Arbete i norsk fiskeindustri

Många känner till att lönerna är högre i Norge och beger sig dit för att jobba och spara ihop pengar, inte sällan till en resa. Att arbeta i fiskeindustrin är nog det vanligaste, åtminstone för killar. I dag får ni läsa om Anders tid i Norge. Han har nu klarat av halva tiden som fiskrensare. Det är slitsamt men han lyckas spara en del.

Står man i paketeringen så lyfter man några ton om dagen. 20-25kg lådor med fisk kommer från filéavdelningen till grannrummet där de ska ”pallas”. Tre i vart lager, 10 lager högt. De sista tre lådorna ska minst två meter  upp i luften vilket är jobbigt de sista timmarna på dagen. Jag slocknade för det mesta runt 21:00 på kvällen de första veckorna i ren utarmning, och då är jag van vid att sitta uppe till 04:00 därhemma. Nu har jag snart arbetat halva tiden av mitt kontrakt på en norsk fiskefabrik på västkusten.

Jag bilade upp med en nyfunnen vän, lämnade ett soligt Skåne för att komma till ett snålblåst Bömlo. Resan tog 1,5 dag med övernattning i Larvik strax efter färjan från Sverige. Väl framme hade vi en helg på oss att installera. Vi bor verkligen på landet. Det är får och hästar överallt, folk har små tomter men gigantiska hagar. Vi hyr en villa/stuga fem minuters bilfärd från arbetet i hamnen. I början var det kämpigt att komma in i det. Stå upp hela dagen, skära samma saker timme efter timme. Ju längre tiden går så märker man att man gör monotoma rörelser. Nu märker jag av värken direkt på morgonen, innan tog det någon timme.

Från första början kommer fiskarna med båt som töms ner i nät. Efter det till ”blöggningen”, där man skär hål på jälarna. Vidare till ”karusellen”. Fiskarna ställs med munnen nedåt på en metallpinne och lutas mot en metallfåra. Lokalen är stor som två fotbollsplaner och fulla med maskiner från golv till tak. Alla är stressade med att få sitt gjort. Man hör illa vad man blir ombedd att göra, det slamrar överallt och hörselskydden är dåliga. Utöver detta använder jag min skolengelska för att försöker kommunicera med alla från Litauen och Lettland som dominerar på fabriken. Fisken åker vidare till där de skärs upp längs buken och töms på innehåll, sen vidare på band där de vägs och ner i kar.

Väl i karen så tas de per truck till där jag står för mest, i filéavdelningen. Vi är runt 30 på den avdelningen, mestadels kvinnor och gästarbetare. Huvudet kapas och en maskin delar fisken i två delar. Sen kommer en större process. Där rygg -och buksenor suttit sitter senor fast som ska skäras bort, utöver det stjärtfenan och allt vitt från senor och liknande på fisken. Som nybörjare skar jag snett och vingt, fisken såg hemsk ut. Ju längre jag står där ju bättre går det, de få sekunder man har per fisk gör att man lätt blir stressad. Missar man en så har nästa man på bandet dubbelt arbete, och man blir i början utbytt till att lägga plastkassar i frigolitlådor för att sättas på band till packning.

Ju längre tiden går på fabriken ju kvickare blir man, ju längre man bor på landet ju mindre pengar gör man av med och ju mer fisk äter man. Jag har sen mitten av augusti levt mer eller mindre på lax, nudlar, knäckebröd, salami och kaviar. Stället jag är på har ett disco att gå på. ”Gruvo”, Gruvan på svenska. 170Nkr i dörren och 70Nkr ölen, väldig skillnad på Malmös Möllan. Har bara spenderat en kväll på stället och det var mer än nog.

Att jobba i fiskeindustrin i Norge är slitsamt. Jag har fått för mig att vården i Sverige är vår motsvarighet, kvinnor och för det mesta och lågt betalt. Alla är så glada för vi har den men någon större lön är man inte beredd att betala. Lönen för en svensk är dock bra. Jag har 139Nkr/timmen, på övertiden 209Nkr/timmen, skatten ligger på 25%, men det ska gå att komma ner till runt 13.

Räkna inte med några gigantiska besparningar, men 10000Nkr klarar man om man lever billigt. Jag har totalt sett gjort av med 13000 kr sen augusti, det inkluderar allt; bensin, mat, oförutsedda utgifter, hyra, räkningar, några få öl etc.