WWOOF

En höstdag 1971 fick Sue Coppard i England en idé. Vore det inte praktiskt om människor som ville komma ut på landet kunde hjälpa till på gårdar i utbyte mot mat och husrum? Ivrig att undersöka förutsättningarna för sitt projekt tog hon kontakt med Emerson College som drev en biodynamisk gård och frågade om hon och några bekanta kunde få bo på gården och hjälpa till en helg.

En höstdag 1971 fick Sue Coppard i England en idé. Vore det inte praktiskt om människor som ville komma ut på landet kunde hjälpa till på gårdar i utbyte mot mat och husrum? Ivrig att undersöka förutsättningarna för sitt projekt tog hon kontakt med Emerson College som drev en biodynamisk gård och frågade om hon och några bekanta kunde få bo på gården och hjälpa till en helg. Emerson College var skeptiska till att ha ett gäng stadsbor yrande omkring bland deras åkrar och odlingar, men de gav med sig, och helgen blev en succé. Sue och hennes bekanta njöt i fulla drag av att få leva vardagligt lantliv, arbeta och lära sig om ekologiskt jordbruk, och Emerson College fick väl behövd hjälp med allt möjligt. Ryktet spred sig, och snart blev allt fler lantbrukare intresserade av att ta emot volontärer. WillingWorkers On Organic Farms var fött.
 

WWOOF Storbritannien växte och utvecklades snabbt och bytte så småningom namn till World Wide Opportunities on Organic Farms. Idag har bland annat Australien, Nepal, Elfenbenskusten, Mexico, Hawaii, Japan, Kanada, Nya Zeeland och USA en egen WWOOF organisation. De länder som inte har en egen avdelning är istället med i WWOOF Independents.
 
Den lokala WWOOF organisationen i respektive land trycker ett häfte med information och kontaktuppgifter till de gårdar som tar emot volontärer, och mot en låg medlemsavgift får man häftet hemskickat. Sedan är det fritt fram att kontakta de gårdar man är intresserad av att besöka.
 
På de flesta WWOOF gårdar förväntas man jobba 4-6 timmar per dag, 5-7 dagar i veckan i utbyte mot mat och husrum. För att båda parter ska hinna få nåt ut av det hela har de flesta gårdar krav på att man ska stanna i minst en vecka. Maxtid varierar kraftigt från en månad upp till ett år. Mindre gårdar kan ofta bara ta emot en eller par personer åt gången medan större lantbruk kan ha plats för 15 eller fler.
 

Grundtanken hos WWOOF är att de ska erbjuda en möjlighet till kulturellt utbyte och lärorika erfarenheter inom ramen för ekologiskt lantbruk. Värdarna som tar emot volontärer är allt från självförsörjande hobbygårdar till stora kommersiella lantbruk. Människorna som väljer att jobba som volontärer är likaså en blandad skara; sommarlediga studenter, hippies på vift, människor som är intresserade av att starta en egen ekologisk gård eller backpackers som ser en möjlighet att stanna längre och uppleva landet de reser i samtidigt som de bidrar till ett hälsosamt sätt att utnyttja jordens resurser.
 

Själv tillhör jag den sistnämnda gruppen, och jag tog mig till Whangarei på Nya Zeeland för att prova på livet som volontär hos Emma och David som driver en enorm orkidéeodling. De har tagit emot volontärer i flera år och säger sig ha i stort sett enbart positiva erfarenheter. De är enormt öppna och varma människor och fick mig genast att känna mig som hemma.
 
Det mesta arbetet tillbringades i växthuset med att vattna och trimma blommorna, men de har även några kor och höns på gården som jag fick ta hand om. På tomten står en stor gammeldags skolbuss som jag fick hjälpa till att renovera; kök, dusch och toalett ska installeras, sängar ska sättas in. Om några år ska de sälja huset och börja ett nytt liv som husbilsnomader.
 
Under mina tio dagar på Emma och Davids gård hann vi bli goda vänner, och det blev mycket skratt och diskussioner om livet på Nya Zeeland (och livet i allmänhet, för den delen) under kvällstimmarna på verandan. En helg tog de med mig på campingtur till fantastiska Matapouri vid kusten, och där fick jag träffa deras vän Debbie; en fri själ som bor vid havet med sin son och tillbringar sin tid med att rehabilitera vanvårdade hästar. Under somrarna tältar hon vid skogen bredvid hästhagen, och vi tillbringade helgen med att utforska de klippiga stränderna, bada med hästarna och grilla över öppen eld på kvällarna. Livet blir inte mycket bättre än så.
 
Så småningom blev det dags för mig att lämna Emma och David i Whangarei och resa vidare, om än något motvilligt. WWOOF visade sig vara ett fantastiskt sätt att berika en resa, och jag ser fram emot att göra det igen.