Upp bland bergen och teodlingarna

I går var den den 20 december och ni andra stökar med julen efter bästa förmåga.

Vi förlitar oss på hjulen och vår chaufför Manjus goda förmåga. Igår mötte han upp oss utan för vårt hotel i Kandy och med gud, gps och hans körvana tog vi oss den slingrande vägen över bergen till Nallathanniya, som ligger nära uppgången till Adams Peak.

Lägre ner ligger risodlingarna. Männen jobbar med leran och vattnet högt över låren.

Där det finns ris och vatten, där finns dessa fåglar.

Vi passerade teodling efter teodling längs bergssidorna. Där gick kvinnorna och plockade: de tar toppen och de tre bladen under och kastar bakom sig i en ”ryggsäck”. Långa dagar. Hela veckan oavsett väder. De är de på Sri Lanka som har sämst betalt.

Teodlingarna ligger som en grön matta över berget
De tre toppbladen plockas
Rutinerade plockerskor
Hon kastar bak bladen i sin säck
Teabuskar överallt

 

Sen samlas bladen upp av ”räkningsmän” vid små ”stationer” vid vägkanten och sen skickas säckar vidare till markägarens tefabrik.

På tefabriken häromdagen fick vi lära oss hela tork-, sorterings- och klassificeringsprocessen. Det är som jag lärt: den sämsta skiten hamnar i tepåsen.

Den bästa är Goldentea och det är en art som bara kan skördas under tre månader. Det tet har de bästa medicinska effekterna.

Silverteet är inte som jag lärt i Sverige vanligt kokvatten med mjölk. Rufflare!: här är det den yttersta toppen (som Golden Tea) som torkas och sen används bara några toppar per kopp. Drar någon minut i   sjudande vatten. Kan användas tre gånger.

Sen gick sorterna Flower Pekot, Orange Pekoe neråt till våra English Breakfast och Earl Grey till skräpet i tepåsen.

Köpte med Tea hem. Dyra droppar. Ska släpa runt allt detta hela resan.

Åter till serpentinvägarna. Hur jag än lyckas så är alltid stupen på min sida. Västertrafik och vår första chaufför skrattade gott åt att vi kör på höger sida. Sedan 1967 förtydligade jag stött. Vilket tydligen var ännu roligare.

Plötsligt stannade vi i middle of nowere. Vårt hotell ”Slightly Chilled Yellow Hotel” det första av pensionaten längs vägkanten före det som skulle kunna vara en by.

Jag är ruskigt förkyld och sover i skift med mig själv. Att det inte finns något att göra här passar mig utmärkt.

 

About Mia Mathiasson 166 artiklar
Numera medelålders. Reser inte längre med barnen, reser med min blivande man och så har jag gjort sedan sex år tillbaka - men inte varit så flitig på att skriva.

Var den första som kommenterar

Svara till