Borneo ar skithaftigt!

Borneo ar verkligen skithaftigt! De senaste dagarna har vi gjort sa himla mycket haftiga saker som jag aldrig varit i narheten av forut.

Vi har varit till ”Orang Utan Rehabilitation Centre” i Sepilok och sett de underbara orang utangerna blivit matade i regnskogen. Rodhariga och manniskolika varelser som vi garna sett mer av.

Efter en snabb avstickare till Sandakan for pengauttag bar det av till Miso Walai Homestay som vi fatt rekommenderat av Grant som sjalv bott dar for ett tag sedan. Och det ar verkligen nagot vi tackar honom for! Istallet for att som de flesta andra skeppas till nagon av de populara lodgerna vid Kinabatangan River valde vi detta mindre, ekoalternativet dar mycket skots av frivilliga hander. Ett grymt fint Eco-camp med boende mitt ute i djungeln vid en sjo har bygts ocksa av frivilliga. Man sov pa en enkel madrass med ett myggnat over sig och kunde hora alla ljud utifran da det inte fanns nagra fonster. Pengarna vi betalade gick till projektet. Grupperna ar ofta sma vilket gor att vi ofta var ensamma med vara trevliga och duktiga guider.

Vi har varit pa river cruises langs med Kinabatangan river da vi sett massvis med apor som svingade sig mellan grenarna, krokodiler som solade i flodbanken, orakneliga fagelsorter, vildsvin som brakar ivag mellan buskarna osv. Vi har upplevt den absolut fanatstiska regnskogen/djungeln med sa manga olika djur och insekter att det inte gar att beskriva.Det finns ett lugn i alla dessa ljud, man kan lyssna i en evighet och bli fortrollad. Att ocksa ha sett de enorma skovlingsomradena med palmplantage gor en ledsen i hjartat da man inser hur mycket liv som forsvinner med det.

Vi har ocksa nattvandrat i djungeln vilket nastan var annu intensivare an dagstrekkingen, da man gick pa halspann i kolmorkret med vara ficklampor, osakra vad som komma skulle.

Vi agnade aven en dag at enklare volontararbete, dar vi hjalpte till att kartlagga omradena dar de planterat nya vaxter forra aret. Har larde vi oss ocksa hur det kanns att vara riktigt, riktigt lerig.

En annan annorlunda grej var att vi bodde hos en vanlig malaysisk familj (homestay) i deras hus. Det var en unik mojlighet att fa en inblick i deras vardag, da vi at med dem och lekte med deras fem exalterade barn som drog all energi ur oss. Annars pagick deras liv som vanligt da vi var dar.

Pa det stora hela tycker jag att jag klarat av djungeln riktigt hyfsat. Sedan att jag inte ar varldens storsta insekt- och smakrypalskare gor att jag har ylat och viftat ett antal ganger da nagot oidentifierbart plotsligt stortdykt rakt i ansiktet pa mig. Var guide ”D” har dragit pa mungiporna ett antal ganger at mina sma utfall.

Efter varldens guppigaste bussresa ar vi nu i Semporna. Imorgon drar vi ut till Mabul island for att forsoka ta dykcert! Grymt spannande!

Forsoker ladda upp bilder, men det gar tyvarr inte sa bra…