Mexico: San Cristóbal de las Casas (juni 2003)

San Cristóbal ar en otroligt charmig och vacker kolonialstad som bestar av laga hus och sma trevliga torg. Pa huvudtorget spelar ett liveband varje kvall och det ar mycket folk i rorelse hela tiden. Det finns en hel del trevliga kaféer (favoriten var forstas Café Revolución) och en mangd restauranger att valja bland.Mexikaner har en fallenhet for udda fargkombinationer pa sina hus – rosa och mintgront, orange och ljusblatt, vinrott och indigo, gult och lila – sa stan ser ut som en fargglad graddbakelse.

Det finns ett antal kyrkor och katedraler och en av dem ar gul och orange, den andra ar vit och babybla.Som ni forstar blir man glad bara av att knalla omkring i San Cristóbal!En dag hyrde vi hastar och red over bergen till en indianby. Det visade sig att vi hade ett otroligt flyt, for det rakade vara arets storsta karneval i den dar byn just den dagen! Det var ett jakla hall-igang med processioner, utkladnader, musik och dans. Inne i kyrkan var det proppfullt med manniskor och overallt brann det stearinljus som folk tande vid sina favorithelgon. Golvet var tackt med ho och det doftade rokelse eller nagot liknande. Otroligt vackert!

Nar vi hade ridit hem och kommit tillbaka till stan var alla nojda, men vissa av oss (till exempel pappa som egentligen ar livradd for hastar men som faktiskt lat sig overtalas att hanga med pa ridturen) var bade sariga och omma efter strapatserna. Till och med jag, hastkvinnan, var lite mor. :)Anda skulle vi efter middagen sticka ivag pa salsakurs pa en schysst restaurang som ags av en kubansk kille.

Pappa muttrade nagot och gick ivag pa internetkafé i stallet, vi andra kampade oss igenom tva timmars stenhard muskeltanjning och hoftrullning for att lara oss salsans adla konst. Alla utom mamma var totala nyborjare, och vi fick kanningar darefter. Men det visade sig att det inte var sarskilt svart att lara sig den dar dansen, och numera anser vi oss vara nagorlunda haja pa hur det gar till.

Vi gick forstas tillbaka till restaurangen pa kvallen nar det kubanska bandet spelade for att praktisera vara nya kunskaper, och efter en och annan ol vagade vi oss upp pa dansgolvet.Den natten lag jag helt ledbruten och forsokte aterhamta min kropp efter dagens vilda fysiska ovningar. Jag kande muskler som jag inte ens visste att jag hade, de visste nog inte ens om sjalva att de existerade innan jag brutalt satte igang att tortera dem. Och jag som bara har legat i en hangmatta det senaste nio manaderna! Vilken chock.

4 kommentarer på Mexico: San Cristóbal de las Casas (juni 2003)

  1. Malin L

    Om några dagar drar jag mot dessa trakter och gissa om jag blev ännu mer sugen när jag läste denna reseskildring. Låter helt fantastiskt!

  2. Peter

    Hej!
    Jag måste säga att jag med verkligen fastnade för San Cristóbal de las Casas också!
    Ha det

  3. Daneil Diaz

    tack för tipset. ska bli grymt kul att åka till Mexico i november. San Cristóbal de las Casas ska vi se! vart kan man bo billigt och bra?

Svara till