Vykortsperfekta Kapstaden

Efter ungefar ett dygns resande, mestadels intryckta i en flygstol, klev vi av planet i ett soligt och 22-gradigt Kapstaden. Inte fy skam da vi lamnat ett extremt gratrist och 10-gradigt Stockholm bakom oss. Da armhalorna och fotterna inte luktade hallon, unnade vi oss en dusch och ett kladbyte pa vart hostel (Two Oceans BP) innan vi med ett hart grepp om vara vaskor gav oss ut pa Kapstadens livsfarliga gator. Vi slappnade dock ganska snabbt av da det kandes som att vandra i vilken storstad som helst. Ingen som forsokte rana eller skjuta oss pa var forsta promenad alltsa.

Efter en mjukstart i de turistiga kvarteren kring V&A Waterfront med middag och en kaffe i kvallssolen, blev det en tidig sanggang for att ladda vara trotta batterier.

Nasta morgon borjade vi med att avverka det storsta turistmalet i Kapstaden, Table Mountain, som med sin maktiga siluett omger staden. De som var extra hurtiga besteg det 1086 meter hoga berget till fots, men vi ville ha utsikten fran kabelliften och var alltsa lata och nadde toppen efter ett par minuter. Vi belonades med en magnifik panoramautsikt over staden, med det karakteristiska berget Lions head, det blaa havet som motte horisonten och de vita vagorna som konstant rullade in mot kusten. Det ar inte svart att forsta varfor detta ar ett maste for nya besokare.

Eftersom vi varit lata och inte vandrat upp, bestamde vi oss for att atminstone vandra ner. Av nagon anledning hade jag fatt for mig att det skulle vara en ganska behaglig promenad ner, men dar hade jag fel! Stigen ner var brant och stenarna hala av sand. Det gallde att se var man satte fotterna for att inte snubbla ner for en narliggande brant.I slutet av den 2,5 timmar langa nedstigningen var vara ben ganska darriga. Nu ett par dagar efterat vittnar min traningsvark antingen om att jag ar fortvivlat otranad eller att det faktiskt var ratt jobbigt.

Resten av dagen spenderade vi pa den kritvita stranden Camps Bay som kantades av en kuliss av maktiga berg och blagront hav dar ingen badade eftersom vagorna som rullade in var iskalla med vatten direkt fran Antarktis. De enda som trotsade kylan var de vatdraktskladda, salliknande surfarna.

Tyvarr fick vi ocksa uppleva ett par mindre vackra sommardagar. ”This is like our winter!” utropade var guide pa var dagsutflykt runt Cape Peninsula. Regnet fullkomligt oste ner i stort sett konstant hela dagen, och vad som kunde ha varit spektakulara utsiktsplatser blev nu graa, dimmiga, kalla, blota och miserabla. Nar vi stod pa Godahoppsudden, den sydvastligaste punkten i Sydafrika, var vadergudarna barmhartiga nog att halla tillbaka regnet. Och vilken haftig kansla det var att sta dar i stormen som ursinnigt piskade upp skummande, vita vagor mot stranden. Man kande sig ratt liten mot Moder Jord och det var inte svart att forestalla sig alla skepp som gatt under just har utanfor genom tiderna.

Kul var ocksa att se de sma vaggande pingvinerna vid Boulders Bay och babianerna vid vagkanten som bar sina ungar pa magen och fascinerat lekte med en sten, precis som ett manniskobarn.

Eftersom prognosen lovade pissregn aven var sista dag i Kapstaden bokade vi inte in oss pa nagonting som kunde forstoras av regn. Darmed hann vi varken med vingardar eller en tur till kakstaderna som vi sa garna ville. Det hade varit sa intressant att se de enorma kontrasterna som finns, och inte bara den valbargade delen av staden. Tyvarr, maste jag val anda saga, finns det kakstader pa flera andra hall i Sydafrika, sa det far bli vid ett senare tillfalle.

For att gottgora att vi missade vinprovning pa vingardarna ska vi se till att prova de lokala vinerna pa en pub ikvall istallet! 🙂 Imorgon drar vi vidare mot Swellendam som ar en av de aldsta staderna i Sydafrika.