Enpucklade kameler vid lägereldar under stjärnfyllda himlar

Att rida kamel behöver inte ske i Egypten eller Tunisien där de flesta av oss gör det. Emma B berättar om kamelridning i Indien, en upplevelse som nästan kan jämföras med en skolutflykt.

Väskorna står packade, tandborstar, linsvätska, plastpåsar eller vattentäta säckar, jo man har ju hört om det där. Det finns ju så mycket sand och kameran blir alldeles förstörd om man inte aktar sig. Och så toapapper, toapapper i massor, ”kan inte någon gå och be om lite mer i receptionen, tänk om det inte räcker”. Det är nästan lite som om man ska på läger men det finns inga mammor och pappor som står och vinkar av. Det finns bara Ali, han står där lite halvpluffsig och flinar och man vet inte riktigt om han är galen eller bara glad att äntligen få iväg oss.

Det är han som har ordnat det hela, Ali, 24 år som ser ut som 35 år och gissar att jag är 17 år. Fyra dagars safari i öknen på kamelryggen. Öknens skepp kallas de visst. Så är vi på väg, från Bikaner i Indiens Rajasthan med jeep raka vägen ut i den stora sandlådan. Femhundra rupier om dagen så är saken biff, med mat och vatten och allt eller ja inte toapapper, det är bara för västerlänningar, vi alltså, så det får vi fixa själva.

Och där står de, femton och en halv kameler, eller om det kanske är dromedarer, kameler har väl två pucklar, en åt oss var, fem stycken att dra vagnarna och så den där halva som bara är året gammal och hänger med mamma kamel till jobbet. Kameler, låt oss kalla dem det om det så må vara dromedarer, är ganska stora djur, inte direkt tjusiga, men med en viss elegans. Det syns att de är kloka, ögonen tittar så insiktsfullt på en under de där långa ögonfransarna som vilken tjej som helst skulle dö för att ha. Man undrar varför de inte ingår en pakt och bara springer sin väg, från alla vagnar och kamelryttare som sparkar dem i sidan och skriker och står i, det kanske är för de där ringarna i näsan som gör så fasansfullt ont att bli ryckt i.

Att rida kamel är ganska trevligt, vi vaggar fram där i takt, två i bredd, alla tio i gruppen iklädda sandfärgade byxor med tillhörande tunika under den stekheta solen och tänker att öken måste inte vara bara sand för här är ganska buskigt och taggigt och inte alls särskilt mycket av de dyner som vi drömt om.

Enda störningsmomentet är kamelhannarna för det är parningssäsong och det innebär att de mer ofta än sällan brister ut i ett bröl slängande med sin tunga som de blåser upp som en ballong och skvättandes kamelsaliv åt alla håll och kanter, allt för att locka på kamelhonorna. Men vi stannar för lunch under ett torrt träd och kamelförarna breder ut filtar och snart puttrar det i grytor och kärl och kavlas bröd till höger och vänster. Det blir potatis och blomkål i den starkaste av röror och därtill ris och indiskt bröd och mycket, mycket vatten.

Mätta och nöjda masar vi oss framåt i ytterliggare ett par timmar, för det går inte hastigt att ta sig fram på kamel, innan vi når vårt nattläger och får se de där sanddynerna vi drömt om i den vackraste av solnedgångar. Runt en eld bjuds vi på chai och linsröra med ris medan stämningen byggs upp av kamelförarnas klagande sång i natten som är alldeles tyst och vi kan endast gissa vad de sjunger om. Så är det vår tur att stämma upp i sång, men aldrig att det kan bli lika äkta som när de som är ett med naturen, de som lever i en värld som vi endast får se en kort glimt av, mässar sin hyllning till Krishna eller vem det än må vara.

Snart somnar vi utmattade huller om buller med ett berg av filtar under en himmel stjärnfylld till bredden och med kamelhannarnas brölande i våra öron. Tre dagar återstår och det är i öknen som på alla andra ställen, man har sina rutiner, frukost, kamelritt, lunch, siesta, kamelritt, middag och så samvaro kring elden och jag tänker att det är ju som på läger, nästan, fast med en massa sand och på andra sidan jorden.

2 kommentarer på Enpucklade kameler vid lägereldar under stjärnfyllda himlar

  1. josefin ramstrand

    låter underbart!kan tänka mej att du rekomenderar just denna tur?!men…5 dar på kamel låter nästan lite långt..?
    tack för underbara artiklar!!kramar jossan,göteborg

Svara till