Att försörja sig i Chile

Min första upplevelse av Sydamerika, kontinenten som jag sedan förälskade mig i, var Chile. Jag åkte dit för att plugga i några månader men trivdes så bra att jag bestämde mig för att stanna kvar ett halvår till. Eftersom jag inte snålat och dessutom åkt ut och rest en sväng återstod inte många ören av studielånet jag fått när jag åkte dit. Alltså var jag tvungen att hitta något sätt att försörja mig på.

I Chile, liksom i resten av Sydamerika, vimlar det av språkinstitut som ordnar kurser i engelska. Jag mejlade några av dem och fick napp nästan genast. Visserligen har jag bott ett år i Kanada som utbytesstudent och läst 60 poäng engelska på universitetet, men å andra sidan var det inga meriter som de kollade upp på något sätt.

Jag började med några elever och efter positiva utvärderingar blev jag tilldelad fler och fler. Timlönen var hög för att vara Chile, men å andra sidan jobbade jag bara några timmar om dagen, så ekonomin gick just så pass ihop. Arbetsvillkoren var, trots att de var jämförelsevis bra, inget att hurra för. Till exempel fick jag bara betalt för undervisningstiden, inget för den tid det tog för mig att förbereda lektionerna, och var det någon elev som ringde och ställde in den inbokade lektionen fick jag inget betalt, vilken innebar att lönen under semestermånaden blev rätt tunn. Men arbetsklimatet var bra och jag tyckte om både elever och arbetskamrater, så jag trivdes ändå fint.

Engelsklärare är ett bra alternativ om man har ett någorlunda sinne för språk – det är förhållandevis bra betalt och det är lätt att få jobb. Många kombinerar jobbet på ett språkinstitut med att ge privatlektioner till egna elever, vilket ger lite bättre betalt. Men lockar inte läraryrket finns det andra sätt att försörja sig på. Ett annat jobb som är relativt lätt att få är i bar och restaurang. Där är dock lönen generellt urusel, så det gäller att hitta jobb på ett ställe där gästerna ger mycket dricks. En svensk vän till mig jobbar som gatuförsäljare, hon tillverkar egna smycken som hon säljer på marknader och stränder. Hon har inte råd att leva lyxliv, men hon behöver heller aldrig gå hungrig.

Formellt sett behövs arbetstillstånd för att få jobba, men det är det aldrig någon som frågar efter det. Det turistvisum man får genom stämpeln i passet när man åker in i landet gäller i tre månader, och sen får man åka över gränsen och tillbaka för att få stanna i tre månader till. Vi talade aldrig högt om det, men mina arbetsgivare på språkinstitutet visste mycket väl att jag inte hade arbetstillstånd. Men trots mitt papperslösa tillstånd betalade jag skatt! I falskt namn – en kompis fick gå och registrera sig som engelsklärare i mitt ställe. Som tack för hjälpen fick hon hämta ut skatteåterbäringen också.

Tricket för att klara ekonomin är att bo ihop med andra. Väldigt få klarar att betala ett eget boende, och de flesta som inte redan har egen familj eller fortfarande bor hemma hos sina föräldrar, bor tillsammans med ett par kompisar för att dela på kostnaderna. Jag har nästan alltid bott i olika kollektiv i Sydamerika.

Vid årsskiftet åker jag till Argentina med tanken att bosätta mig där och skaffa ett jobb. Svaret på 10 000-kronorsfrågan – ”Hur ska man lyckas betala tillbaka sina CSN-lån med en genomsnittlig sydamerikansk inkomst?” ber jag att få återkomma med om några år när jag (förhoppningsvis) har hittat det…

11 kommentarer på Att försörja sig i Chile

  1. Anna Wallander

    hejsan! Mycket intressant, Sydamerika har alltid lockat mig och jag skulle hemskt gärna vilja åka dit i vår, kanske mars…. När åkte du första gången? Skulle väldigt gärna vilja jobba eller plugga där? Hur gick du till väga? Skulle bli så hemskt tacksam för svar
    Mvh
    /Anna

  2. Jimmy andersson

    Nika: har du någon erfarenhet från Guyana och surinam som känns som de länder jag helst vill besöka i SA.?
    Behövs visum anökas eller får man som i övriga SA 30 dagar vid inresa. (gäller detta även Colombia, har hört lite olika i den frågan)
    MVH:snooka

  3. yerko

    varför bosätter du dig inte i chile istället när du vet hur du kan få det att gå ihop där

  4. Marainne

    Hej mitt namn är marianne och jag är 24 år gammal ..har bott i sverige i hela mitt liv, mina föräldrar komme från chile likaså mina syskon.
    Det är så att jag vill SÅ JÄRNA bara flytta till Chile men vet inte om jag vågar. 🙁
    Det e så många som säger till mig att det kommer aldrig gå och att jag kommer bara villja komma ”hem” till Sverige igen. Själv känner jag att det kanske e sant…men man kanse ska försöa innan man bestämmer sig. Det känns även lite svårt för att jag bor med min kille här i Sverige som flyttade hit till Sverige från Chile för år sedan och han vill ju verkligen inte flytta tillbaks…Jag har alltid tänk på oss två men jag borde nog tänk på mig oxå..eller? Gör det jag vill och om det inte funkar så kan jag alltid komma tillbaks…Jag blir verkilgen glad när jag läser om folk som dig som bara tar risker jag vill vara en utav Er och jag hoppas att jag en dag kan bli det…jag e 24 år gammal och har ine alls mycket å berätta om mitt liv…men ja ja får se om jag gör det jag verkligen vill och slutar tänka så mycket på andra..jag måste hitta min lycka och inte bara tänka på att han ska ha det bra hela tiden :(….ville bara skriva av mig lite …chao amiga….

    • Marianne Espinoza

      Hej ? mitt namn är Marianne och jag har liksom du bott i svergie i hela mitt liv … idag är jag 33 år gammal. Kom hem från Chile för ca 2 v sen. Varje gång jag har rest hem till Chile och kommit tillbaks till svergie så blir man lite nere pga den stora förändringen som blir från en dag till en annan , jag har alltid tänkt att det går det över sen är man tillbaks till vardagsrutinerna och så har det vart .
      Men nu när jag kom hem så insåg jag hur mycket jag älskar Chile livet … jag är fullt medveten om att det är en skillnad att åka på semester med pengar för att slösa och att bosätta sig i Chile.. Men sanningen är att jag känner att jag leverer i Chile… jag har allt jag tycker om och allt jag trivs med .
      Familjen, klimatet, glädjen, playan, folket och för det behöver jag inte mycket pengar …
      Jag värdesätterer livet mer än pengar …
      Om jag skulle vara 24 år och inte ha barn så skulle jag ta chansen/ risken…. du kommer alltid kunna komma tillbaks till svergie om så skulle behövas men sen kan det bli så att allt går bättre än förväntat och du blir kvar i Chile! Tänk vad underbart!!!
      Aprovecha ahora que aun eres joven sino vas a estar como yo con tres hijos sambo och allt blir bara svårare .. tycka till !!!!
      Jag och min sambo vill förverkliga våran dröm men nu har vi 3 små individer att tänka på så våran dröm får vänta och din kan du börja med nu !!!

  5. Kim

    Hej, du har porecis frågat på många frågor jag haft! Tack! haha. Ska åka till Chile nu i september och avra där på obestämd tid, och har tänkt att söka jobb när jag kommer dit.. Så då funkar det.. Men jag tänkte på det där med 90 dagar. Gjorde du det en gång, eller vet du om dom kollar det igen.. Alltså kan man åka ut och sen komma in i 90 dagar, ut och kiomm ain igen och håll apå så ett tag eller blir dom misstönksamma eller så? 🙂 Skulle bli oerhört glad för svar 🙂 Tack tack, hoppas du har det bra i Argentina!

  6. Elsa

    Hej!
    Jag har tänkt lite på och flytta till chile men jag grubblar lite på hur jag ska kunna försörja mig jag har två barn och två husdjur, kan någon snälla hjälpa mig med detta.jag skull uppskatta det 😀

  7. Natalie

    Hej! Väldigt intressant o läsa hur andra haft det i Chile. Själv har jag varit i Chile 4 ggr, och om ett halvår ska jag och min sambo flytta dit i 6 månader. Ska ta chansen att jobba inom det jag utbildat mig. Mina fördelar är att jag kan spanskan flytande, eftersom mina föräldrar är från Chile men jag själv är född i Sverige. Har alltid velat flytta utomlands och nu när man äntligen är utbildad ska jag ta chansen och se hur det går i Chile! Känns både spännande o nervöst. 🙂

Svara till