Nilen

Lördag 4/3-2006

Sista dagen är kommen, jag vaknar och har ont i magen. Packar in oss i bilen för att göra våra sista utflykter. Första stoppet blir vid The Source of the Nile. Häftigt att vara vid Nilens början, trodde jag inte att jag skulle få uppleva. Det är märkligt att stå där och se ut över Victoria sjön som ligger så spegelblank och fin, sen helt plötsligt mitt i alltihopa blir det vilt och böljigt. Som om någon dragit ett sträck i vattnet över var gränsen ska gå börjar Nilen sin vilda framfart. Frank berättar en del historier och om hur de kan livnära sig på Nilen genom fiske och energi. Möter även en grupp barnhemsbarn som dansar och sjunger för oss, jag blir så glad av denna musik och dess rytm. Går även ner till monumentet av Mahatma Ghandi och även där berättar Frank allt han kan och vet för oss. Lite längre bort träffar vi ett gäng helt tokiga lokalbor som kastar sig i Nilen endast med en plastdunk att flyta på. Tydligen ska detta vara den nya trenden av extremsporter här. Frank som har kallat oss vita för tokiga??!! Jag undrar just vem det är som är tokig? Nu bär det av mot flygplatsen och klumpen i magen bara växer. Tyvärr blir det något trassel i incheckningen så Anette och Kristina hinner vi inte säga Hejdå till. Vi var tvungna att gå på vårt plan och de var sena med incheckningen, så fruktansvärt tråkigt känns det. Två människor som man levt så tätt inpå i en vecka och som kommit att tycka om så mycket. Sitter bredvid Ulla när planet lyfter från Entebbe. Tittar på henne och ser att hon gråter precis lika mycket som jag gör. Detta känns verkligen hemskt, vill inte….