sen en liten ”Natur Walk tillsammans med Frank. Jag älskar alla dessa ljud och dofter som finns här, skulle kunna stanna här hur länge som helst. Går på en liten ankrad, jag går längst bar tillsammans med Frank och pratar om de olika djuren de har här i regnskogen. Helt plötsligt får Kristina och Anette ett märkligt ryck och börjar skutta ifrån oss. Den ligger där, den ligger där säger Kristina med panik i rösten. Mm-mm, mycket riktigt, ca 1 meter ifrån oss ligger en ruggigt stor Svart Mamba och solar sig. Har precis pratat med Frank om deras ormar så jag vet att denna är giftig och kan i värsta fall vara dödlig. Denna pys är inte liten kan jag lova men han är otroligt vacker där han ligger och blänker svart och fin i solen. Han blir snart rädd för oss och slingrar iväg in i buskarna. Detta hade jag inte räknat med, känns lite skämmande att vi var så nära en så farlig orm men samtidigt väldigt häftigt att ha fått se en i vilt tillstånd. Åker sen med Frank när han ska ta Kristina och Anette till deras nya boende. Nu är det dags att stoppa i sig lite lunch sen får jag göra mig i ordning för Community Walken, Tommy och Ulla borde vara tillbaka från sin Gorilla Trekking nu. Walken tar oss genom helt underbart vackra te och kaffe plantage och vi får lite info om allt hårt arbete som ligger bakom varenda lite kaffeböna och teblad. Vandringen fortsätter sen upp till medicinmannen som visar sig vara en urgo gammal farbror som bor ödsligt mitt ute i regnskogen tillsammans med sin familj och alla sina mediciner växande runt huset. Helt otroligt att sitta och lyssna på allt han berättar. Så mycket skräp vi stoppar i oss i västvärlden i onödan många gånger, när naturen kan ta hand om så mycket. Inga onödiga kemikalier hos denna man inte. Knallar vidare på den slingrande stigen genom denna vackra och täta regnskog. Nästa stopp blir hos en man som visar oss hur man brygger bananöl, bananvin och banangin. Smakar lite av allt men förstår inte tjusningen med detta, ginet är så otroligt starkt. Under promenaden till pygméerna passerar vi en skola. Så mycket barn och alla ser så härligt glada ut. Lägger märke till deras ”skolgård”, inte en massa leksaker och inga barn som står ensamma och mobbade någonstans. Här har de en boll och ett par hopprep och alla barnen har så kul tillsammans. Längst upp på berget möts jag av vad jag först tycker verkar vara arga blickar. Pygméerna står och tittar på oss och en del pekar och viskar om min tatuering, det måste vara märkligt. Vi blir ombedda att sätta oss ner för de vill välkomna oss med en välkomstdans. Vet inte vad det är som händer med mig, kan överhuvudtaget inte förklara känslan jag får i min kropp. Samma sekund som de börjar dansa och sjunga sätter jag igång att gråta. Det är så underbart att sitta där och titta på dem när de dansar och sjunger, jag känner total lugn och lycka i varenda liten del av min kropp och jag kan inte sluta le. Välkomstdansen är slut och jag kan nu lugna ner mig lite igen. Två minuter senare sätter jag igång igen, denna gång handlar dansen om hur de, Batwa folket förr levde i skogen. De dödade skogens djur för att överleva. Hur de fick land utav The Goverment för att kunna odla och överleva. De dödar inte gorilla längre för att kunna sälja hans hand som suvenir, detta är deras sätt att be om ursäkt. Kan inte hjälpa att tänka på vad de har fått utstå under alla år. Allt de gjorde var ju att försöka överleva, hur skulle de kunna veta annat? Blir mycket imponerad över deras dans, den är emellanåt mycket hård med höga hopp. Den landar hårt på de vassa stenarna under dem, utan skor. De små söta barnen är helt underbara, en del av dem har knappt lärt sig gå men dansa kan dem. Så fort musiken startar börjar de dansa i takt. Gick en sväng och tittade på deras hantverk som verkligen är imponerande, köpte en jättevacker tavla över Afrika och dess djur. Promenerade sen ner från berget genom en del byar där barnen vinkar och springer i kapp oss. Vår snälla Frank kom och hämtade oss för att köra de andra hem och ta mig till en av campen där barnhemsbarnen har dansuppvisning. Berättade för honom för någon dag sen om mina drömmar att få jobba med barn eller på något annat sätt få hjälpa till i Afrika. Helt underbar dans, barnen kan verkligen dansa. Hade jag gett mig på det hade jag knäckt ryggen och inte ställt mig upp på flera dagar. Frank kom och hämtade mig igen vid halv sju och körde mig ”hem”. Dusch och middag på campen och ett tappert försök att smälta dagens händelser. Satt ensam och åt min middag då jag hörde att jag hade ett gäng danskar bakom mig. Hörde hur de pratade om mig och undrade vad jag gjorde där helt ensam. Kul att sitta där som en annan lite spion, bättre blev ju inte deras funderingar då Frank kom och hämtade mig och vi gick iväg tillsammans. Stackarna, jag undrar vilka tankar de hade. Fick följa med Frank till en lokal bar där alla som jobbar i denna del av Bwindi går för att träffas och dricka ett par öl. Var lite nervös att de skulle misstycka att jag kom där som en annan lite tönt, men inte alls. De var alla mycket trevliga och jag fick träffa mycket intressanta människor. Big Boss av Parken, hans fru Minna och författaren till boken som jag jagat hela dagen. Hade mycket trevligt tillsammans med dem och det var mycket intressant att få veta mer om landet, människorna och kulturen. Frank berättade om byn han kom ifrån och sin uppväxt, så annorlunda jämfört med min egen. Blev hemskjutsad vid midnatt för att nanna kudden. Måste ju vara utvilad för att möta ännu en dag i ”Mitt Afrika”.