Praktisk guide till att besöka bergsgorillorna

Tidigare har vi fått läsa en mycket omtyckt artikel av Christer om hans möte med bergsgorillorna i Rwanda. Detta väckte mångas intresse, så idag får vi läsa en artikel av Sara som också handlar om bergsgorillorna, men denna gång med praktiska tips och råd inför en sådan utfärd. Planerar du också att besöka Rwanda för att se gorillor? Läs då Saras artikel!

Plötsligt ombeds vi att ge våra ryggsäckar till de beväpnade vakterna. Vi tar ut våra kameror, stoppar pass och pengar i fickorna och vakterna försvinner bort i den täta regnskogen. Guiden ler brett mot oss och vi tittar i riktningen som hans hand pekar, cirka tre meter bort sitter den, en liten bergsgorillaunge och tittar spänt på oss. Jag stirrar tillbaka och glömmer genast mödan, pengarna och tiden det tagit att ta sig dit.

Sabinyo-gruppens stora alfahanne (silverrygen) tittar vakande på oss då hans honor och ungar mer nyfiket närmar sig. Ungarna leker, kastar sig mellan sina mödrar, träden och sedan tillbaka till varandra. En av dem tumlar snabbt runt för att helt plötsligt rusa emot oss, dunsar rakt in i mitt ben och stannar då den nått sitt mål. Gorillaungen håller hårt i min väns byxben och ser upp på henne. Jag möter hennes blick, en blandning av chock, rädsla och obegränsad glädje strålar emot mig. Guiden smäller löst till gorillaungen.

Ungen kastar sig iväg igen, springer förbi mig och stampar på min fot i farten. Jag tittar fascinerat på den och guiden skrattar åt min min. För honom är det ingenting, han har arbetat i över tjugo år med gorillorna. Han var vän med Dian Fossey och har en statistroll i ”De dimhöljda bergens gorillor” och har troligen sett otalet turisters fascinerade blickar då de för första gången får stå öga mot öga med bergsgorillorna.

Lite mer än en timme får vi vara där, tillsammans med åtta bergsgorillor, inklusive världens idag största levande silverrygg. Vi tar otalet kort men efter en stund slutar klickandet av kamerorna ljuda, istället sjunker vi bara ner och stirrar andäktigt på dessa mäktiga djur.

Vi sitter cirka tre meter från silverryggen, två av hans ungar klättrar i träden ovanför honom, han möter min blick och allting glöms bort; hungern då klockan närmar sig halv tolv och jag på grund av en lätt matförgiftning enbart ätit ett chokladkex sedan gårdagens kvällsmat, sömnbristen efter att inte ha sovit något den gångna natten, tröttheten i benen efter att ha vandrat på hög höjd i snårig terräng, arbetsuppgifterna på jobbet som allt mer hopar sig. Inget spelar någon roll. Fascinerat fortsätter jag att möta silverryggens blick och jag inser plötsligt att jag just i det ögonblicket inte kräver något annat, att jag just då verkligen är lycklig och att detta ögonblick för alltid kommer finnas med mig.

Praktiska tips och råd inför besök hos bergsgorillorna:
Tillstånd bokas antingen via resebyrå (som i sin tur bokar upp dem hos ORTPN) eller direkt hos ORTPN. De nås enklast på telefon eller över disk. Det går även att kontakta dem över email, men svar kan dröja och kommer i vissa fall inte alls. Personalen talar kinyarwanda, franska och engelska.

Om tillstånden bokas långt i förväg ska dessa helst betalas minst en månad i förväg. Man kan betala in på deras bankkonto (ring för deras kontonummer hos BNR), eller med maestro kort över disk, samt amerikanska dollar över disk. Det går att betala med rwandiska franc på deras kontor men det är ingenting de uppskattar och du kommer troligen få lägga ner relativt mycket tid på att få dem att gå med på det.
 
Det är sagt att priserna ska ha höjts från 1 januari alternativt juni/juli 2007 och detta ganska markant. ORTPN:s hemsida har dock i skrivande stund kvar de gamla prisuppgifterna. Priserna är indelade i tre kategorier och var fram till och med december 2006 enligt följande: turister 375 USD, utlänningar med uppehållstillstånd 200 USD och rwandier ca 150 SEK. ORTPN kontrollerar att du verkligen har visum för att du ska få lösa ”utlänningar med uppehållstillstånd” tillståndet.

Vid bokning över disk ska pass medtagas. Bokar man över telefon eller mail är det att rekommendera att besöka ORTPN:s kontor med sitt pass innan man ska besöka gorillorna så att de kan ta en kopia på passet. En del av deras anställda hävdar att det är ett krav, medan andra säger att det inte spelar någon roll.
 
Om man kan vara flexibel på vilken dag man vill besöka gorillorna är det relativt enkelt att få tillstånd. Ibland går det till och med att få för nästföljande dag. Är man dock mer begränsad är det bättre att boka i förväg. December är populärt, men i övrigt finns inte direkt någon hög eller lågsäsong, detta kan dock variera från år till år.
 
Närmsta större ort är Ruhengeri. Till Ruhengeri går det flertalet minibussar till en kostnad av cirka 15 SEK enkel väg. Minibussarna går antingen från Kigali centrum (fråga till exempel efter Atraco Express, Virunga Express eller Volcanoes kontor) eller från Nyabugogo busspark. Antingen står det Ruhengeri på bussen eller eventuellt Gisenyi (Ruhengeri ligger på vägen mot Gisenyi som ligger vid Kivu sjön). Det tar ungefär två timmar från Kigali till Ruhengeri. ORTPN:s kontor för uppsamling ligger sedan ytterligare 20-30 minuter från Ruhengeri, vilket man enkelt når med moto (motorcykeltaxi). Närmsta hotell till ORTPN:s kontor är Kinigi Guesthouse. Det kan vara att rekommendera att bo där om man inte har egen transport då man ska träffas redan klockan sju på morgonen.
 
Det finns olika gorillagrupper, de varierar i antal gorillor och hur långt man måste vandra. Man får i möjlig mån välja vilken grupp man vill besöka men det finns en antalsgräns så det är till viss del beroende på de andra som är där och hur snabba de är att välja grupp. Gruppindelningen görs vid ORTPN:s kontor samma morgon.
 
Från ORTPN:s kontor behöver man transport till den punkt där man påbörjar sin vandring. Det kan vara allt mellan tjugo minuters bilfärd till upp till cirka två timmar. Har man inte egen transport får man försöka få skjuts med någon av de andra i gruppen vilket oftast är ganska enkelt.
 
Se till att du vet hur du stänger av blixten på din kamera och att den förblir avstängd under tiden ni är hos gorillorna.
 
Ha med dig handskar (trädgårdshandskar funkar lika bra som vanliga vantar/handskar) då det är lättare att ta sig fram om man slipper oroa sig för diverse tistlar, nässlor etcetera.
 
Om du erbjuds en vandringskäpp så ta den!
 
Ha med dig tillräckligt med vatten och gärna något ätbart, det kan vara en lång vandring innan ni hittar er gorillagrupp. Dock får man inte äta eller dricka då man är vid gorillorna.

Ha oömma kläder, personligen hade jag regnbyxor, kraftiga gympaskor, linne och en långärmad tunn skjorta. Man ska inte besöka bergsgorillorna om man är förkyld eller sjuk (jag var matförgiftad, med andra ord – inget som smittar).
 
Tänk på att du inte kommer få ta med din ryggsäck ända fram till gorillorna, utan lämna den till de beväpnade vakterna som eskorterar er grupp. Ha därför inte värdesaker med dig som du inte kan få plats med i fickorna.
 
Oftast är man tillbaka vid ORTPN:s kontor runt ett tiden, detta är dock beroende på vilken gorillagrupp man besöker. De flesta brukar kunna vara tillbaka i Kigali samma dag, antingen sen eftermiddag eller tidig kväll, detta även om man använder sig av de allmänna transportmedlen.
 
Får du chansen kan jag varmt rekommendera ett besök hos bergsgorillorna, det är verkligen ett minne för livet!

3 kommentarer på Praktisk guide till att besöka bergsgorillorna

  1. Daniel Peterson

    Tack för den mer faktabaserade artikeln inom ämnet.Alltid bra med lite fakta innan man reser iväg =).

  2. benny

    kanonbra artikel, precis sådana man behöver när man sitter här hemma i svedala och planerar en resa till afrika, thanks

  3. Johanna Lindahl

    måste bara fråga. Du skriver att man kan betala med maestro men funkar det med visa kort också?

Svara till