Längs Rio Negro

Port of ManausTryck ner den i mitten och sätt dig i den. Hitta balansen och luta dig snett bakåt, sväng upp det ena benet efter det andra. Du ligger nu i en hängmatta och ser leriga bankar längs Rio Negro passera förbi utanför båten. De djupa hålorna i bankarna som nu används av fåglar, blir till tunnlar för malarna att fortplanta sig i när högvattnet kommer.

Jag jobbar med import och försäljning av tropisk fisk, och såväl jag som en del av de kunder jag jobbar med hade en Amazonasresa på drömlistan. Efter ett föredrag om Amazonas i Linköping väcktes tanken på att anordna en fiskeresa för akvarister, och min chef gav mig i uppdrag att sy ihop den. En namnlista på intresserade samlades snabbt ihop, och inom kort var vi tjugofem stycken som ville tillbringa en månad i Brasilien.
 

Minst två veckor skulle spenderas på en båt i Amazonas flodsystem, och några dagar före och efter avsattes för proviantering och för att köpa nät i Manaus, Amazonas huvudstad. Efter båtresan lade jag också till några dagar i Manaus för den händelse att vi hade fisk med oss som behövde köras till en exportör och skickas hem. Efter detta bokade jag flyg till Rio de Janeiro, via en natt i Sao Paolo, och efter Rio bestämde jag att vi avslutar med en vecka på Ilha Grande utanför Brasiliens kust.
 
Tidpunkten jag valde var november till december, då vattnet står som lägst i floden. Torrperioden kan ställa till det för båtarna som inte kommer in i alla de floder man vill besöka, men det är ändå den tiden som gäller, om man inte vill leta malar och andra fiskar i trädkronorna.
 
Efter en kort flygtur till Frankfurt och en lång väntan på dess rökiga flygplats kunde vi så äntligen efter ett halvårs väntan kliva på Varigplanet till Brasilien. En aning orolig var jag för att boka med nämnda bolag då deras livslinje sett minst sagt skakig och kort ut, men jag fick lugnande garantier om att allt var i sin ordning. Föga överraskande visade det sig att Varig mycket riktigt skulle komma att konka medan vi var i Brasilien, och vi blev turligt nog hemflugna av konkurrerande bolaget TAM istället.
 
Bara inrikesresan från Rio till Manaus hade räckt för att ta oss över hela Europa, men utsikten från planet var magnifik, och när vi såg Amazonflodens väldiga orm ringla sig fram genom skogen visste vi att vi var framme. Manaus är en relativt stor och stökig stad i mitten av ingenstans, med ett rosa hjärta i form av ett magnifikt operahus. Vår guide Silvio anordnade bunkringen och sade sig veta mycket om vegetarisk kost när jag gjorde detta påpekande.

Även här borde jag anat att denna kunskap var en smula svävande, men utgick ifrån att det borde gå att ordna grundläggande grönsaksrätter med ris. Tyvärr visade sig kockarna ovana vid att laga mat till större grupper, och litade mycket till vad de kunde fånga på floden. Torrvaror och konserver lös med sin frånvaro, och skulle jag åka igen skulle jag packa mer egen mat. Efter tio dagar var vi hungrigare än Robinsondeltagare, och hade gladeligen betalat stora summor för pizzor och chokladkakor om någon hade erbjudit oss dem.
 
Efter några dagar i Manaus packade vi båten och gav oss av. Den öppna övervåningen kändes överdrivet stor vid första anblicken, men efter några dagar med stinkande strumpor hängande som böneflaggor kors och tvärs över båten i ansiktshöjd hade de flesta ändrat uppfattning.
 
Färdplanen var att resa norrut längs med Rio Negro tills vi nådde Rio Branco, och sedan vända tillbaka igen. Det fanns inget specifikt mål, utan vi ville fånga fisk, uppleva djungeln och floden och stanna där vi kände för det. Att åka österut, i vattnets färdriktning skulle ha tagit oss förbi en del städer och mer förorenat vatten, och vi valde därför Rio Negro norrut. Vattnets låga pH-värde gjorde också att myggen inte trivdes, och inget malariaprofylax behövdes för någon i gruppen.
 
Bara trettio minuter efter båtresans start hade några hunnit med att bada i ”meeting of waters”, till guidernas stora förskräckelse. Enligt dem var det farligt, men det baserades nog mer på allmän omtanke om turisterna än att det faktiskt skulle vara någon risk med att hoppa i vattnet just där Rio Negros kaffebruna vatten lägger sig som cappuccinoränder i Rio Solimoes mjölkiga skum.
 

Den första natten hade vi hunnit ganska långt bortom ljusen från Manaus och vi somnade alla gott, de flesta i hängmattor och några protesterande på liggunderlag på golvet. Den på förhand utlovade båten skulle varit utrustad med flertalet hytter och tvättmaskin, men när vi kom på plats insåg vi att den båt som nu gällde hade krokar i taket. Det är där hängmattorna kommer in i bilden. De är förvånansvärt sköna att sova i, men när tjugotvå personer sover på samma däck gäller det att alla vänder sig samtidigt. En eller annan rejäl duns mitt i natten skulle komma att avslöja att kedjan brutits någonstans.
 
Strax efter midnatt var lugnet till ände, och ett tropiskt skyfall bröt ut. Regnet hamrade ner över båten, vattnet, skogen och temperaturen sjönk omedelbart flera grader. Åskan dånade och överdäcket som saknade väggar var strax genomdränkt. Personalen klättrade på båten och drog i tampar för att släppa ner presenningar som väggar. Tyvärr var de alldeles för korta, och tillråga på allt läckte taket.

Liggunderlagen spolades bort, hängmattorna dröp av vatten och alla frös. När morgonen äntligen grydde undrade alla vad de hade gett sig in på, men man vande sig. Presenningarna rullades ner redan på kvällen om det såg mulet ut. Hängmattetrotsarna, däribland undertecknad, lärde sig att allt som låg på golvet flöt bort, och masade sig upp i hängmattorna.
 
I första och enda stora byn som passerades, Novo Airaõ, möttes vi av de rosa sötvattensdelfinerna (Inia geoffrensis). De matades av lokalbefolkningen, och detta lockade turister. Tyvärr finns det många nackdelar med att vänja vilda djur med stora mänger mat på detta sätt, men i det här fallet kan det möjligen ha gått jämnt ut, då lokalbefolkningen uppmärksammade detta märkliga djur på ett positivt sätt. Det är vanligt att fiskare slår ihjäl delfiner då de stjäl fisk och förstör nät, men dessa delfiner var fredade och har förhoppningsvis ändrat några fiskares negativa inställning och på så sätt kommit arten till gagn.
 
Vi fångade fisk med det långnät vi låtit tillverka i Manaus, och även med spö eller handrev, och såklart med håv. Långnätet engagerade flest personer, och fångade också mest fisk. Från sandbankarna mitt i floden lade vi ut nätet med båt, och drog det sedan inåt mot land. En och annan rocka lyckades smita under nätet och försvinna ut i floden igen, men vi fick mycket fisk på dessa platser, mest tetror. Under en sådan här fiskeomgång lyckas en i gruppen kliva på en stingrocka, och försvinner under höga vrål upp på land.

Vi övriga står blickstilla kvar i vattnet, och allra mest jag själv då rockan kom simmande och lade sig som en sval filt över mina fötter. Våra guider hade en rad olika sätt att behandla rockastinget, som är fruktansvärt smärtsamt, men inom kort blev det klart för oss att de saknade faktiskt kunskap, utan mest tänkte behandla det på vidskeplig väg. Inte förrän vi kokade upp vatten och gjorde ett varmt fotbad ändrades ansiktsfärgen tillbaka från grönvit till normal på fiskaren då giftet sakta koagulerade och slutade att sprida sig.
 
Vid lerigare platser samlades flaggciklider gärna under båten. Malar av allehanda sorter fick man dels med händerna om man drog längs rötter under vattnet, och dels i långnätet. Långnätet i bifloderna lades oftast runt en stor rotvälta eller trädkrona som vält ner i floden, och sedan höggs trädet upp och plockades bort. Detta jobb kunde ta över en timme, och sedan blev det dags att dra ihop nätet.

Inga glipor fick lämnas längs botten, och eftersom vattnet var helt ogenomträngligt fick de ivrigaste fiskarna känna sig fram i leran. Ibland hittade man lite mer än man hade tänkt sig från början, men bara en gång råkade vi plocka upp en kajman istället för en taggig mal. I dessa drag fick vi annars mest diskus och mängder av malar.

Vi fotade och släppte allt. Dels för att det skulle ha varit opraktiskt att frakta tjugofem personers favoritfiskar på båten i två veckor, och dels för att vi var osäkra på om vi hade rätt tillstånd för att fånga, frakta och exportera fisk. Vår guide garanterade oss att så var fallet, men kunniga personer hade varnat oss för att dessa påståenden inte alltid stämde. Vi visste inte vilket som var rätt, och i kombination med platsbrist och hetta bestämde vi oss för att lämna fiskarna där vi hittade dem.
 
Förutom fiskar såg vi bland annat kajmaner, aror, amazonpapegojor, leguaner, ormar, spindlar och en hiskelig massa insekter, däribland en storm av dagsländor som kläcktes precis där vi lagt till för natten. Vi fick skotta bort dem från båten som snö efter ett oväder. De flesta som hör om resan i efterhand ställer samma förbluffade fråga; Badade ni? Svaret är ja. Det gjorde vi allihop.

Ibland stod guiderna och metade upp piraya efter piraya bara några meter ifrån oss. Det värsta jag själv råkade ut för i samband med vattenaktiviteter var en ful blodigel på tån. Farorna med de vilda djuren i Amazonas existerar, men är kraftigt överdrivna. Kajmanerna slank undan när vi kom nära, anakondor tillhör ovanligheterna att få se och pirayorna attackerar inte urskiljningslöst.
 
Tyvärr verkade inte eko-turism vara ett särskilt utbrett begrepp i Amazonas, och jag vill råda andra som åker dit att själva sätta ner foten om ni känner att ni tar för mycket plats, och lämnar mer än fotspår efter er.

  • Plats: Manaus och Rio Negro, Brasilien, Amazonas.
  • Tid: Lågvattenperioden november-december.
  • Kostnad: Totalkostnad för en månad enligt beskrivning ovan, inklusive flyg från Stockholm och inrikesflyg Rio-Manaus och Manaus-Sao Paolo-Rio, 26 000 per person.
  • Temperatur och luftfuktighet: 25-30 grader dagtid. Uppemot 100 procents luftfuktighet. Räkna även med dagliga kraftiga regnskurar.
  • Hälsa: Räkna med magsjuka tyvärr. Av tjugofem i vår grupp klarade sig en utan kraschad mage på floden.
  • Prisnivå: Lite billigare än Sverige, men enstaka artiklar kunde också vara dyrare.
  • Glöm ej att packa: Loperamid och kamera.

Var den första som kommenterar

Svara till