Med italienska rötter… – Vardag i Vicenza

Linda är först ut i Backpackings nya serie om utvandrade svenskars liv och tips från sina nya hem runt om i världen. Hon har tagit en pratstund med 27-åriga Alexandra som 2003 lämnade svenska Vänersborg för italienska Vicenza.

Alexandra Romano växte upp i Vänersborg på svenska västkusten. Efter gymnasiestudier i media bestämde hon sig för att testa livet som utbytesstudent. Med en italiensk pappa och stort intresse för olika sorters design blev norra Italien ett självklart val. Nu har Alexandra varit bosatt där i fem år.

Alexandra, berätta mer om hur du hamnade i Italien.
Som utbytesstudent åkte jag till Milano. Dels för att jag tyckte att det var dags att lära sig italienska på ”riktigt” eftersom att vi hemma nästan bara hade pratat svenska. Den borde ha varit mycket bättre, tyckte jag. Jag hade också en jättestor längtan att åka tillbaka till Italien. Jag hade aldrig varit i de norra delarna av landet och var nyfiken på hur den stora mode- och designstaden Milano skulle vara.
 

Blev det som du hade tänkt dig?
Nej, jag blev jättebesviken på skolan. Det berodde bland annat på att jag var tvungen att plugga PR, för de hade ingen designavdelning. Universitetet var inte heller som jag hade förväntat mig. Det visade sig att det kallades ”L’università delle veline” – ”le veline” är tjejerna som dansar omkring lättklädda i TV på bästa sändningstid i Italiens mest populära program. Det betyder alltså att de flesta som läser vid universitetet vill ”bli upptäckta”. Att plugga tillsammans med tjejer i tiocentimetersklackar och perfekt hår var inte riktigt vad jag var van vid att se i en sådan miljö. I samma veva som jag tvekade på om jag verkligen ville fortsatta plugga PR träffade jag en kille från staden Vicenza och blev kär. Så efter ett tag bestämde jag mig helt enkelt for att skippa studierna och flytta dit. Här är jag fortfarande kvar.
 
Det var med andra ord länge sedan du slutade plugga. Vad gör du i dag?
Jag jobbar som grafisk designer och webbdesigner på en byrå. Jag frilansar också ibland med det samma inom musikbranschen. Jag hade nämligen turen att komma in på en kurs som var finansierad av EU där jag läste Handel och Marknadsföring för den Utländska Marknaden. Det var i och för sig ännu mindre min grej än PR, men på grund av att man fick betalt för att gå den liksom två månaders praktikplats så tackade jag ja. Min praktikplats blev på ett företag som gör hemsidor åt de många smyckestillverkare och juvelerare som finns i trakten – Vicenza kallas för Guldstaden på grund av denna industri. Jag hade turen att få jobb där jag gjort min praktik. Efter ett tag tröttnade jag på att göra samma typ av hemsidor hela tiden och hittade ett jobb på en annan byrå där jag trivs väldigt bra.
 
På vilket sätt har ditt liv förändrats sedan du lämnade Sverige?
Jag har skapat mig ett nytt liv. Jag har ett jobb som jag gillar och brinner för, jag har nya vänner och allt det där som följer när man flyttar någonstans. Självklart saknar jag ju det gamla också, som min familj och mina kompisar. Det kan vara väldigt svårt ibland. Men till slut vänjer man sig med att vänta på de två-tre gångerna om året som jag åker ”hem” till Sverige.
 
Vad är den vanligaste fördomen om Italien och italienare?
Det är så många! Pizza, pasta, maffian, att alla bor hemma till de är 40 år och är fotbollsfanatiker, märkesgalningar, ”latin lovers”… Och så ett par hundra till. Vissa stämmer, vissa inte.
 
Har du personligen upplevt några kulturkrockar?
Inte direkt faktiskt. Norra Italien är rätt likt Sverige måste jag säga. I södra Italien är det däremot lite annorlunda. Där är människorna mer som svenskar tror att italienare är; fotbollsgalna och familjekära.
 

Men om jag ska komma på något är den enda grej som slår mig att det på badhusen finns ett speciellt omklädningsrum med skynken som man drar för bakom vilka man byter om till sin baddräkt. Italienarna vill inte gärna visa upp sig. Jag skulle gissa att det har med katolicismen och den starka kyrkan att göra. Alla måste också ha badmössa på sig i poolen, även på utomhusbaden, för det anses vara ”smutsigt” annars. Italienare är väldigt noga med renlighet.
 
I övrigt kan jag inte komma på något direkt. Jag är uppvuxen med en italiensk pappa och åkte alltid på semester hit under min uppväxt. Det fanns ingenting ”konstigt” när jag flyttade hit. Däremot blev jag förvånad över mentaliteten som finns här i norra Italien, hur lik den är den svenska. Annars är nog svenskar lite mer ”godtrogna” än italienare, som kan vara lite ”misstänksamma” av naturen. Det är inte lätt att blåsa en italienare, de är alltid på sin vakt.
 
Vad tycker du är det bästa med Italien?
Det låter kanske banalt, men det är svårt att inte svara maten, vädret, historien och arkitekturen som finns i Italiens själ. Men det är även många saker som har att göra med kulturen som vi i vissa fall saknar i Sverige, som till exempel att de inte är rädda för att prata med nya människor och att de faktiskt hälsar på en även om man bara har träffat dem en gång förut. Sådana saker är svenskar rätt dåliga på. Jag uppskattar också att italienare inte super på samma sätt som svenskar gör, det är otroligt skönt.
 
Tror du att du någonsin kommer att flytta tillbaka till Sverige?
Jag vet inte. Men någon dag så tror jag nog det. I alla fall om jag skulle få ett toppjobb på någon av de stora byråerna.
 
Ge Backpacking ditt bästa restips från Italien!
Det finns så otroligt mycket att tipsa om, men jag får ta och begränsa mig till dem jag känner till bäst och då måste jag säga Sicilien. Catania, som ligger på östra Sicilien, är en jättevacker stad med otroliga omgivningar. Där har vi Europas största vulkan Etna som fortfarande är aktiv. Det är svårt att beskriva hur vackert det är på kvällen när Etna har ett utbrott och man ser lavan på långt håll. Där ligger även ett hav som är underbart att bada i. Man kan välja att bada vid de svarta lavaklipporna eller vid den finkorniga sandstranden. Eller så kanske man föredrar runda stenar. Det finns en strand för varje smak!
 
Taormina ligger inte långt därifrån. Det är ett av de populäraste turistmålen dit många kändisar kommer. Det var här man spelade in scener till den gamla hederliga filmen Det Stora Blå från 1988. Det är en underbar liten stad belägen på en kulle där man ser ut över hela viken Naxos liksom Etna. Passa också på att besöka den gamla amfiteatern där det brukar anordnas filmfestivaler och konserter.
 
Orkar man inte ta sig ända ned till Sicilien så är det klart att jag måste rekommendera Venedig. Alla borde någon gång under sitt liv åka dit. Har man inte sett ett dimmigt Venedig har man verkligen gått miste om en helt fantastisk känsla, speciellt under karnevalen i februari. Det är ett sagoland på riktigt.
 

Var den första som kommenterar

Svara till