Lake Toba – Sumatras bortglömda paradis

För majoriteten av turisterna som reser till Sydostasien är Sumatra, Indonesiens största ö, en plats som hamnat i skymundan. Efter åratal av dålig publicitet har blickarna vänts bort från denna exotiska ö och många av turistorterna som tidigare svämmade över av besökare är i dag övergivna och bortglömda. Lake Toba är en sådan plats. Men de som trots allt vågar sig hit bjuds på en upplevelse de sent ska glömma.

Bakgrund
Lake Toba (Danau Toba) är en vulkanisk sjö som ligger i norra Sumatras inland. Mitt i sjön reser sig den kuperade ön Pulau Samosir, avskild från fastlandet av en kort färjetur. För femton år sedan var färjan alltid full av turister som invaderade den lilla byn Tuk Tuk på öns östra sida, vilken kommit att bli huvudorten för besökare vid sjön.

På den tiden byggdes nya guesthouse och restauranger konstant för att möta populariteten, men ändå fick inte alla plats. Ibland tvingades turister att sova utomhus då sängarna inte räckte till. Den vackra naturen var vad som lockade folk hit – en grön kuperad ö, stillsam och exotisk som få andra. Vattenfall, underbara vyer och sagolik mat fick folk att återkomma år efter år. Turismen blomstrade. Samtidigt var Tuk Tuk’s rykte inte bra. Giriga guesthouseägare krävde nästan att folk åt i deras egna restauranger och turisterna blev ofta behandlade oartigt. Folk slogs som gamar över turisternas pengar, som trots detta fortsatte att strömma in till byn. Sen förändrades allting.
 
Indonesien började få stora politiska och ekonomiska problem. Våldsamma protester och demonstrationer störde Sumatras rykte som turistmål, därefter följde jordbävningar och översvämningar. En kraftig flodvåg mer eller mindre utplånade byn Bukit Lawang – ett rehabiliteringscentrum för orangutanger på norra Sumatra som var ett av provinsens populäraste besöksmål.
 
Balibomberna hade en förödande effekt på hela Indonesiens turism. Trots detta så beslutade regeringen, efter det att attackerna ägt rum, att visumreglerna skulle ändras. Förut fick besökare gratis visum i tre månader, numera betalar man 25 dollar för en månad eller 15 dollar för tio dagar i landet. Ett beslut som ytterligare motiverade resenärer att välja Indonesiens grannländer istället.
 
Spiken i kistan slogs i den 26 december 2004. Tsunamin drabbade Sumatras västkust kanske värre än någon annan plats. Den berömda surfön Pulau Nias håller fortfarande på att återhämta sig och lider än i dag av enorm fattigdom och sjukdomar i jättevågens spår. Bilder från den hårt drabbade Aceh provinsen i norra sumatra visade på misär, en provins som redan innan katastrofen led av en utdragen mångårig konflikt (vilken dock är över i dag).
 
Allteftersom åren gick såg invånarna vid Lake Toba hur turisterna kom i allt mindre utsträckning, trots att sjön själv klarat sig från i stort sett alla tragedier som drabbat landet. Ingen besökte Sumatra längre. Så är det än i dag, Indonesien har visserligen hämtat sig som turistmål men de allra flesta besökare åker till Bali. År 2007 står alla guesthouse, restauranger och souvenirbutiker i Tuk Tuk öde. För de som besöker den vackra sjön i dag väntar ett folktomt, övergivet och bortglömt paradis.
 

Lake Toba idag
Trots att turisterna övergivit Sumatra har byn Tuk Tuk inte förfallit, utan står alltjämt väntandes i förhoppning om en ljusare framtid. I åratal har de många guesthouse- och restaurangägarna väntat på att folk ska återupptäcka området men med en regering som till synes motverkar turismen i landet lär de få vänta länge till. Det är detta som gör Lake Toba, och då i synnerhet Tuk Tuk, så unikt – infrastrukturen finns där, lika etablerad och bekväm som på vilken annan turistort som helst, men det finns knappt någon som vill utnyttja den.

De fåtal som tar sig hit är därför synnerligen efterlängtade och mottas med öppna armar av lokalbefolkningen. På någon av de många restaurangerna är man ibland den ende besökaren på hela dagen, och därför blir måltiden ofta en personlig upplevelse. Många gånger finner man sig i samspråk med kocken eller ägarinnan som med stor inlevelse berättar historien om turismens uppgång och fall. Mer än gärna skräddarsyr de måltiden så att den blir precis så som man önskar.

Maten på ön är så utsökt och så vällagad att bara den är värd resan – currygrytor, färsk fisk, nasi goreng (stekt ris på indonesiska – en klassiker) jordnötssåser och oändliga variationer av lokalt producerade råvaror. Pulau Samosir är ett eldorado för smaklökarna. Och dessutom är det ett eldorado för plånboken – priserna på ön är bland de lägsta i hela Asien. En ordentlig måltid går på runt 15 kronor. Priserna för boende i Tuk Tuk, där de flesta turisterna stannar, är med stor sannolikhet bland de lägsta i världen.
 
I stort sett varje guesthouse har trevliga och stora rum och få av dem kostar mer än ett par dollar. På Bagus bay kan man bo i ett jättelikt rum med dusch och toalett för två dollar om dagen, per person. Precis som på de flesta guesthouse i byn finns restaurang, dvd-spelare, kabel-tv, volleybollnät, badbrygga och ett nästan osannolikt stort utbud av gitarrer. Av någon anledning verkar varenda människa i Tuk Tuk spela gitarr. Varje torsdag kan man på Bagus bay lyssna på öns traditionella musik framförd av lokala musiker som, trots att publiken sällan består av mer än ett fåtal människor, spelar med en glöd som aldrig tycks slockna.
 
Liberta homestay finner man mysiga rum till likvärdiga priser, men här finner man också Mr Moon – en gästvänlig och sympatisk man som alltid bjuder nya besökare på en välkomstdrink, oavsett om de valt att bo där eller inte. Mr Moon arbetade tidigare som bonde utanför staden Berastagi men är nu föreståndare för detta guesthouse som tack vare hans personlighet blivit ett av de populäraste i hela byn. Han är alltid generös och vänlig och utstrålar en harmoni som smittar av sig på samtliga av hans långväga gäster. Han är en del av det nya Tuk Tuk.
 

Lugnet som infinner sig på Pulau Samosir är en underbar kontrast till resandet på resten av Sumatra, som kan vara oerhört påfrestande, och det är detta som gör att de fåtal turister som tar sig hit ofta stannar så länge. Många kommer till Sumatra med den äventyrliga inställningen att klättra upp för vulkaner, surfa och leta orangutanger i djungeln men charmas istället av öns harmoni och glömmer allt vad äventyr heter.

De glömmer bort tiden. Och om man tröttnar på att bada (vattnet i sjön är behagligt svalkande och synnerligen rent), äta, promenera eller spela gitarr finns det möjligheter till storartade äventyr på ön. Det är bara att hyra en motorbike och ge sig iväg. Det finns hur mycket som helst att upptäcka. En väg leder runt hela ön men är på sina håll i så pass uselt skick att man knappt kan ta sig fram. Att ta sig runt hela ön kan göras på en dag men då måste man starta vid soluppgången och göra allt för att undvika punktering. Vägen slingrar sig upp bland smaragdgröna kullar, förbi risodlingar och oslagbara vyer över sjön.

Sannolikt kommer man bli omkörd av minst en skolbuss vars tak fungerar som sittplats för tiotals upplivade barn i skoluniformer. Att se dem flyga förbi i full fart är synnerligen minnesvärt och att döma av deras egna förtjusta miner känner de likadant över västerlänningars närvaro på ön. De yngsta barnen reagerar ofta som om de aldrig sett en västerlänning förut, vilket många gånger är fallet. Under hela deras uppväxt har turisterna varit i stort sett obefintliga på större delen av ön.
 
Föredrar man att utforska ön till fots så går det minst lika bra som att göra det på två hjul. Vandringar från den ena sidan ön till den andra kan genomföras utan några större faror eller hinder. Vackra vyer finns överallt och terrängen är aldrig särskilt krävande. Det enda man behöver oroa sig över är vädret. Ön är så grön och så exotisk att man skulle kunna tro att regnet faller varje dag, och på sätt och vis gör det kanske det också.

I alla fall är vädret ofta ostadigt och skyfallen kan komma plötsligt när som helst under året. Själva regnperioden är nuförtiden svår att förutsäga (en kvinna som bott hela sitt liv på ön uppmärksammade klimatförändringarna och hävdade att vädret numera är ”sönder”) men varar normalt mellan oktober och februari/mars. De blötaste månaderna är vanligtvis december och januari.
 
En upptäcksfärd på den stora ön (ungefär lika stor som Singapore) leder till fler spännande upptäckter. Här finns kyrkor. Indonesien är världens folkrikaste nation med en muslimsk majoritet (235 miljoner invånare) men i just denna delen av Sumatra lever Batakfolket – som är kristna.

Batak ett samlingsnamn för ett flertal olika grupper i området, och gruppen kring Lake Toba kallar sig lämpligt nog för just Toba. Cirka sex miljoner av Batakfolket lever i norra Sumatra (av nio miljoner totalt) och även fast det finns en muslimsk minoritet bland dem är kristendomen, hitförd av holländarna, den dominerande tron.

Religion är ett populärt samtalsämne på ön och frågan om vilken religion man tillhör är ofta en av de första som riktas mot en nyanländ västerlänning, framförallt från den yngre generationen.
 

 
Invånarna kring Lake Toba har länge varit beroende av turismen och det senaste årtiondets stagnation har fått förödande konsekvenser på hela Pulau Samosirs ekonomi, i synnerhet i Tuk Tuk. Men i takt med att antalet turister blivit mindre har gästvänligheten blivit desto större, och mottagandet man får som besökare är varmare än på de flesta håll i Sydostasien.

Girigheten som dominerade Tuk Tuk’s rykte tidigare är i dag spårlöst borta. Även fast det fortfarande är lång väg kvar till glansdagarna för femton år sedan är denna gästvänlighet något som Lake Toba kommer vinna på i framtiden. Fler och fler människor kommer med tiden få upp ögonen för Sumatra och de ändlösa äventyr som står att finna här, och alltfler människor kommer därmed också låta sig uppslukas av Tuk Tuk’s nyfunna harmoni. De kommer upptäcka det nya Tuk Tuk. Och de lär inte glömma det i första taget.
 
Transport
Att ta sig till Lake Toba är ett äventyr i sig. Första steget är att ta sig till Medan, provinsens största stad, på norra Sumatras östkust. Härifrån går ett antal bussar om dagen i riktning mot Lake Toba (slutstationen är staden Parapat vid sjöns östra strand). Minibussarna bör undvikas till varje pris då de ofta är rent av livsfarliga. Sumatras vägar är i uselt skick och de unga förarna, som ofta köper sina körkort på marknader, kör som om det vore deras sista dag i livet.

Välj istället de större bussarna som trafikerar sträckan mellan Medan och Parapat. Priset för båda alternativen är endast några få dollar. Var vaksam då någon annan än de på busstationen försöker sälja biljetter – alltför många är bara ute efter att lura turister på pengar, framförallt i Medan. Färjan till Tuk Tuk går frekvent till ett obetydligt pris. Säg till i förväg på vilket guesthouse ni vill bli avsläppta (Liberta homestay rekommenderas varmt) så får ni skjuts fram till deras brygga. Bli inte förvånade om ni är ensamma på färjan.
 
Ett antal flygbolag flyger till Medan från Kuala Lumpur och Singapore. Alternativt kan man ta snabbfärjan (cirka sju timmar) från Georgetown på Malaysias västkust, över malackasundet. Båten är säker och har betydligt bättre standard än många av de inrikesfärjor som används i landet, som så ofta råkar ut för olyckor. De som inte tänkt spendera mer än 14 dagar i Indonesien får dessutom ett betydligt billigare pris på färjan – se till att meddela detta vid köptillfället.
 
Medan är för övrigt ett ställe som bör undvikas så gott det går. Trafiken är outhärdlig, det finns ingen tillflykt från värmen och många av människorna man möter som turist är helt enkelt ohederliga. Det är en stor skam att denna fruktansvärda stad är många besökares första intryck av Sumatra, en provins som annars bjuder på fler leenden än de flesta platser i Asien. Det är även möjligt att ta sig till Lake Toba från södra Sumatra men då måste man först genomlida en närmast omänskligt obehaglig bussresa över de centrala högländerna.

11 kommentarer på Lake Toba – Sumatras bortglömda paradis

  1. Kristoffer

    Riktigt grym artikel! Ska backpacka i Sydostasien med start 16:e April och ska seriøst kolla møjligheterna før att åka till Tuk Tuk.

  2. Tomas + Katrin

    Hej. Vi aker dit imorgon. Kommer fa anvandning av din information. Det later haaaarligt!!!

    Tomas + K

  3. Annika

    Hej John Christoffer,
    Hur kul som helst att läsa din artikel om asiens pärla, Lake Toba.
    Har själv varit där vid ett par tillfällen och senast var det 2003.
    Har rest runt en del i Indonesien och under mina resor lärt känna en hel del av lokalbefolkningen. EN del av dem batak. Tycker att alla som har planer på att åka runt i asien bör ta sig till Lake Toba. Och stanna där så länge man kan. Lugnet och de underbara människorna som bor där ger en upplevelse man aldrig kommer glömma.
    Jag åker till Indonesien i mitten av juni och den här gången blir det definitivt en tur till mina vänner i Tuk-Tuk.
    Tack än en gång för en underbar artikel…
    MVH Annika

  4. Asima

    Hejsan John Christoffer.
    Tack för dina fina ord om min hemby Lake Toba och tuk tuk. Själv bor jag numera i Lund och heter Asima.

  5. Eva

    Jag var på Samosir -94 och det var fantastiskt intressant och gav skön avkoppling. Det skulle vara roligt att komma tillbaka med min familj och visa dem.

  6. John Christoffer Sundström

    Tack för alla trevliga kommentarer!

    Resan mellan Medan och Parapat (byn som ligger precis vid Lake Toba) tar cirka 4 timmar med bil, men räkna med 4-6 timmar med lokalbuss. Mitt råd är att endast åka med de större bussarna då minibussarna känns betydligt osäkrare, och kan vara väldigt obehagliga om ni inte har turen att få en bra chaufför.

  7. Kristoffer J

    Var vid Lake Toba i mars i år och kan bara instämma i att det var ett himmelrike! Ifall ni bor vid Liberta Homestay, vilket jag rekommenderar starkt, kommer ni också möta mr. Andy, ställets ökända ”fixare” av bussresor, båtturer och annan ”förströelse”… Han är en upplevelse i sig. Jag tog mig dit via Bukittingi i två olika minibussar. Det var lugnt den extremaste bilturen jag någonsin tagit. Tolv timmars bilfärd i sanslösa hastigheter på kassa vägar genom sumatranska bergen med konstanta möten och bara ett framlyse slutade med att vi blev strandade, 06.00 på morgonen, någonstans på sumatras västkust. Vi hade ju såklart betalt för att komma hela vägen men fick betala 100.000 IDR extra för att komma vidare. Den delen av resan bjöd på den vackraste utsikten jag någonsin sett från en bil. Nåväl. Såhär i efterhand ångrar jag inte den delen men jag skulle inte göra om det. Nästa gång åker jag till Medan ( Indonesiens rövhål ) innan Lake Toba.

  8. John Christoffer Sundström

    Riktigt kul att höra att Lake Toba fortfarande välkomnar besökare på sitt unika sätt. Jag hoppas få möjligheten att resa tillbaka dit någon gång och uppleva platsen igen!

Svara till