Bambuflottar & sockertoppar

På en bambuflotte upplevde John Yulongfloden i Yangshuo. Det var en resa som började lugnt men slutade i kaos.

En kylig morgon hoppade jag och min flickvän på varsin cykel för att ta oss till den plats där vår stundande flodresa skulle börja. Dagen innan hade regnat bort helt och hållet men nu var det uppehåll och dags att ta tag i det här med att åka bambuflotte. Cykelturen gick först en bit genom stan, sen ut på nån form av landsbygd. Att cykla genom Yangshuo var inte överdrivet spännande, men när vi kom utanför stan blev det genast intressantare. Risfält, ruckel och ett lugnare tempo. Hela regionen omkring Yangshuo och Guilin är vida berömd för sina sockertoppsberg och det var häftigt att komma så tätt inpå dem, de blev verkligare på nåt sätt. Visserligen är man tätt omgiven av dessa toppar även inne i Yangshuo men alla bilar och människor överallt gör att det inte är samma känsla.

Väl framme vid floden träffade vi på ett gäng kineser som fördrev tiden med kortspel, ätande, spottande, rökande och annat som kineser gillar. Inga andra människor, jag som hade förväntat mig massor av turister. Vi såg också att det låg ett gäng bambuflottar och flöt längs med strandkanten. Ganska fort hoppade vi på en, följda av vår ”styrman” som stod bakom oss hela tiden med en lång bambupinne med vilkens hjälp han tog oss framåt. En ung kines, rätt skön. Han frågade om vi inte ville bada, vi försökte förklara att vattnets gulbruna färg inte såg så inbjudande ut. En kallsup skulle sannolikt leda till en mängd exotiska sjukdomar och att magen blev uppäten inifrån av parasiter.

Början av resan var sagolik. Jag och min flickvän hade just varit i Shanghai och Hongkong och det var precis en sådan här sak vi båda längtade efter. Fantastisk natur, lugnt och stilla, inga mygg, inga bilar och i princip inga andra turister i sikte. Det enda ljud som hördes var från var styrmans bambupinne som med jämna mellanrum sänktes ned i vattnet. Att stolarna dessutom var riktigt bekväma gjorde inte saken sämre. Ett perfekt sätt att ta in de enormt imponerande sockertoppsbergen runt omkring, ett naturscenario som är minst sagt spektakulärt och är svårt att slita ögonen ifrån.

Jag hade föreställt mig denna flodresa som nästintill sönderexploaterad men så långt var det en oväntat genuin stämning. Men, ju längre ner vi kom dök det då och då upp diverse saker som rubbade lite på denna fina inramning. Man stötte ibland, för att inte säga ofta, på gamla gummor som var ute med sina egna flottar, ibland till och med sittande på nånting som kan liknas vid husflottar med tak och väggar. Ombord pa dessa hade de små grillar med diverse grillspett på, öl, cola och andra saker som de mer än gärna ville erbjuda oss.

De var visserligen inte så påstridiga vilket var skönt, så vi sa nej tack och flöt lugnt vidare. Vanliga försäljare (till fots) följer ju ofta efter en lång stund trots att man säger nej direkt till att köpa nåt. Jag antar att de här gummorna inte pallade att sätta igång en flottjakt för att försöka övertala oss att köpa en öl för fem yuan. De tyckte nog att de var för gamla för sådan skit. Egentligen var de inte speciellt jobbiga utan mest charmiga.

Värre var de som tog bilder. Längs med den här floden som för det mesta är väldigt lugn finns det på vissa ställen små fall ner för vilka man passerar relativt kontrollerat med flotten. Precis efter vissa av dessa sitter det ett gäng kineser med en kamera och en dator. Ibland satt de till och med ute på en flotte mitt i floden med dator och allting för att få en så bra bild som möjligt. Poängen är förstås att man ska köpa bilden som de tar på en när man åker ner för detta pyttelilla odramatiska vattenfall.

Precis som på en nöjespark där man kan köpa bilder på sig själv i en bergochdalbana. Kändes inte riktigt som att det passade in. Men, totalt sett så var hela första timmen av färden helt fantastisk. Dessa små detaljer var egentligen obetydliga jämfört med resten av upplevelsen.

Det var inte förrän vi kommit halvvägs och resan gick in på sin andra timme som de började dyka upp. Till en början var det bara två flottar som vi kom ikapp, men ganska kort därefter började vi skymta resten. En hel flotta av kinesiska turister uppenbarade sig. Jag hade fasat for just detta och nu var det alltså ett faktum. Det var som att åka in i en annan värld, ljusår ifrån den vi just varit i.

Vid det här laget var den fridfulla stämningen som bortblåst. Man kunde glömma den avslappnade atmosfären, det var bara att vakna ur sin lilla drömvärld och återigen låta sig fascineras av kinesiska turistgrupper ”in action”. Det var, som vanligt, ett jävla liv pa dem och de ägnade mer uppmärksamhet åt att skrika och ta bilder på sig själva än åt naturen runtomkring. Normalt sett har jag själv inga som helst problem med lite oväsen men eftersom jag just hade varit i två gigantiska städer så var jag rätt mätt på just det. Därför kom detta lite olägligt. På vissa av flottarna stod det till och med en kines och sjöng genom en megafon!

Det räckte självklart inte med att hon sjöng lite tyst och fint för de som var ombord på flotten, nej nej, hon skulle skrika fram sin sång i en rostig gammal megafon så att alla kunde höra! Helt bisarrt. Syftet var givetvis att ge en extra dimension till turisternas besök och att skapa en fin inramning. Det hela påminde mig om Venedig, där man kan se folk åka runt på en äkta ”traditionell” gondol med en italienare bakom sig nynnandes på gudfadern melodin eller sjungandes på nån opera av Andrea Bocelli. Precis lika uppstyrt och tillrättalagt, liksom finjusterat för att allt ska passa in i bilden av platsen som besökarna målat upp för sig själva innan de ens kommit dit.

Efter att ha rest en längre tid i Kina så är min uppfattning att det är just sånt som kineserna gillar, dvs. att allting är precis som de föreställt sig. Iallafall de som reser i stora grupper, vilket de flesta verkar göra. Jag har träffat väldigt få kineser som reser ensamma. Ett annat exempel på detta är West lake i Hangzhou. Kineser jag träffat berättar alltid väldigt entusiastiskt om hur vackert det är. Jag tyckte att kineserna hade förstört stora delar av sjön genom att anstränga sig så mycket för att det skulle se just vackert ut. Alla pittoreska broar och perfekt klippta buskar skapade bara en onaturlig känsla, precis som den här megafonsången på Yulongfloden gjorde.

Kineserna älskar ljud. Spelar egentligen ingen roll vad det är för ljud, bara det inte är tyst. Att lugnt och stilla sitta på sin lilla bambuflotte och ljudlöst glida nedströms på denna makalöst vackra flod och njuta av lugnet och naturen är uppenbarligen inte aktuellt. Det måste vara ljud och massor av människor runtomkring. Vore kul att se dem besöka Norrland, de skulle inte palla en enda dag. När vi tillslut nådde fram till denna flotta blev det trångt, nästintill kaos.

Alla skulle av nån outgrundlig anledning åt olika håll, flottarna krockade med varandra och varje gång nån skulle ta sig ner för ett litet fall blev det en stor grej med minst femton kameror inblandade. Vi hade sällskap med detta glada gäng fram till en bro söder om Yangshuo där det hela slutade. Jag vill ocksa påpeka att detta var i slutet av november, dvs. lågsäsong. Jag vill inte ens tänka pa hur det är under högsäsongen. Men jag skulle inte bli förvånad om de sätter upp trafikljus.

Just den här lilla tvåtimmars resan sammanfattar rätt bra kontrasterna man ställs inför som resande i det här landet. Naturen och människorna. Lugnet och kaoset. Har du tur kan du få uppleva Kinas storslagna natur for dig själv, vilket av mig betraktas som en lyx. Men om man som vi i det här fallet väljer att se och göra de populäraste sakerna i Kina måste man alltid räkna med att förr eller senare få nöjet att uppleva den sida vid sida med ett oräkneligt antal fotogalna kineser.

Allt detta till trots så var denna flodresa en av de bästa upplevelserna i Yangshuo. Med lite distans till det hela var det mest kul att så tydligt få uppleva dessa båda sidor av resandet. Tydligare än nånsin fick det mig att inse att i Kina är tystnad och ensamhet verkligen en lyxvara till skillnad mot i Sverige där det snarare finns i överflöd. Lyckligtvis så är de flesta kineser inte speciellt intresserade av detta.
 
Information: Man kan även göra en motsvarande flodresa på den större Lifloden. Den är också väldigt fin men hinner man bara göra en så skulle jag definitivt välja Yulongfloden.

En annan rolig aktivitet i Yangshuo är att hyra cykel och ta sig upp till Dragonbridge. Den nästintill obefintliga cykelleden på västra sidan av Yulongfloden bjuder på mycket vackra vyer, risfält, apelsinodlingar, jordnötsodlingar och en oväntat genuin inblick i kinesisk landsbygd.

Men det häftigaste av allt är ändå Moon Hill. Från den yttersta toppen har man en utsikt över dessa spektakulära sockertoppar som är helt obeskrivlig. Måste upplevas!

Sist men inte minst vill jag nämna maten. Den överlägset bästa maten äts på de små kinesiska matställena som har s.k. claypot ris. Inne i restaurangen finner man massor med grönsaker och kött i byttor. Det är bara att plocka ihop en symbolisk mängd av vad man vill ha och sedan pekar man på det antal yuan man vill äta för – 6,7,8 eller 9. Sedan steker de ihop allt med en delikat sås och serverar det tillsammans med vad som måste vara det bästa riset i hela Kina!