Robbie dalar

I Delhi svor Robert Israelsson, 31, på att bli bäst i Sverige på att laga den indiska nationalrätten ”dal”.
Det var tio dagar sedan.
– Fan, dal är det vidrigaste som finns. Guds straff till mannen, säger han i dag efter två dygn av konstant dal-intag i öknen.

Dal är en enkel gryta som lagas över hela Indien. Den kommer i en rad olika varianter och är delikat i all sin enkelhet. Grönsaker, potatis och linser kokas ihop och med en stark och exotisk kryddblandning innan det serveras med ris och det stekta brödet chapati.
Men nä. Det faller inte längre herr Israelsson i smaken.
– Får jag Dal en gång till slår jag ihjäl dom innan jag spyr, muttrade han argsint när vi i veckan mös runt lägerelden under den stjärnklara himlen ute i öknen. Kamelerna pruttade, det var svinkallt och kamelföraren Dunga hade återigen slevat upp sin paradrätt som vi avnjöt från en plåttallrik med bara händerna.

Ja, att resa med matsnobbRob är inte lätt.
– Vill du ha en solmogen, söt apelsin som jag köpt enkom för dig? frågade Anglica ömt på tåget häromdagen.
– Frukt är för bögar. Riktiga män äter kakor, muttrade hennes stora kärlek från andra slafen och tryckte i sig ytterligare några chocolatchipcookies.
Men okej. Lite medlidande må man ha. Det är helt enkelt inte lätt att vara en Bobby i Indien.

För några dagar sedan bestämde sig era favvoresenärer (vars resdagbok ni naturligtvis alltid kommenterar frikostigt) för att besöka en enorm sandstrand (öknen) från kamelryggen i två dygn.
Angelica hoppade vigt upp på Daniel och Rob guppade fram Danda. Eh que? En kamel som heter Daniel? Nä… fattar ju vilken bortkommen kotte som helst att det inte funkar. Dromedaren Daniel och dromedaren Danda funkar ju däremot utmärkt. Vi insåg att vi blivit lurade. Kamelsafarin var en dromedarsafari – men vi höll god min.
I alla fall i tre minuter tills två småkillar började apgarva bakom oss när våra dromedarer fyllde sina ynkliga pucklar med vatten.
– Eh… nu har dom garvat i flera minuter. Vad är grejen? väste Angie till Rob.
– Äsch, det är väl att dromedarerna fiser eller nåt, svarade han.
– Jo… men det har dom väl gjort i den här byn hela deras uppväxt, menade Angelica och vände sig om med ett uppmuntrande leende till pojkarna.
Då låg dom i princip på marken och tjöt samtidigt som de pekade på Robs hår.
– De finner hans frisyr otroligt rolig, översatte kamelsnubben Dola (som om det skulle behövas).

Robbie försökte därefter dölja skalpen med sin nya turban. Med varierande framgång. Vi andra hade kul i alla fall. Och matchat med hans nya armyjacka var han den hetaste Taliban Angie sett (okejrå, den enda). Se gärna bilder. (red anm).
– Mhm, sade Rob.
– Mhm mhm mhm, sade Rob.
– Mhm.
– Mhm.
– Eh, Rob. What does ”mhm” mean? frågade kamelföraren vänligt…
Typ då låg Angie på en sanddyna och hulkade av garv. Vet inte om ni som känner Rob noterat det… men han mhm:ar in absurdum. Och i öknen tog det helt abnorma proportioner.
Angie och kamelsnubbarna (flåt DROMEDARsnubbarna) var vänliga nog att att hädanefter mhm:a efter allt dom sade i två dagar. Mycket lustigt tyckte vi. Rob däremot tröstade sig med att klunka i sig matolja.
Han skyller visserligen på att den förvarades i en vattenflaska förvillande lik hans egen…

Låt oss avsluta med Robbies egen ökendikt. Inte nog md maten… han är känslig för solen också. Så medan Angie pressade till sig gyllenbruna kinder satt Bob i skuggan och skapade detta mästerverk… (Ja, Angie påpekade också att den rimmar i början, men sen tappar stinget. Men det ska tydligen vara så).

ETT HAV AV DÖDENS SAND
Här förtvinar jag i öknens obarmhärtiga sand
Slipad av tidens vassa, hungriga tand.
Bortom räddningens horisont försmäktar jag i törstens djävulska gap.
Kvar kommer mina vitnande ben
sakta malas ner till sten.
Vatten o vatten!
Ett kungarike för en munfull vatten! (Eller matolja? Fniss).
Ty nu är jag alltför svag
feber och yrsel har om mig slagit sina klor.

Ja… hoppas ni inser allvaret och ångesten och krisen och allt sånt. Det var inte nån humbugsafari direkt. (Kvällen innan hade vi köpt öl från en tioåring som kom knatande över sanddynerna till vårt läget. Byn lär ha legat bakom närmsta kamel typ.)

Rob är bäst. Ingen protest.
/Angelique