24 Amerikanska dollar

Tidigt pa morgonen kom en taxichaffis och hamtade oss och varan backning i hotelllobbyn. Efter fyrtio minuter och ett antal tveksamma omkorningar senare sa var vi pa KLIA (Kuala Lumpors International Airport). Incheckningen gick fint och vi han till och med andra datumen pa var Bali biljett, bara for att vi ska hinna fixa visum. Vara pengar hade tagit slut och eftersom vi inte tyktes kunna fa ut nagra nya pengar (tillfalligt fel) i bankautomaten sa skrapade vi ihop vara sista ringit till en frukost. Nu var vi panka men matta och pengar skulle vi ju helt sakert kunna ta ut i nagon automat pa flygplatsen i kota bharu. Eller? Ja, det skulle ju kunna ha gatt smidigt, men nar vi kom fram till kota bharu sa visade det sig att det hade byggt om alla minibanker till nagon slags kiosker. Skumt, en hyffsat stor internationell flygplats utan bankautomater.
Vi bestamde oss for att ta en taxi till kota besut (en hamnstad 7mil ifran kotha baru dar det gar batar ut till perhantian islands) och be taxi chaforen att stanna vid en bankautomat. Jo det gick ju fint. Bara det att nar vi kommer fram till automaten sa funkar inte nagot av vara tva visa kort (tillfalligt fel). Hm, nasta automat da? Vi forklarar situationen for taxichaforen, som inte pratar manga ord engelska, och han kor oss en bra bit till nasta automat. Vi hoppar ut, haller tummarna och gor ett nytt forsok. Nepp… Vi gar in i banken och ber dem forsoka ta ut pengar manuellt. Nix… Vi maste val ha pengar pa korten, Jag ar inte saker jag har det pa mitt kort men John ska tydligen ha atminstone en tva hundra kronor. Jaha. Allt vi har ar 24 Amerikanska dollar, kan ni kanske vaxla dem? En lurig banktjansteman forsoker sig pa att vaxla till sig dem mot 30 RM. En kurs pa knappa 2 sek per dollar. Na tror inte det. Skulle inte ens tacka taxiresan.
Vi hor med varan taxichaffor och forklarar problemet. Han kor oss till Kota Besut for dar ska vi kunna vaxla vara USD pa en resebyra. Ja, det later ju fint. Kota baru ser ju hyffsat stort ut pa kartan, dar maste det ju finnas nagon bank. Vi aker dit.
Val framme mots vi av nagot som knappt ar vart att namnas som stad, eller ens by. Vi far vaxlat vara amerikanska dollar till en bra kurs och kan betala var taxichaffis. Vi blir ocksa lovade ett bra pris pa batresan av en hygglig tjej pa resbyran som tycker synd om oss, men sista baten gar nu och vi far aterkomma i morgon. Vi kan ju inte aka utan pengar och pa Orna finns inga banker. Nu maste vi bara fa ut pengar, narmsta stalle ar tydligen i kota baru! suck… Jaha, vi har knappa 30 RM kvar efter att ha betalt taxichaffisen. Billigaste sattet ska vara att aka buss tillbaka, men ingen har koll pa nar bussarna gar. Vi blir skjutsade till en busshallplats, satter oss pa pakningen och borjar vanta. Vantar och vantar. Tillslut kommer det en ungkille som ocksa ska in till kota baru. Tillslut kommer det en taxi, den unga killen undrar om vi vill aka med in till kota baru. Han tror inte bussen gar forren om ett par timmar. Jo, ja visst, det far val bli sa. Om vi delar taxi sa ska vi val anda ha nagra slantar kvar nar vi kommer fram. Val framme betalar killen hela resan och vagrar ta emot pengar ifran oss. Schysst! Men det kanns lite trist, men vi behover val det just nu.
Korten funkar inte i annu en automat. Na, har vi verkligen pengar pa kontona. Na, sjalvklart inte. Det visar sig efter ett besok pa internetbanken for vara sista ringit. Antligen loser sig allt och vi far ut pengar. Phu. Vi hittar ett billigt hotell i kota baru och planerar att gora ett nytt forsok att ta oss till Perhantian i morgon. Hotellet ar enkelt och gar inte att gamnfora med en bungalow vid stranden. Som kompensation for den uteblivna stranden gar vi upp och pressar oss svettiga uppe pa takterrassen. Ikvall ska vi se pa film pa hotellet och besoka nattmarknaden har i kota baru. Hoppas tiden gar snabbt, jag langtar efter stranden.