24 timmar av hostelcharm

Många av oss har gjort det, upplevt charmen med att bo på hostel. En del upplevelser har varit mer trevliga än andra, men generellt kommer man sällan oberörd från ett hostel, något minne bär man alltid med sig. Här kommer en redogörelse för hur det eventuellt kan vara…

24 timmar av hostelcharm
 
Många av oss har gjort det, upplevt charmen med att bo på hostel. En del upplevelser har varit mer trevliga än andra, men generellt kommer man sällan oberörd från ett hostel, något minne bär man alltid med sig. Här kommer en redogörelse för hur det eventuellt kan vara…
 
Att hitta ett hostel
I bibeln (även känd som Lonely Planet eller liknande publikation) står de flesta trevliga (samt otrevliga) hostel omnämnda, annars är det bara att lyssna på andra backpackers råd och tips (för dem kommer du få oavsett om du vill eller ej).
 
Tänk på att ”stunning view” på rent guideboksspråk betyder: ”sjukt högt upp” och det enda ”stunning” med upplevelsen kommer eventuellt enbart vara din andnöd då du väl nått toppen. Om du tidigare inte ansett att du har packat för mycket, kommer du att hata varje gram över ett kilo då du slutligen når hostelporten. I övrigt betyder ”lively atmosphere” att tystnad var något som infann sig under den senaste istiden, samt att ”kitchen facilities” mycket väl kan innebära att ett kök i alla fall fanns med på den ursprungliga planritningen, men som inte nödvändigtvis blev realiserade.
 
Att ta sig in på hostelet
Att sedan ta sin in genom hostelporten kan även det orsaka en del besvär. Beroende på land kan där finnas en ringklocka som eventuellt inte leder någonstans, ett dörrhandtag som är låst och mer eller mindre omöjligt att rucka, en gammal halv senil man vars outfit var populär någon gång strax efter Andra, alternativt Första Världskriget.
 
A och O är dock att knacka, ringa eller ropa, tids nog dyker någon ur personalen upp, eller någon av de andra boende som antingen av ren sympati bestämt sig för att du bör släppas in, alternativt vill sova och därmed försöker få tyst på dig genom att öppna dörren.
 
Att checka in på hostelet
Att hitta receptionen brukar gå mer eller mindre smärtfritt. Det behöver dock inte vara fallet.
Ponera följande: dina 28 kilo på ryggen (utav vilket du troligen klarat dig utmärkt med en tredjedel) har pressat dina nyckelben åt fel håll, samt kapat några centimeter på din längd då du numer går böjd som Frankensteins monster (förutsatt att du inte kör på den klassiska ”stor rygga på ryggen och en liten – men ack så tung – rygga på magen), då du slutligen gått upp för branten som bidrar till ”the stunning view”.
 
Femhundra trettiotretusen trappsteg senare står du då där, i en korridor, sliten, mörk och med en odör av något odefinierbart.
 
En man med långt rött hår möter dig. Han ser sliten ut, som om han inte sovit på två dygn (senare får du reda på att det snarare rör sig om tre dygn) och han ser frågande på dig. Du mumlar försiktigt fram ”Do you know where we can check in?”. Han ser tomt på er. “Yeah”. Du tittar på din reskamrat bredvid dig som möter din osäkra blick med om möjligt en ännu osäkrare. ”You know, check in? Where can we find the reception?”. ”Yeah” samma svar. Hrm… Femtielva tankar senare och x-antal ”Yeah” står det klart i dubbel bemärkelse: mannen vet vart ni ska checka in, samt var receptionen är, mannen är nämligen receptionen. Mot bättre vetande checkar ni in, herregud, det inkluderar ju en ”free breakfast and sheets included” kan det bli bättre? (Svar: Ja.)
 
Hostelets regler
På ena väggen står informationen på något som ska föreställa engelska, (men utav vilket en engelsklärare antagligen skulle avlida):
–          Curfew 23
–          Lock-out (rooms) cleaning 09-13, 17-19
–          Kitchen hours 07-10, 18-20, kitchen closes at 21
–          Sleeping bags verboten, sheats included
–          Lock-out, kitchen, clean!
–          Mixed dorms, no boys and girls in same room
–          Free continental breekfast
–          No alcohol! No use druugs!
–          Reception, open most hours, not all
–          Hostel lock-out 14-17
–          TR Y TO STOP THE WATER FROM RUNNING BY PULLING THE TOILET. RING YOU KIND OF WORK AT IT. THANK YOU.
–          Internet open 13-15, 16-17
Att inget av ovanstående någonsin faktiskt städas (och att lakanen aldrig byts), tillhör liksom charmen och att ”köket” är två kokplattor varav en funkar, tillhör den kulinariska backpackerandan (det behövs ju egentligen inte mer än en kokplatta för att ”laga” spagetti). Att ni inte heller får vara på själva hostelet då rummet med Internet är öppet är även det en petitess, eller att ni inte riktigt fattar vad fasiken det är ni ska göra med toaletten…
 
Att ordna backpackerlunch på hostelet
Dags att laga mat! I ”köket”, vars ordentliga golvyta ungefär motsvarar en svensk telefonkiosk, ringlar kön lång. En enda kokplatta och alla lyckas givetvis vilja laga mat samtidigt.
 
I kön står den medelålders mannen vars senaste resa bestod av att gå från Tadzjikistan till Nord Korea, och hittills under pågående resa tillryggalagt 100 mil med fem kilo på ryggen och sina gympaskor som han köpte från en gatuförsäljare i Yemen 1985 på fötterna. Där är de två blonda nittonåriga svenskarna som oroligt vaggar av och an, och nervöst undrar om deras adapter verkligen funkar så att de kan plugga in plattången – hur ska det annars bli med utgången? Och är det inte lite snuskigt att ingen verkar diska ordentligt? Bredvid står en Australiensaren i billabongshorts med ett leende som sträcker sig från öra till öra och ett ”No worries” till alla som råkar trampa på hans ”thongs”.
 
Menyn för de flesta består av pasta, snabbnudlar, pasta, lokala varma koppen och mer pasta. Smaklökarna vattnas.  
 
Konversationen är klassisk: ”Where are you from?”, ”Ohhh, I’ve always wanted to go there” (Fast att du faktiskt redan glömt varifrån det är människan kommer. Men han är ganska högljudd, hm, han är nog amerikan. Ah, näe vänta nu! En kanadensisk flagga på lilla ryggsäcken och saken är biff), ”So where have you travelled before this?” (en fråga man faktiskt i början har en förmåga att ställa med en uppriktig nyfikenhet men som efter en vecka känns allt för dryg då det har en tendens att urarta till en statusdiskussion om vilka ställen som är bättre än andra, hur länge man måste ha varit i ett land för att det ska räknas etcetera etcetera).
 
En timme senare sitter du så där, inklämd till tusen mellan två McKinley ryggsäckar och en kille som uppenbarligen enbart använder sig av den portabla backpackertvättmaskinen, med andra ord: trycker ner plagget längst ner i ryggsäcken, tar upp det en vecka senare och det är precis som nytt!
 
Men med din underbara tallrik pasta framför dig rör det dig inte i ryggen, du fick ju till och med ketchup och lite ost till måltiden idag, underbart!
 
Att fixa middag samt förbereda för utgång på hostelet
Snart dags för utgång och det inses att du och din reskamrat har bråttom, så pass bråttom att ni faktiskt har svårt att hinna med att både duscha och laga mat.
 
Duscha har ni visserligen vant er vid att göra betydligt mer sällan än hemma. Men då den där maxgränsen för vad som kan anses vara hygieniskt hållbart allt börjar närma sig, inte bara för dig själv utan främst för din omgivning, är en dusch med andra ord mer eller mindre nödvändig.
 
Men hostelet vet råd. Även om de eventuellt saknar mycket annat i förståelse för vad en backpacker eftersöker så vet de att effektivitet är a och o. Med andra ord är duschen placerad i köket. Och nej, vi talar inte om ett duschrum vägg i vägg med köket. Utan helt enkelt en duschkabin (tre väggar och ett duschdraperi), MITT I köket. Så med pastan (får man äta något annat som helylle backpacker?) på spisen, schampot i vänsterhand och pastasleven i höger slår du två flugor i en smäll, dusch och mat! Det där med privatliv och att känna sig utlämnad fick man lägga av med då man tog steget av svensk mark.
 
De två nittonåringarna verkar också vara på g, stående i en halvmeters klädhög bestående av partytoppar säger den ena; ”Asså jag fattar inte! Hur fan kan min ryggsäck väga så mycket. Såg du den där konstiga snubben asså, han hade ju typ ingenting i sin säck”, till svar kommer ”Men hallå liksom! Tror du han går ut liksom? Fatta va han missar!”
 
En kille med Castro på t-shirten ska också gå ut. Han sitter djupt försjunken över sin bibel och råläser sektionen om ”off the beaten track”, det är ju så himla b att bara resa och se precis det alla andra gör. Då är det bättre att gå sin egna väg, vara självständig, möta kulturerna såsom de är, kanske röka braja med en äkta local!
 
Sovdags på hostelet
Efter att ha tagit del av ortens kulturliv (med andra ord festat bort x-antal hjärnceller, ditt kreditkort, din mobil och din resekamrat) är du tillbaka på hostelet. Enbart för att inse att du är för sen, curfewen har trätt i kraft och du är utelåst. Nervöst börjar du banka, ropa och hoppa upp och ner. Som tur är öppnas dörren relativt snabbt av den rödhåriga hostelägaren samt ett rökmoln av hasch.
 
Du springer halvlyckligt mot sovsalen men hinner reflektera över att det troligen kommer vara beckmörkt på rummet och därmed svårt att hitta rätt till just din säng bland tjugo andra. Givetvis är oron helt i onödan, precis som det ska vara på ett hostel är sänglampan något som fortfarande inte riktigt slagit igenom (för att inte säga alls) och ljusröret är därmed den enda ljuskällan, dock inte att förakta då Fuglesang troligen kunde läsa en bok i dess sken under sin korta tid i rymden.
 
Dessutom ger det kliniska ljuset en viss charm till alla kläder som hänger på sängarna. Då några övernitiskt seriösa backpackers bestämt sig för att faktiskt tvätta, vilket bidrar till att regnskogens luftfuktighet framstår som snustorr.
 
Du klättrar upp för det som tjänstgör som stege (med andra ord nederslafen) och lägger dig på den några millimeter tjocka spånskivan samt madrassen som kommer vara din säng för natten. Det är då du ser den – en kondom som hänger i taket ovanför dig. För högt att nå utan att ställa dig upp och en blick på spånskivan och du inser att den aldrig kommer att hålla för all din vikt på en och samma punkt. Så med andra ord, omhuldad av knallrosa väggar och en kondom ovanför fötterna (då du åtminstone byter plats för huvudkudden) samt det traditionsenliga lysrörsljuset i ögonen lägger du dig till rätta. På andra sidan väggen går någon på toaletten, några japanskor kommer gående i korridoren en bit bort (vilket hörs på ljudet av kabinväskornas rullande på golvet) och ett gäng som har efterfest stämmer upp i ”We shall overcome”.
 
Tonerna försvinner dock snart då de istället överröstas av killens snarkande i sängen bredvid.
 
Frukost på hostelet
Morgon, dags för frukost. Amerikanen med det röda håret möter dig i korridoren, hans blick är suddig, näe i ärlighetens namn så skulle han inte se skillnad på dig och på Svullo.
 
Du ler urskuldande och smiter förbi mot köket. Där stannar du, tar in synen av denna underbara del som utgör många ungdomars vidgande av vyer och nya erfarenheter av andra kulturer – spyorna täcker allt; köksbänk, vägg, bord. Du skjuter undan fyra ryggsäckar, fem tomma spritflaskor, tre överfulla askfat, en däckad backpacker och sätter dig ned för att insupa frukosten (givetvis den traditionsenliga vita mackan med noll procent näring men däremot med en otrolig mängd socker på i form av sylt, det här är såå värt de extra pengarna dormet kostade – du får ju gratis frukost!).
 
Checka ut från hostelet
Du checkar ut från hostelet, konstaterar att det ändå inte var så pjåkigt, och tur är väl det, för med bibeln under armen fortsätter du mot nya äventyr och nästa gång du kommer äntra ett hostel lär vara inom några timmar.
 
Sammanträffande med hostel/hostelpersonal/hostelbesökare i följande städer; Glasgow, Nürnberg, Las Vegas, Edinburgh, Kampala, München, Marseille, Warszawa, Paris, Lyon, Ulan Bator och Kapstaden är givetvis helt slumpmässiga.
 
Sara Håkansson, relativt erfaren hostelnyttjare – på gott och ont