Busua – Ghanas orörda surfspot

Busua är en stillsam by på Ghanas kust. Ett strandsamhälle nästan helt orört och absolut helt oförstört av turismens ibland elaka hand. Havet är rent och välkomnande. På stranden samsas fiskare, surfare, gamar, getter, turister, lekande barn och strosande par.

På Ghanas kust, några timmar väster om Accra, ligger Busua. Ett litet fiskesamhälle precis på randen till det stora, blåa, våghärjade havet. En dammig huvudgata löper genom byns hjärta. Utmed den ligger några hotell, hus och en massa skraltiga hyddor. Ett stenkast bort ligger den breda stranden. Där leker barn, arbetar fiskare, strosar en och annan turist, och i havet rider en ung man på vågorna. 

Busua är nämligen hem åt Ghanas första och enda, antagligen hela Västafrikas första och enda, surfshop. Black Star surf club ligger i ett litet stenhus vid stranden. Ett träd växer upp ur verandan framför huset och kastar sin skugga över den färgglada fasaden. Här kan man hyra surfbrädor; både long boards och short boards samt body boards för en billig penning. Vågorna i havet på den andra sidan av den lilla biten strand rullar in mot land. Det är alltid så gott som tomt i vattnet, en dröm för surfare vana att trängas och kampas om vågorna på populära breaks.

Busua ligger omringad av en grön natur med tjocka snår, höga träd och feta palmer. I byns västra ände flyter en brun flod trögt. Längre upp i den bor krokodiler. I byns östra ände fortsätter stranden bort i kilometer efter kilometer. Den stannar vid foten av ett mindre, djungelklätt berg. Över det löper en stig. Följer man den kommer man så småningom till grannbyn. Byn är pytteliten och extremt mysig. På en höjd ovan byn ligger ett gammalt fort insnärjt i vegetationen. En bred flod som man kan ta båtfärder uppför flyter ut i havet vid byns ena ände. En ranglig träbro haltar över det strida vattnet. Över bron ett par hundra meter bort ligger Ellis Hideout, ett svenskägt hotell med mysiga bungalows uppe i trädkronor.

Åt väster från Busua, om man passerar den bruna, tröga floden, och följer den röda jordvägen, kommer man till en annan by. Det är Dixcove. Där finns ett sjukhus och ett gammalt slavfort. Ghanas kust är nämligen späckad av slavfort. Det var från Ghana som den största delen slavar skeppades ut och vidare över Atlanten. De vita gamla forten, med rostiga kanoner och höga murar ligger som gamla minnen ständigt påminnande om den hemska tid som en gång var. Många av dem går att besöka och i vissa har de inrättat museum. Ett är omgjort till hotell och där kan man sova i en gammal cell mot en smärre dusör. Men tillbaka till Busua.

Byn har flera restauranger och hotell. Det finaste (och absolut dyraste!) är Busua Beach Resort. De enkla men fräscha rummen är ordentligt luftkonditionerade. Samt ordentligt prissatta. Frukostbuffén serveras fram till elva och är exceptionellt god. På kvällen finns grillbuffé. Även den rekommenderas varmt. Lite dyrare, lite godare.

Bredvid Black Star Surf Club ligger en restaurant. Okorye tree restaurant. De serverar billig och mycket god lokal mat samt amerikanskinspirerad mat och frukost (bland annat french toast). Granne med Black Star Surf Club har ett franskt par några rum som de hyr ut. Det heter Busua inn och är antagligen det prisvärdaste i hela Busua. Fräscha rum, komfortabla sängar, balkong med havsutsikt för 40 kronor per natt.

African rainbow resort är byns näst dyraste hotell. De har fräscha rum i ett stort betongkomplex med fin utsikt. Särskilt från baren på taket. Där ser man havet, skogen, bergen och hela byn. Personalen är trevlig och tillmötesgående. Priserna är lite väl saftiga för vad man får för dem dock.

Ett av de billigare alternativen i Busua är Alaska. De enklaste rummen är billiga, cirka 40 kronor per natt, men standarden är därefter. Varma, klibbiga, utan myggnät, fuktiga lakan. Men det finns värre här i världen och man klarar det så klart. Och läget är oöverträffbart. Bungalowsen ligger inte mer än tio meter från stranden. Restaurant med mat (helt okej) och dryck samt hängmattor finns på plats.

Man tar sig enkelt till Busua med buss och Tro-tro från Accra. De stora bussarna är inte sprillans nya men väldigt bekväma med gott om plats och sköna säten. Närmaste orten man kommer till med de stora bussarna är staden Takoradi. Därifrån blir det Tro-tro.

Tro-tros går inte längre än Agona junction, en större ort rakt inåt land från Busua sett. Där får man byta till vanlig taxi. Det kostar två kronor per person (om taxin är full, vill man inte vänta på att taxin ska fyllas får man betala för resterande platser) att åka den sista biten till Busua. Det är alltid fasta priser på all trafik och att blåsa turister är inget man sysslar med. Priserna som uppges är de som folk betalar. Var inte orolig. För baggage får man betala några kronor extra.

Tro-tros är Ghanas transportsätt nummer ett. Minibussar som regelbundet kör på bestämda sträckor. Det är få ställen i Ghana man inte kan nå med Tro-tro. Systemet med minibussar som transportsystem är vida utbrett över den afrikanska kontinenten. Över hela tredje världen faktiskt. I Ghana, som relativt sett är rikt, skiljer sig minibussarna från andra länders på så sätt att de inte är lika fulla av folk. De fylls inte till bredden. Man har råd att låta folk ha det lite bekvämare och säkrare. Men jämfört med de stora bussarna är Tro-tros mycket farligare att färdas i. Olyckor är inte ovanliga.

En bra tid att åka är i mars eller tidigt i april. Det är precis innan regnsäsongen. Det är varmt och soligt samt ont om myggor. Dessutom inte så mycket turister. Om du är i Busua under påsken så boka rum i god tid och var beredd på att betala lite mer för ditt rum. Då invaderas nämligen Busua av påskfirare från hela Ghana och det är fest och människor överallt, inte minst på stranden.