Cruise i Whitsundays

Om jag har haft otur med vadret under min resa hittills, sa hade jag denna gangen tur, for solen och varmen motte mig nar jag anlande till Airlie beach. Tydligen hade vadret har varit riktigt daligt de senaste veckorna. Jag hade en hel dag i Airlie innan min katamaran skulle avga och detta var den forsta dagen pa hela resan som jag faktiskt var pa egen hand, utan folk omkring mig. Lite konstig kansla att ligga pa min handduk och lasa min bok alldeles ensam. Inte daligt alls, bara ovant.

Pa mandagen mottes de 50 personer som skulle med pa kryssen utanfor vart hostel for lite info. Bland de forsta sakerna en av ledarna sa var ”If you are too pissed, we cannot let you into the water”. Da forstod man ganska snabbt att mycket av kryssen gick ut pa att festa…

Naja, dag ett gick i stort sett utpa att vi i det fantastiska vadret styrde kosan mot South Molle Island dar vi skulle sova i tva natter. Jag delade rum med fem schyssta britter, men hangde mest med fem norrman den forsta kvallen da vi hade en gemensam BBQ och en massa oldrickande. Ett tag smet jag i vag och lade mig pa rygg i graset och under tonerna till MGMT:s ”Time to pretend” sag jag den mest fantastiska stjarnhimlen nagonsin. Jag har aldrig sett sa manga stjarnor. Grymt. Jag gick och lade mig vid 01.30 for att orka upp till frukosten kl 07 nasta morgon.

Dag tva var det dock manga som inte orkade upp till frukosten och som lag som doda sillar pa batdacket nar vi kryssade mot vart snorklingsstalle. Jag var dock ratt pigg och snorkligen pa Stora barriarrevet var verkligen schysst! Jag simmade med en stor havsskoldpadda och det sag ut som om han tittade pa mig och precis som i ”Hitta Nemo” sa sa han ”Duuuuude”, haha. Han var sa himla cool. Korallerna var grymma och fiskarna var fargglada. Sag ingen Nemo dock, fast jag letade. For att simma i vattnet denna arstid sa maste vi ha heltackande ”stinger-suits” for att inte bli stuckna av de dodliga maneterna, och vi sag sa roliga ut hela bunten, som 50 stycken spindelman- och kvinnor som simmade omkring.

Nasta stopp var Whitehaven beach som ska vara den basta stranden i varlden. Sanden ar verkligen vit da solen lyser pa den och sa knarrar den da man gar pa den for den ar sa finkornig. Men arligt talat hade jag forvantat mig nagot alldeles extra med tanke pa de fantastiska vykorten man kan kopa. Dessutom kom det tva droppar vatten pa min nya kamera och den tvardog. Hann ta nagra bilder, men inte manga. Surt!!

Nar vi kom tillbaka till South Molle Island var alla lite smalulliga och vi lattjade runt i poolen med snorkel och stinger suit pa. Haha, det var sa tokigt och sa roligt! 😀 Resten av kvallen liknade kvallen innan, och det var nog manga liter ol som konsumerades…

Sista dagen var alla totalt doda efter ca fyra timmars somn och lag och sov pa dack. Men efter snorklingen var vi som nya manniskor igen. Jag simmade aterigen med en stor skoldpadda och lekte fisk i stora fiskstim och kande mig allmant lycklig 🙂 De flesta verkade nojda med kryssen da vi klev av baten senare pa dagen. Jag skulle nog rekommendera andra att gora den, men om man inte vill festa sa mycket ska man valja en annan bat an Pride of Airlie.

Jag hade ju ett par dagar kvar i Airlie beach efter kryssen och dessa spenderade jag med ett kanadensiskt gang fran baten. Sana himla schyssta manniskor! Vi fixade en fet BBQ, drack goon och gick ut och studsade omkring. En av kvallarna blev vi tonaringar pa nytt da vi gick pa ett skumparty. Haha, det var faktiskt riktigt kul att dyka omkring i skummet och ha skumkrig. Jag hittade en simring i skummet som blev min souvenir under kvallen. En annan rolig grej var att jag traffade hela svenskganget som jag hangde med pa Bali, sa vi hade en liten reunion under skumkvallen. Kul att mota gamla bekanta!

Pa lordagen da jag skulle flyga fran Hamilton Island hade vadret plotsligt slagit om till pissvader och folk pratade om en massiv cyklon som narmade sig Whitsundays. Det pratades om att flygplatsen skulle stangas och jag borjade nervost planera om hela min resa i huvudet. Som tur var hade cyklonen inte natt Whitsundays an och mitt plan lyfte som det skulle till Sydney. Nagra timmar efter detta far jag hora att oarna i Whitsundays ska evakueras och jag ar glad att jag hann darifran.

Nu ar jag nere I Wollongong, i huset dar Caitlin och Shane bor. De delar huset med nagra andra killar och det ar hela tiden manniskor som kommer och gar. Skoj att hanga med lite aussies, da man knappt moter nagra da man backpackar har. Det kommer bli ledsamt att lamna Australien da jag haft det sa himla bra har. Jag kommer definitivt att komma tillbaka for en langre period sa fort jag har jobbat ihop pengar hemma. Det finns sa mycket att se och sa manga manniskor att traffa. Nya Zealand lar ju ocksa bli kul, men jag maste kopa varmare klader da det ar host dar nu. Brrr, ovant.