A Pain In The Ass

Jag kan ju borja med att saga att jag alskar LAOS!

Mandag morgon den femte juni sa fick jag skjuts till gransen, som lag gangavstand fran guesthouset. Hade ju redan betalt for att fa visumet och ”utcheckningen” fran Thailand fixat sa det var bara att hoppa i en liten longtailbat och krossa floden. Val pa andra sidan sa stod jag pa Laomark. Visade mitt pass och fick en stampel pa att jag ”checkat in”. Gick hur latt som helst. Kan dock rekommendera folk att sjalva fixa visumet och biljetten till slowboaten pa laosidan om det ar lagsasong. Blir billigare sa.

Och pa tal om lagsasong, vi hade verkligen tur. Har ju hort historier om hur de fyller slowboaten till max men jag och manga andra fick faktiskt en varsin bank att sitta pa. Och e jag glad for det, fem minuter pa floden och det branner som attan i rumpan. Vet inte hur manga ganger jag under hela resan bot sittstallning for att latta pa trycket. Jaja inte det trycket.

Inte ens halvvags den forsta dagen sa kommer det en speedboat upp jamte oss. Folket i baten hoppar sedan pa varan bat. Det visade sig att de hade rakat kora pa en sten och baten hade gatt sonder. Ingen hade dock skadats men de var nog alla lite skarrade. De hade redan betalt 1400bath for speedboaten men var tvugna att betala for slowboaten oxa eftersom det var tva olika foretag. Ingen rolig dag for dem direkt.

Visst sa var slowboaten rent ut sagt ”a pain in the ass” men det e mycket som talar for slowboaten. Billigare, finns toalett, man kan rora pa sig, man behover inte oronproppar. Speedboaten kunde vara 150-200 meter ifran oss och jag fick ont i oronen av oljudet fran motorn. For att inte tala om att de maste sitta med knana uppe i ansiktet samt sakerhetsrisken.

Pa baten sa traffade jag pa svenska Marie och Hendrik som var pa sin smekmanad. Nar vi val kom till Pak Beng sa gick vi tillsammans och sokte boendet. Kom fram en tjej till oss som visade oss till deras guesthouse ”VATSANA”, ett enkelrum for 100bath och ett dubbelt for 150bath. Inget speciellt men tillrackligt for en natt.

Hon blev lite bekymrad over att jag redan var 24 ar, reste sjalv och fortfarande var ogift. Hon tom onskade mig lycka till med giftas fragan, fast jag foklarade for henne att i Sverige sa e det inte nodvandigt att vi gifter oss. Det verkade som att hon hade lite svart att forsta det. Det far verkligen en att forsta hur annorlunda vi lever vara liv.

Den natten sa hade jag lite svart att sova. Vaknade nastan varenda timme. Nar jag vaknade vid femtiden sa madde jag bra men en timme senare sa hade jag magont och svetten borjade att rinna. Fort fram med papperskorgen. Usch, vad jag madde daligt, la mig ner en stund innan det var dax att packa ihop mina grejor. Hann dock inte klart innan det var dax att springa pa toan. Just da sa ville jag bara stanna kvar i min sang och tycka synd om mig sjalv och inte alls sitta pa en bat i en massa timmar. Men da jag inte hade tiden till det sa var det bara att slapa sig ner till baten. Och jag hade nog tur iaf, val pa baten sa borjade jag att kanna mig battre och klarade faktiskt hela batresan till Luang Prabang utan nagra problem.

Kom fram till Luang Prabang och alla ville visa oss deras guesthouse. Kollade pa ett forst men enkelrummet var alldeles for litet for mig att kunna andas i. Jag, Marie och Henrik fick iaf tag pa ett gueshouse (Thatsaphone GH) som inte var for dyrt och dessutom sa var det valdigt frascht. Betalade 4$ och M&H betalade fem. Fast kom ihag att detta ar under lagsasongen.

Efter en skon dusch sa tog vi och kollade in handicraft marknaden. Ah, herregud sa mycket fina grejor. For att inte snacka om billigt. Vi hade svart att slita oss, speciellt jag och Marie men vara magar borjade gora sig horda samt att Henke slet i oss sa det var lika bra att ta nagot att ata. Efter maten sa fortsatte jag och Marie att kolla in marknaden medans Henke tog en massage. Under varan rundvandring sa stotte jag pa Helen som jag traffade pa Nya Zeeland.

Maste tillagga att jag verkligen gillar Luang Prabang. Sa himlans mysig stad med marknaden. Onskar att jag kunde att stannat langre.

Min andra dag sa borjade jag med att ata frukost pa Scandinavian Bakery, fick sallskap av Helen och danska Marie. Sedan tog jag en tur till Kuangsi Waterfalls. Traffade pa canadensiska Stephanie. Under bilfarden upp sa rann svettan samt att takluckan hade varit oppen en bra bit sa vi var tackta av damm. Sa det var riktigt harligt att hoppa i den lilla sjon. Det var en tur val vard sina pengar. Sa himlans underbart! Jag och Stephanie klattrade upp till toppen (nastan iaf) dar det redan fanns nagra andra samt munkar i training som hoppade i vattnet. Vi skulle oxa hoppa men jag fegade ur och hoppade fran 30cm hojd istallet. Ja ja jag vet…

Sen var det vara att skynda sig ner till den vantande minibussen. Jag och Stephanie hade en massa munkar bakom oss, en tom rokte. De fragade massa fragor om oss och sa skrattde de…

Pa kvallen var vi ett gang som tillsammans gick och at pa en restaurang med utsikt over floden. Valdigt mysigt med de sma lamporna och vi vid varat bord var de enda vasterlanningarna dar.

Da jag visste att shoppingen nere i Vang Vieng och Vientiane inte var mycket att hanga i julgranen sa forsokte jag shoppa loss lite har istallet. Men da det drog ut pa tiden vid middagen sa hade vi bara en kvart pa oss. Fast nog fick jag ihop lite grejor men inte alls sa mycket som jag ville ha. Det var ju sa billigt!

Tidigt nasta morgon sa motte jag upp Stephanie. Vi gick upp till toppen dar vi fick utsikt over staden samt kunde kolla pa soluppgangen. Efter den svettige turen upp och nagra foton sa gick vi ner igen for att kopa lite ris att ge munkarna. Munkarna som ska ata frukost gar genom staden med en varsin ”burk”. I den far vi sedan stoppa ris och annan mat for att munkarna ska kunna ata. De far tydligen bara ata det vi ger dem.

Sedan var det varan tur att ata frukost. Gick aterigen pa Scandinavian Bakery, fast denna gang med Stephanie och tva aussietjejer. 7.40 sa blev jag upphamtad med tuktuk och de korde mig till busstationen. Var meningen att jag skulle ta bussen 8.30 till Vang Vieng men pa nagot satt sa hamnade jag anda pa den 8.00. Inte mig emot dock.