Mitt andra hem i Firenze

Du vet den där speciella känslan som du bara får där du känner dig riktigt hemma… Som där du växte upp, hemma hos mamma och pappa eller där du upplevde dina gladaste barndomsdagar. Den där känslan av trygghet och ett inre lugn. Den där platsen som får dig att känna dig så där bekväm som du annars aldrig känner dig.

Allt annat som normalt skulle stressa dig känns så långt borta där. Där stannar tiden, som annars tycks rinna som sand mellan dina fingrar. Där tänker du på saker som du aldrig annars tänker. Där finns människorna som du alltid längtar efter. Där tycks allting ordna sig, vad det än gäller. Jag har hittat mitt andra hem..!

Jag hade aldrig förut varit i Firenze. Jag kunde inte heller speciellt mycket om staden. Jag visste var den låg, jag visste att den var historisk, inte så mycket mer. Jag tänkte mig att jag skulle stanna en dag eller två, kanske möjligen tre. Det blev fler… Mitt allra första intryck av Firenze var inte särskilt imponerande, inget som kändes sådär speciellt. Bara en i mängden. En såndär stad som senare skulle falla mig mer och mer i glömska…

Trodde jag. Jag upptäckte snart hur fel jag hade trott, hur fel jag hade dömt. Plötsligt kände jag som om tiden stod stilla, samtidigt som den rann iväg allderles för fort. Så mycket jag ville upptäcka, och så mycket jag hade kvar. Här fann jag något som jag alltid hade letat efter, men som jag inte visste att jag hade saknat. Här fann jag en storstad som kändes liten men tillräcklig. Jag kände mig nyförälskad, sådär som man bara gjorde i yngre tonåren. Här fanns något unikt, något allderles eget som inte gick att sätta fingret på. Men som bara kändes bra!Det var här, i Firenze, som tidsepoken renässansen började.

Renässansen som betyder pånyttfödelse. Det var här den mörka medeltiden tog slut. Det var här mänskligheten fick en ny chans. Det var här som fågeln bröt sig ut ur sin bur. Firenze var en stad som vågade sticka ut. Som vågade ta tag i orättvisorna och som vågade trotsa allt det som kändes fel, trots att riskerna innebar det värsta. Det var här som man vågade stå på sig och visa världen hur långt den kunde gå om den bara ville. Här bodde litteraturens Dante och konstens Leonardo och Michelangelo. Här startade människans ditills, kanske också hittills, mest framstående utveckling. Här, i Firenze.

Renäsansens spår finns fortfarande överallt i Firenze. Men det är inte det materiella som gör Firenze så speciellt. Det som gör Firenze så speciellt ligger mycket djupare under ytan, det ligger i stadens anda. Firenze är fortfarande en stad som vågar sticka ut. Det känns fortfarande som om allt ligger steget före, men ändå så gammalt och uråldrigt. Här finns inga tunnelbanor, inga vakuumpackade höghus och inga politiskt eller ekonomiskt viktiga byggnader. Ändå känns tillvaron här som flera år före i tiden.

Allt känns så mycket klokare, så mycket mer meningsfullt och viktigt. Det känns som om staden ler hemlighetsfullt, som om den hade svaren till allt du någonsin undrat över. Finns det en plats på jorden där man kan finna svaret på livets stora fråga, så känns det som om det är här man kan hitta det. Staden rent geografiskt sett är inte något mer utöver det vanliga, ändå är staden allt annat än vanlig. De smala och höga trottoarkanterna längs floden Arno känns som man föreställer sig medeltiden.

Gågatorna är många och trafiken är inte heller speciellt vild. Det jobbas till och med just nu med att göra hela centrumkärnan bilfri – trots att den så gott som redan är det. Här står folket i centrum. Varje dag ställer butikerna längs gatorna ut kring Duomen, det är alltid liv och rörelse. Till och med Duomerna och kyrkorna känns som något utöver det vanligt traditionella. Katedralen Santa Maria del Fiore ser mer ut som ett sött dockhus med livliga mönster och färger, än en religiös byggnad. Ponte Vecchio tycks som hämtad ur en saga, med sina små hus som sitter som misspassade legoklossar längs brons kanter. Stadens färger är mjuka och ljusa.

Men Firenze starkaste charmör ligger hos människorna. Trots att staden nästan till hälften består av enbart turister, så känner man sig inte som en. Här tas man emot med öppna armar, trots året runt av turistfloder möts man av samma ensusiasm. Man känner sig som en i mängden, samtidigt som man känner sig unik. Här gäller inget etikettprat eller återhållsamhet. Här kommer ett uppskattande ”Ciao bella” från en pojke likaväl som från en man. Här pratar turisten med grannfrun som om de aldrig gjort annat. Här är det inte så noga om du missat att köpa bussbiljetten på en söndag, åk med ändå! Här får man höra det ingen annars vågar säga. Prego!

Folket här är starka individer, samtidigt som de är otroligt enade. Politik är ett viktigt ämne som få inte lägger intresse över. Sedan andra världskriget drabbade staden har man lärt sig att demokrati är viktigt för stadens överlevnad och bevarande. Och demokrati i ordets rätta bemärkelse är det som råder i Firenze. Inget här sker utan folkets godkännande, inget här kan ske utan folkets godkännande.

Många projekt har fått läggas ner efter befolkningens höga och enade röst, och tack vare detta ser också Firenze ut så som det gör idag. Aldrig förr har jag mött en stad som Firenze. Aldrig har jag stött på en stad där varenda människa varit precis lika vänlig, lika tillmötesgående och lika uppriktigt intresserad som den föregående. Spelade ingen roll vad saken gällde, hur möjligt eller omöjligt det än verkade, eller vem man än frågade. Jag hade kunnat stanna för alltid i Firenze!

Det tycks ligga ett slags rosa skimmer över staden, som en tunn slöja som omsluter allt och alla. Solens första strålar speglar rosa mjuka toner över vattnet, himlen sprakar i rosa och orange när den lägger sig. Byggnaderna reflekterar en nyans av rosa i sin struktur, rosa blommor blomstrar i rabatterna och överallt brister léenden genom rosa läppar. Rosa är också en färg som symboliskt står för ära och moral, vänskap och kärlek. Den sägs stärka självförtroendet och läka sårade känslor. Det är en varm färg.

Skulle jag beskriva Firenze med en färg skulle jag beskriva det som rosa. Här finns både moral, vänskap och kärlek så att det räcker och blir över. Firenze har verkligen berört mig på djupet, förändrat mig. Firenze var mer än speciellt, allt annat än en i mängden och känslan därifrån kommer aldrig att falla i glömska! Här känner jag att jag kan växa och gro. Här läker min själ!
 
”Den som inte varit i Florens har inte varit i Italien” – Daphne Blake i Scooby-Doo

3 kommentarer på Mitt andra hem i Firenze

  1. Markus Avedal

    Tack för en mycket bra skriven artikel! Om du hade flyttat ner till Florens tror jag dock den hade sett lite annorlunda ut. Personer från Florens anses vara det mest arroganta och stroppiga i hela Italien, även om turister behandlas väldigt väl (det handlar ju om pengar). Och framför allt, för allt i världen, det spelar en väldigt stor roll om du inte betalt din bussbiljett!!! De enda som möjligtvis kan slippa undan mycket höga böter är väl en svensk tjej som ser bra ut (jag skriver det för att det är så det verkligen fungerar och av ingen annan anledning). Men ändå, Florens som stad är underbar och värt ett besök, flera gånger om!

  2. Lina-Marie

    Hej Markus!
    Kul att du gillade artikeln! Som det ser ut nu så kommer jag faktiskt troligtvis att flytta ner till Florens för en tid, vi får väl se om min uppfattning hinner ändras eller inte. 😉
    Beträffande bussbiljetten syftade jag på busschaufförens syn på det hela… biljettkontrollantens syn tvivlar jag inte ett dugg på att den är något annorlunda!! Jag vet att det råder väldigt höga böter inom det området, så att inte betala bussbiljetten är verkligen inget jag rekommenderar! Det var för mig bara ett exempel på en Fiorentinares (enligt mig) härliga ”domani-, domani-känsla”.
    Det här är i alla fall mitt ”rosaskimrande” intryck som jag fick av Florens de dagar jag var där 🙂 Kanske är den naiv, och kanske hade jag bara tur med vad och vilka jag träffade, kanske inte… Men i så fall var slumpen väldigt mycket på min sida…

  3. Maria

    En mycket trevlig artikel att läsa! Härligt att du fick ett sådant intryck av Florens. Visst är staden underbar på många sätt och vis, och känns numera som mitt andra hem då jag bott där i 3 år. Jag tror eller rättare sagt vet att många av dina mer ”rosa” intryck kommer att förändras ifall du flyttar ned. Florentinare är inte alltid lätta att ha och göra med, och oftast är det inte ens dem du möter i centrum bland alla turister. Spännande att läsa ytterligare en artikel från dig när du kanske bott i Florens någon månad. Men en trevlig artikel som sagt! Och ja.. vi älskar dig Florens trots allt!

Svara till