Kulturupplevelser i byar och pa nattklubb.

I Cintsa var det alltsa jag,Grigorij och regnet. Aven fast det inte lockade alltfor mycket att kliva utanfor dorren akte vi med tva andra fran hostellet till en typisk Xhosa-by dar kulturen ar valdigt viktig. Vi fick traffa en fantastisk 92-arig kvinna som kallas Mama Tofu, som levt ett langt och spannande liv och var som ett levande uppslagsverk. Vi larde oss lite om Xhosa-kulturen och fick lyssna pa hennes livshistorier, tex hur hennes son varit politiskt aktiv och fangslades tillsammans med Nelson Mandela pa Robben Island och hur han dog bara tva ar efter sin frigivning. En fargstark kvinna,bade som person och i sina traditionella klader.

Vi akte ocksa till en liten kakstad i Cintsa, dar volontarer just nu forsoker fa till stand att en legitimerad sjukskoterska ska finnas pa plats fem dagar i veckan. Det var stor skillnad mellan Xhosa-byn, dar man ager sitt eget hus och kakstaden dar de flesta kan tvingas flytta nar som helst. Det fanns 300 registrerade personer, men i sjalva verket bodde det ca 3.500 personer dar. Tyvarr gjorde osregnet att det blev en valdigt kort promenad innan vi maste aka tillbaka.

Vi hann ocksa med ett besok i en lokal skola, som hostellet anordnande en gang i veckan. Barnen/ungdomarna dansade och sjong for oss och vi blev makta imponerade over hur duktiga de var. Riktigt rolig upplevelse att se lite mer av det ”riktiga” Afrika och att traffa alla dessa manniskor. Vi donerade tillsammans pengar till skolan – det ar delvis genom donationerna fran oss besokare som barnen far frukost och lunch i skolan.

Samma kvall var det skont hostelhang i baren,och en snubbe som var fruktansvart bra pa att trumma (sadan afrikansk trumma)larde oss lite grunder, vilket var riktigt roligt och satte koordinationen pa prov. ( Andreas och Jonas – ni borde ta lektioner av den har snubben sa kanske ni kan kora en ny trumuppvisning pa Aland nasta gang! 🙂 )

Bussresan mellan Cintsa och Durban tog ungefar 11 timmar och skulle ha varit en vacker korning pa slingrande vagar bland berg och dalar. Istallet bjods vi pa osregn, dimma och i stort sett ingen utsikt over huvudtaget. Ibland sag man knappt bilen framfor. Nar morkret fallit okade regnet om mojligt i intensitet och jag kan knappt minnas ett brutalare regnvader som aldrig verkade upphora. Himlen lystes upp av blixtar och vindrutetorkarna hann inte med att osa bort vattnet. Det var en ganska maktig kansla, nar man hade privilegiet att sitta i en buss och hora smattret mot taket, men jag skankte en tanke till alla hemlosa och de som bor i kakstaderna – det kan inte vara latt vid dessa tillfallen.

Da regnet fortsatte vraka ner aven dagen efter, spenderade vi var tid i ett jattestort akvarium for att slippa vara ute och bli blota och bittra. ”Ska det pissregna kan vi lika garna ga ut och prova pa Durbans nattliv och ha kul atminstone”, kom vi overens om. Vi hade sokt fram en klubb pa natet som hette Origin och sag lovande ut och vi blev definitivt inte besvikna! Det var en stor klubb med fem olika dansgolv, dar det spelades house, trance och svangig tech-house. Det var smockfullt med framfor allt lokala partyglada durbanbor och stamningen var pa topp. Efter tva veckors musiktorka for var del var vi vraltaggade och fran forsta steget innanfor dorren tryckte vi gasen i botten och dansade oss svettiga i sju timmar pa raken. Sju timmar av eufori! Vi hade helt enkelt sa fruktansvart roligt. Vi dansade sakert bort flera tusen kalorier och nar vi till slut stapplade ut fran klubben kl 05 pa morgonen blinkade vi mot dagsljuset. Oforglomlig kvall!

Sista dagen i Durban akte vi faktiskt bil darifran 1,5h darifran for att komma till Valley of a thousand hills. Vi skulle besoka en traditionell Zulu-by. Husen lag spridda pa en massa grona, boljande kullar som verkligen gjorde skal for sitt namn. Vi hade en bra, lokal kvinnlig guide som bodde i byn och visade oss runt bland husen samt berattade om sin kultur. Det var verkligen otroligt annorlunda frn vad vi ar vana vid, men jag kan ju inte saga att jag uppskattar deras uraldriga kvinnosyn. Dock var det som sagt valdigt spannande att se en annan sida av Sydafrika, inte bara den vita sidan med villor och all annan vasterandsk lyx. Vi fick ett delikat tillagat mal mat som intogs sittande pa golvet. Man skulle rulla ihop maten till en slags boll med fingrarna, vilket inte var det lattaste, och vi skyfflade mest in maten i ett forsok att inte tappa allt i famnen. Dessa sma kulturella upplevelser gor att jag definitivt blir sugen pa att se mer av resten av Afrika – sa annorlunda och haftigt!

For ovrigt borjar regnet bli lite av ett han mot oss. Sattet det forfoljer oss och hur det blir fint nar vi aker vidare. Till och med i Krugerparken, dar det varit sol och ca 30 grader de senaste veckorna verkar det bli regn och 15 grader just de dagar vi ar dar. Och forstas ar det varmt och soligt dagarna innan och efter. Man tror knappt det ar sant. Nar vi halsade pa Mama Tofu pekade hon pa oss och sa ” You brought the rain! It hasnt been raining for months.” Grigorij och jag bytte en menande blick som sa ”Jassa det menar du inte…” Den dar solbrannan som vi sa garna ville ha ar det bara att vinka hejda till. Men, vi deppar inte ihop TOTALT, vi ar ju trots allt i Sydafrika!

Imorgon lamnar vi Durban for en av Afrikas farligaste stader, Johannesburg. Och ett safari som forhoppningsvis inte regnar bort totalt.