Sängplats i Helsingfors

Charmen med att åka till någon plats där det inte är som hemma, är just det som inte är som hemma. Något som inte är något som redan finns, eller något man gör, på den plats som man tillbringar största delen av sitt liv. Detta har verkligen jag och min reskamrat fått erfara under våra första tre dagar som backpackers. Kan säkert för den erfarne inte alls verka konstigt, och inte heller särskilt spännande, över denna ”livets förändrig” som plötsligt slår an. Tycker själv att det är just det som gör resan till det äventyr som det faktiskt borde vara. Vårt sådant började redan andra dagen, genom en övernattning pa Finlands Centralstation. Detta i väntan på det tåg som senare, nästa dag, skulle ta oss till Moskva.

Vi hade, som jag nämnde i förra artikeln, redan insett att en kall natt på Finlands gator väntade oss och att vi på något vis ville undgå detta. Med cirka 20 minusgrader insåg vi dock fort att vår önskan blev ett måste, och att allt som bestod av ett tak och väggar var vår räddning från stora köldskador. Eftersom vi inte var, eller är, särskilt bekanta med Helsingfors blev vårt mål camping på dess Centralstation. Efter mycket letande kombinerat med en hel del svordomar som kylan åstadkom, fann vi till slut denna räddningens plats. Inget skulle nu få ta oss bort från denna – inte ens öppettiderna! Givetvis skulle stationen så småningom stänga. Men vi skulle på något vis lyckas var kvar, hoppades vi.

Framåt ett på natten, började de stora folkmassorna försvinna och sakta även ljuset i den stora salen. Givetvis gjorde vi oss psykiskt förberedda på att kylan var nära. Dock tänkte vi  sitta kvar tills någon bad oss att lämna stationen. Kylan var nära. Men helt oväntat kom två vakter som erbjöd oss den räddning som vi sakta hade börjat ge upp. En natt inlåsta på Centralstationen, sovande på ytterst bekväma träbänkar blev den lösning som vi tidigare så hoppfullt hade planerat.  Natten blev underbar! Ja, det kändes faktiskt så, träbankarna var som rena paradiset jamfort med den kyla som låg utanfor de låsta dörrarna på Centralstationen.

Så, vad frambringar denna förtjusning från mig att faktiskt ha upplevt detta? Vad och varför, gör att  jag hellre ligger på hårda träbänkar än ett hotell och dess mjuka sängar? Svaret ar vad jag började min text med – äventyret! Det ar ju faktiskt så, äventyr skapar minnen, och de vill jag åt! Det vanliga, som hemmet frambringar är ju precis det som vi nu begett oss från, och därmed den lyx som tillkommer. Äventyret skapar det vi vill åt – fast det ibland innebär hårda träbänkar!
 

2 kommentarer på Sängplats i Helsingfors

  1. Torbjörn

    Jag håller fullkomligt med din artikel! Man blir bra mindre känslig mot obevämligheter ´(kalla nätter, trånga flygstolar och skumpande bussar) än om man vore hemma – och det beror ju klart på att det är – Äventyrligt! Man härdas en del under resans gång…
    Måste även passa på att berömma er positiva attityd, den kommer göra resan mycket bättre =)

  2. nensi

    Fy fan vad härligt skrivet, hoppas ni verkligen får en helt underbar resa med massa underbara och oförglömliga minnen!

Svara till