Sista oturen? Jag hoppas da det…

Kom till Bangkok redan den 1;a men det har inte hant sa javla mycket forutom att anledningen till att jag ar i Bangkok och inte ute pa en mycket vacker paradis o med vit sand och palmer ar foljande.

Val framme efter den varsta minibus resa som jag genomgatt sen jag lamnade mammas mage ( hela livet da alltsa) hamnar vi slutligen pa en liten skit strand, borta ar dom billiga hyddorna vi trodde fanns dar, borta ar ocksa billiga matstallen och totalt borta ar andra turister.

Vi hamnade rakt i thailandarnas semesterparadis, antar jag. Det anda som inte gar ihop ar att det var sa forbannat dyrt alltihopa.

Vi fann slutligen ett litet stalle, en bra bit fran stranden (som foroverigt far Ros-Maries fd. rum att se strukturerat, rent och valordnad ut) Men skit samma, det var ju bara for nagra dagar lixom. Vi tar bungalowen med gemensam dusch/toa (som sa manga ganger forr, och da helt utan problem) Jag ar val inte helt nojd over situtationen och i min lilla hjarna onskar jag mig sjalv till baka till min drom-o har i varlden. Ko Lanta som vi inte akte tillbaka till…
Men jag finner mig.
Tills helt plotsligt av ingen som helst anledning sa kommer den hara svarta KUKHELVETES JAVLA SKITBAJS CEPE MONGO FORBANNADE PENISHUNDEN och BITER mig rakt over vaden. Inte sa mycket till sar, inte sa mycket till smarta ens, forutom for planboken. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till faktikst. Hunden… var den frisk? Framst av allt, har den RABIES? Troligtvis inte, troligtvis har jag just slosar bort 25000 B i en sjukstuga eftersom att jag antar att jag borde ta det sakra fore det osakra om en aggersiv hund bara springer fram och biter en? Gjorde jag ratt? Sag att jag gjorde det for annars dodar jag mig sjalv eller nat, jag gick hur som helst till doktorn, fick mitt vaccin och jag forsoker bara glomma. Tillsvidare alltsa, det blir inte battre av att klaga, inte att tycka synd om sig sjalv heller. Och jag blir knappast gladare av det heller. Sa just nu tanker jag inte ens pa det, bara sag till att fa spruta 2 av 5 i morse. De resterande ska tas hemma. 6;e maj den forsta antar jag det var. Tur i oturen ar att min reseforsakrings sista dag ar i morgon, efter det (den 4e och 5e ) ar jag oforsakrad.

Sista gangen som jag upopdaterar min dagbok i Thailand, mina pengar tryter i planboken och jag tanker forsoka vagra ta ut mer fran kontot. Allt ar iofs billigt sa det ska inte vara bnat problem. 🙂

Hemlangtan har hoppat pa mig. (Fast jag vet ju att efter en vecka hemma sa kangtar jag tillbaka)
Men sanna mina ord, jag kommer vara i tid pa flygplatsen, jag kommer INTE missa planet hem 🙂

I’going home!

(soon 😛 )

About Ann-Charlotte Eriksson 142 artiklar
Jag har inte sett mycket av världen, men det som jag har sett har bara förvärrat min rastlöshet. Thailand mars-maj04. Sydamerika Peru/Bolivia sept-nov05. Australien, Nya Zealand och Thailand nov-jan 06/07 I min hjärna gror flera projekt. Bergsklättringskurs i Kebne i sommar och en dykresa till Egypten i höst, men även yttligare en långresa. Afrika känner jag på mig... vi ser ju. Lev länge och väl! /anncha

2 kommentarer på Sista oturen? Jag hoppas da det…

Svara till