Backpacking – att resa bort för att hitta hem igen

Backpacking – Att resa bort för att hitta hem igen
 
För många ungdomar har det idag blivit något av en trend att ge sig iväg ut i vida världen, inte sällan ända bort till andra sidan jordklotet, för att söka äventyret. Deras sparsmakade pick och pack bärs praktiskt i en ryggsäck, vilket lämnar händer och fötter fria att ta sig varthän man önskar. Detta har sedan länge även varit min dröm, att utrustad endast med pass, kamera och tandborste lämna Marks och Sveriges gränser för länderna i fjärran.
                      Mitt namn är Emeli. Jag är en 22-årig tjej, uppvuxen i Kinna, med siktet inställt på en karriär inom journalistisk. Jag har nyligen kommit hem igen efter två års studier vid Lunds universitet. Jag är inte färdig med min utbildning ännu, men nu är det dags för en välbehövlig paus. Planen på en backpackingresa tog sakta form under gymnasietiden och efter studenten var det endast rätt ressällskap som saknades för att den skulle sättas i verket. Det är inte helt ovanligt med ensamma resenärer längs vägarna, men jag är av den uppfattningen att möjligheten att få dela resans alla upplevelser med en vän är ovärderlig – man har alltid någon att minnas tillbaka med.
Jag undrar egentligen hur det kommer sig att lusten att bege sig ut i världen och lämna hemmets trygghet är så stark hos vissa men nästintill obefintlig hos andra? Kanske vill man ligga och smutta på en Piña Colada under en kokospalm med utsikt över ett turkosblått hav? Kanske vill man kämpa sig upp längs Inkaleden, trotsa den isande vinden längs Kinesiska muren eller köra cross country med en rosa Chevy i the Big and Beautiful U.S.A.? Eller… kanske vill man köpa det där trevliga huset i Torestorp med äppelträden i trädgården och bryggan vid sjön, fria till tonårskärleken och behålla det trivsamma jobbet som hantverkarlärling på Bygg & Bo AB? Det finns antagligen en uppsjö av anledningar till både det ena och det andra, men jag kan bara svara för mig själv. Jag är uppvuxen i Marks kommun. Här finns mitt föräldrahem och min barndom… men inte min framtid. Många av mina vänner känner likadant, åtminstone för stunden, men det finns inget som säger att vi inte återvänder hem igen efter att vi har fått stilla vår hunger på nya livserfarenheter. Men här är jag idag, 22 år gammal, redo för livet bortom vardagen och trött på Hästskovägen 9 i Kinna. Så nu bär det iväg!
Inom kort kommer jag att lämna regn och rusk för Sydostasiens kritvita stränder och grönklädda berg. Varför då? Jo, liksom de flesta vintertrötta svenskar föredrar även jag sol och värme framför mulen himmel och råa vindar. Dock är detta inte resans enda mål. Jag tror att jag behöver resa så långt bort som möjligt, för att sedan kunna hitta hem igen. Vad menar jag med detta? Jo, jag känner att om jag stannar kvar på en och samma plats för alltid så kommer mitt liv att börja gå runt i cirklar. Sakta men säkert sjunker jobb och fritid in i en grå vardag och i bakgrunden hägrar för alltid de pockande orden ”tänk om”. Det kanske låter lite dramatiskt, men för mig är ett sådant liv värsta tänkbara scenario. Därför vill jag besöka världens alla hörn, därför vill jag prata med de människor jag möter, lyfta på varje sten och kika bakom varje hörn. Att se, känna och smaka på det okända kan måhända få mig att uppskatta det som redan är känt för mig. Jag vill få en större förståelse för min omvärld, något som inte alltid är lätt att uppnå sittandes framför TV:n i soffan i ett tryggt Sverige, men även kunna komma tillbaka och se på mitt hem med nya ögon. Kanhända räcker det inte med en resa, kanhända måste jag bege mig ut fler gånger, till olika områden, för att ständigt påminna mig om min plats här i vår mångfasetterade värld. Hur ska jag annars kunna bli en vidsynt och allmänbildad journalist? Jag måste ju kunna dela med mig något av värde till mina medmänniskor.
Idag är det dock Sydostasien som gäller, med utgångspunkt i Thailand och sedan vidare till angränsande länder. Det ska bli spännande att se vad dessa kulturer och dess folk kan lära mig om mig själv. Vem vet, kanske kan detta ge ett bredare perspektiv på min tillvaro?