Andamansjon som svallar och brusar….

Fran Thailand

Fortsatter har med berattelsen om vad som hande direkt efter senaste dagboken. Vi holl som sagt pa att forsmakta efter en ruskigt dalig kokosshake och tackade och gick. Och det var forst efter en halvtimme som vi upptackte att vaskan med 15000B (3000SEK) lag kvar pa Internet-stallet. Robban sprang som ett skållat troll genom Thongsala bara for att upptacka att stallet var tomt. Ingen personal. Ingen vaska.
Paniken borjade satta in just som nagon hojtar ute pa gatan och dar kommer en av tjejerna som serverat oss och plockar fram vaskan som hon gomt bakom disken.
Tack sa hemskt mycket! Robban bugar och bockar pa thailandskt mane’r innan han jagar tillbaks till Anki.
Extremt jobbig period…

Vi njot sedan av ett par dagar till pa beachen innan vi packade ihop och begav oss inat fastlandet.
Fastnade nastan i en storm pa vagen in och alla passagerare fick satta sig inombords pa baten medan regnet piskade dacket.
Vi hade kopt en jointticket fran Koh Pha Ngan pa ostsidan anda till Krabi pa vastsidan for endast 300B per skalle och kom fram sent pa kvallen. Busskillen var snall nog att kora oss till ett resebolag dar han fick provision och priserna da var lite hogre men vi var for trotta for att vilja ga nan annastans. Bokade boende pa mysiga K Guesthouse for 250B for ett DR med spoltoa. Kakade mat pa en trevlig nattmarknad for 100B (inkl. tva stora bärsa!!). Billigt jamfort med Koh Pha Ngan.

Funderade under natten pa vart vi skulle nu och beslot oss for att aka till Phi Phi islands for att se hur det har gatt sedan katastrofen. Sa pa morgonen packade vi ihop och hastade ner till piren. Hutlosa 300B/pers kostade resan med bat och tog oss 2 timmar. Vi var inte sa manga pa baten och efter en stund borjade ett obehagligt lugn sanka sig. Som om alla forstod att vi nu kom in i kyrkogarden. For det ar sa thailandarna kallar omradet efter Tsunamin.
Kyrkogarden.
1300 manniskor saknades efter den 26 dec, manniskor som spolades ut i havet. Darfor betraktas vattnen runt oarna av manga som en gravplats och manga thailandare har lamnat Koh Phi Phi p g a detta. Over 3000 manniskor miste livet har och darfor ar det svart att forsta hur folk har kan vara sa glada och hjalpsamma. Men det ar ju det dom ar beromda for har.
Hotellpriserna pa on har gatt ner med upp till 75% och vi tar in pa Chao Koh Bungalows vid strandpromenaden. 500B/DR med spoltoa och en pool med grumligt vatten. Allt ar rent i rummet och alla var ganska trevliga.
De forsta dagarna var ganska jobbiga eftersom det hangde en skugga over oss hela tiden. Doden ar fortfarande narvarande.
Och skracken.
En natt precis innan vi somnat hor vi ett jakla liv utanfor fonstret och Robban gar surmulet upp for att prata forstand med kineserna mittemot. De verkar dock valdigt uppjagade och skriker och brakar over nat och ingen forklarar vad som pagar. Tjejen i bungen bredvid har ocksa vaknat och undrar.
Sa kommer en thailandare forbispringande och skriker ordet som far det att isas i blodet:

TSUNAMI!

Robban ar inne i rummet pa en millisekund och pa fem roda ar Anki och Robban, tillsammans med engelska Claire, pa vag upp i bergen med endast det viktigaste.
Dar sitter vi och lyssnar medan manniskor springer runt och varnar varandra darnere. En timma gar.
Vi ser manniskor ga omkring pa gatorna och beslutar oss for att ga ner och kolla.
Pa vagen moter Robban en ung kille, en forsaljare, som ler och racker fram en undervattenskamera. ”You take picture inside of Tsunami? For you only 150B!”
Javla idiot.
Vi rafsar ihop lite battre klader och ar pa vag upp for berget igen nar vi moter hotellets agare som sitter och vakar vid poolen. Han ar jattetrevlig och berattar att det varit en jordbavning utanfor kusten vid Phuket och att regeringen gatt ut med en tsunamivarning. Han sitter med mobiltelefon och walkietalkie och spanar da och da ut mot havet.
Vid strandkanten sitter ett gang unga thailandare i solstolar mot vattnet och skrattar och skamtar.
”They weren’t here last christmas.” Sager han och skakar pa huvudet. Sjalv forlorade han sin fru i katastrofen och har ingen anledning att dra pa smilbanden i onodan. Trots det ar han lattsam och ler flera ganger nar vi berattar att vi trivs i bungalowen och pa on. Affarerna ar livsviktiga i de drabbade omradena och lappar med texten ”Come to Phi Phi & Phuket” sitter anda uppe i Bangkok.
Efter en halvtimme piper killens telefon till och faran ar over. Kryp till kojs.
Vi sover inte mycket den natten. Dagen efter byter vi till tredje vaningen pa Phi Phi Island Cabana Hotel, ett av de stora hotellen som stod pall for vagorna. Ett DR med egen spoltoa och frasch dusch kostade forut 4000B men gar nu loss pa 700B med frukost. Saltvatten i duschen men det tanker man inte pa.

Vi hade tagit en ”Tsunami Tour” med hjalporganisationen Help International Phi Phi och fatt berattat for oss vad som hande och hur arbetet har fortskridit pa on. Och eftersom den thailandska regeringen vagrat ta emot utlandska bidrag vadjar dom om donationer vilket vi gladeligen ger. Vi koper aven en bok som innehaller bilder och dikter av de barn pa Phi Phi som inte langre har nagon skola att ga i. Boken kostar 500B vilket oavkortat gar till HI Phi Phi och ateruppbyggnaden av on.
I turen ingick aven en filmvisning av de filmer som filmats av turister som var pa on nar vagorna kom. En film var fran Kalle och Sara fran Sverige och visar tsunamins kraft fran tredje vaningen pa Cabana Hotel. Vi far folja hela forloppet nar vattnet borjar forsvinna fran stranden tills det kommer tillbaka med full kraft. Manga grat i salen och det hela var mycket skakande.

Nar vi tog in pa hotellet kunde vi se med egna ogon hur stor vagen varit. I poolen pa hotellet star en stor fontan. Vagen nadde upp anda till toppen pa fontanen och med tanke pa att det ar ytterligar fyra och en halv meters hojdskillnad ner till stranden sa blir vagen ung. 6,5 meter hog.
Av de 400 trabungalower som stod mellan Cabana Hotel och resten av stan finns inget kvar.
Av PP Princess finns bara nagra stolar och bord kvar pa stranden dar halva personalstyrkan fortvivlat jobbar for att halla affarerna igang. Deras hotell ar ruiner som forslades bort i mars.
Charlie’s finns inte ens kvar.
Vi uppmanas att inte ata pa samma stalle tva ganger i rad och garna byta hotell ofta for att sprida pengarna till alla som behover. Alla gor sitt och manga turister kommer hit for att ansluta sig till volontararbetet. HI Phi Phi ar en frivilligorganisation startad av turister som vill hjalpa till.

Men aven om tragedin alltid ar narvarande sa gjorde vi ocksa saker. Varan sista dag pa on tankte vi aka och se den beromda Maya Bay, dar filmen ”the Beach” spelades in. Tva andra par tankte likadant och tillsammans hyrde vi en longtail for en dagstur och akte ut. Priset var 1800B for sex timmar och sex pers.

Maya Bay ligger pa Phi Phi Leh, en lite o, bredvid den stora on Phi Phi Don och nar vi akte mellan oarna kom de stora vagorna fran Andaman havet in. Och all heder till longtailbatar men sarskilt stadiga ar dom inte. Baten krangde och gick som ett notskal over vagorna och bara nar vi kom in till ons läsida kunde vi andas ut. Forst akte vi till en vik pa sodra sidan on och snorklade. Anki matade fiskarna med brod och vi blev helt omgivna av farggranna fiskar. En av fiskarna blev tydligen lite for rusig av all mat och tog en tugga av Anki! Hon blodde fran ett litet sar pa foten och svor ett par svenska ramsor om otacksamma guppies.
Inget mot vad som komma skulle.
Vi ville ju till Maya Bay pa vastsidan, men varan forare ville inte aka p g a de for stora vagorna. Missnoje spred sig i baten bland vara europeiska vanner. Vi visste dock att det vid vissa tidpunkter pa dagen nar vattnet ar lagt oppnar sig en grotta i berget, tva meter lang, dar man kan ta sig over till Maya Bay. Foraren nickade och sa att vi maste skynda oss eftersom tidvattnet var pa vag in och det annars skulle bli farligt att ta sig igenom.
Han hade ratt.
Vagorna slog hart i grottmynningen och blottade ett par skrovliga stenar som lag dolda under ytan. Inget ideal lage men alla var med pa att gora ett forsok. Pa med flytvasten och sandalerna och i vattnet.
Trots att vi var i en skyddad vik pa sodra udden gick vagorna ganska hoga och nar vi kom fram till mynningen borjade det ga illa.
Stenarna skot upp och ner ur vattnet och just nar man satter ner foten sa reser sig stenen ur vattnet och man tappar balansen. Ganget kampar pa i vattnet och tar sig fram m h a ett rep i grottan men slar sig pa stenarna. Anki kommer inte riktigt fram och precis innan hon och Robban kommer fram sa reser sig en sten under henne och hon tappar balansen och slar sig. Det borjar nu kannas riktigt farligt och ingen av oss far nagon balans och foraren skriker over vagorna att vi skall dra oss tillbaka. Vagorna gar dock hoga och vi kastas fram och tillbaka allt narmare den vassa klippvaggen. Nar paniken borjar komma kommer ocksa styrkan och beslutsamheten. Vi kampar oss fram genom vattnet och ett par minuter senare hugger vi tag i relingen och hivar oss hostande upp i baten. Det ar dock bara vi och foraren. De andra har redan gatt igenom grottan och star pa the Beach. Foraren ser mycket orolig ut och sager ”can’t get out” och pekar pa grottmynningen. Det gar upp for oss att vagorna mer och mer borjar tacka halet och att vara vanner kommer bli fast pa andra sidan. Foraren fattar da beslutet att aka runt udden till ons vastsida och dar hamta kamraterna fran stranden. Vi nickar sakta. Vi vet att om en longtailforare inte vill aka p g a for stora vagor sa ar vagorna stora. Sakta satter han fart pa baten och ger sig ut.
Vi aker ung. 50 meter ut fran klipporna men traffas nastan anda av vattnet fran branningarna nar de krossas mot klippan. Och vagorna gar hoga. Det oppnar sig stora hal framfor oss dar baten gar ner bara for att komma upp igen pa andra sidan och motorn tuggar sakta pa. Foraren sliter som ett djur for att halla motorn i vattnet och vi stävar sakta framat.
En udde.
En udde till.
Vi ser inte horisonten bakom vagorna och uppe pa kammen nar vi kan se ar det inte ett rakt streck utan en vagig linje dar vagorna bojer sig. Vi kan nastan lasa rubrikerna i Sverige, ”Svenskt par forsvunna till sjoss”. Da oppnar sig en vik framfor oss och vi borjar ana ingangen till Maya Bay. Och en annan sorts vagor.
Dar bergen vid buktens ingang tvingar ihop de stora vagorna bildas annu storre och vassare vagor. Ute pa havet rullar de stora vagorna mjukt fram men har bildas ett hundra meter brett balte av hoga, vassa, longtailkrossande vagor. Varan forare vagrar att fortsatta och vi ar inte nodbedda att halla med.
Aterstar bara att vanda baten.
Vi hamnar langre ut den har gangen men eftersom det ar medvind gar det fortare att komma tillbaka.
Vi ar oroliga nar vi rundar udden pa vag in i snorkelviken. Kommer vara vanner att fa stanna till morgonen pa Maya Bay?
Fyra guppande huvuden mitt i viken kanns som en fralsning och vi plockar skrattande upp vara kompisar ur vattnet. De hade tyckt det var otackt att grottan kunde stangas och bara tagit en snabb titt pa Maya innan de gick tillbaka genom grottan. Priset de betalade syns pa deras knan och foter som ar sariga efter de skrovliga stenarna.
Vi pustar lite innan vi styr kosan till Bamboo Island pa lasidan. Bra strander, grumligt vatten. Sedan snorklar vi utanfor Phi Phi Dons ostsida. Anki lyckas halla fotterna undan fran hungriga fiskar.
Pa hemvagen undrar vi om foraren kan tankas ta oss till Monkey beach pa vastsidan men han avbojer vanligt men bestamt. Vagorna ar namligen hoga dar ocksa.
Att kanna fast mark under fotterna har aldrig kants battre.

Pa kvallen ater vi pizza och dricker for mycket innan vi gar hem. Da har pubagaren redan gatt och lagt sig.

Dagen efter tar vi varan returnticket och kliver pa baten till Krabi. Det har varit ett par valdigt omtumlande dagar pa Phi Phi islands men med oss tar vi fina minnen, laskiga minnen och ett par fina souvernirer. Och tanker ni aka till Thailand nagon gang i framtiden sa ak till Phi phi. Vackert och bra manniskor.

Har nu lamnat ölivet for ett par dagars stadsliv i lugna Trang innan vi beger oss over gransen till Malaysia. Och har har vi borjat se de forsta tecknen pa det Thailand alla skriver om. Leende manniskor som gar ur vagen for att hjalpa till och som halsar dig pa gatan nar du gar forbi. Maten smakar extra bra (kanske for att den ar halften sa dyr som ute pa oarna :)) och solen skiner. Vi bor pa PJ guesthouse och stortrivs. Rummet kostade 150B/DR med delad toalett och det ar lite mysigt sunkigt. Personalen ar supertrevlig och pratar bra engelska. Vi blev upplockade vid busstationen av en tuktuk-forare som lockade med ett guesthouse och larmklockorna stortjot i huvudet anda tills han sa att han endast tog 20B for turen till PJ’s och PJ’s visade sig vara ett kanonstalle. Forsta intrycket av Trang: mycket bra!
Rekommenderar alla som vill se lite av Thailand bortom turistoarna och stranderna att aka hit. Ett perfekt stalle att overnatta pa vid genomresa.

Har har vi varit pa en liten nattmarknad och ikvall skall vi till ett finare stalle och käka.

Om denna maltid far ni lasa i nasta avsnitt av ”Packad &Glad”
Tills dess!

>>>>>>>>Robban&Anki<<<<<<<<