Western Samoa; Upolu

Johanna har tidigare skrivit om sin favoritstrand på Samoa. Nu berättar hon om Western Samoa och Upolu.

Det var aldrig meningen att jag skulle stanna mer än ett par dagar på ön som jag knappt hört talas om. När jag diskuterade det hela med damen på resebyrån som arrangerade min jordenruntresa menade hon att jag lika gärna kunde hoppa av och se mig omkring på väg från USA mot Nya Zeeland eftersom planet skulle stanna och tanka. Jag lade alltså till 700 spänn på biljetten och lyssnade på hennes ord om att en vecka var mer än nog, men att det var ett ”mysigt litet ställe”. Efter tre dagar insåg jag att det var kört, jag hade gått och blivit förälskad i det orörda paradiset. En vecka blev istället två månader.
 
Western Samoa med sina knappa 175.000 invånare fördelat på två halvöar är som inget annat ställe. Det tar dig tillbaka i tiden och får dig att längta efter det Thailand som inte var bombarderat med svettiga backpackers och försvenskad mat. Samoa är allt annat än Svensson-anpassat. Är du en person som är sugen på att uppleva en annorlunda och spännande kultur, komma riktigt nära urinvånarna och njuta av orörda stränder? Luta dig tillbaka och dröm dig bort lite då, så ska jag berätta om mitt möte med Samoa.

Att försöka tajma in eftermiddagsbussen från stan är en historia för sig. Den går någon gång mellan 12.00 och 18.00. I början kan man ha svårt att förstå hur det fungerar och leva så här, vi västerlänningar som är så schemalagda jämt och ständigt. Visst är det också förvirrande och frustrerande hur du kan fråga tio personer samma fråga och alltid få olika svar. Samoanerna tar det som det kommer, ingen brådska. Men när man väl börjar vänja sig vid att låta bli att kika på klockor och bara ta det som det kommer så är allting mycket smidigare än vad man tror.
 
Att åka hem från stan om man bor några mil bort tar ett par timmar med buss då chauffören stannar stup i kvarten för att plocka upp folk längs med vägen. Två gånger om dagen går de i stort sett runt hela ön; en till och en från stan. Oftast liftade jag in till stan och försökte haffa bussen på vägen tillbaka. OBS! Ingenting för folk med ryggbesvär att trängas på de små träbänkarna som får baken att somna efter en kvart. Men det är fascinerande att studera det speciella system som uppstår just på dessa bussturer. Även om skrothögarna bara rymmer 30 personer så får man räkna med att trängas med det tredubbla. Mer än troligt kommer du sitta i någons knä och få en bebis eller ett par matvarupåsar slängt i armarna på dig. Man vänjer sig faktiskt, jag älskade att känna mig som en i mängden på de livsfarliga resorna runt de slingriga vägarna uppe i bergen.

Om man känner att buss inte är något som passar en så går det att få tag på bilar att hyra. Det finns egentligen bara en enda stor huvudväg runt båda halvöarna vilket gör det enkelt att hitta rätt. Är man sugen på att resa runt Upolu ska man absolut ta sig upp på berget till Robert Lewis Stevenson museet, gå och djungeltrekka till den gömda guldfisksjön Lanoto eller göra ett dagsbesök i Piula Cave pools. Piula är ett väldigt mysigt picknickställe men är också väldigt kristet så tjejer ska inte bada i bikini utan med byxor och tshirt helst, inga offentliga hångel och absolut inga svordomar på denna heliga mark! Men det är fantastiskt! En grotta som består av iskallt källvatten fullt av ålar och vattnet är så klart att du inte ens behöver snorkel och mask på! Om du tar dig in i grottan så finns det faktiskt en hemlig tunnel att dyka ner genom, ut genom tunneln på andra sidan står du plötsligt i en annan grotta.
 
Jag testade på en del olika ställen runt båda öarna; Upolu (där huvudstaden Apia finns och planet landar) och Savaii. Det som skiljer sig mest från öarna i sig är att Savaii är otroligt laidback, där kan du verkligen komma nära invånarna, bara du är ute och promenerar så kommer du garanterat få skjuts bak på en truck och sen hembjuden på lite eftersnack och troligtvis erbjuden både middag och boende för ett par dagar. Savaii är också ett utmärkt äventyr att besöka för ett par dagar (rekommenderar att ta till exempel båt dit och lilla planet tillbaka, utsikten är fantastisk!) på ön kan du se mer av vulkaner, vattenfall och deras fantastiska ”blowholes” som sker när vattentrycken blir för stora, släng på en kokosnöt på ett av hålen och se hur det flyger km upp i luften som en kanon. Mycket underhållande!
 
Personligen föredrog jag Upolu eftesom jag stannade så pass länge. Efter ett tag kan det vara skönt att få rå om sig själv och inte hela tiden bli överöst av nyfikna frågor och blickar. Visst sticker man ut vare sig man går på fiskmarknaden tidigt på morgonarna eller drar ut på öl och biljard en kväll.

Apia är huvudstaden och har en del västerländskt utbud som deras sprillans nya McDonalds som de är otroligt stolta över. Det stället tillsammans med bion inte långt därifrån är de enda ställena i stan du kan få aircondition på och därför stannar man gärna inne där på ett par burgare och nån glass eftersom det är otroligt kvavt och dammigt inne i stadskärnan. På marknaderna ska du passa på att shoppa vackra hantverk och handgjorda smycken till billiga priser. Jag brukade aldrig pruta förutom när jag åkte taxi långt, det anses lite oförskämt.
 
Samoanerna är lite som japanerna och ställer sig gärna och klämmer fram ett par karaokelåtar i tid och otid, gärna gamla Elton John-covers med samoansk översättning. Ett par ställen för att dricka öl; testa deras egna Vailima såklart, garanterat ingen bakfylle varning (!)och på de flesta ställen finns det också biljard.
 
I största allmänhet kände jag mig väldigt trygg när jag reste omkring som ensam tjej i Samoa. Männen är i allmänhet artiga och lite blyga medan kvinnorna är väldigt rättfram med mansfolket. Bli alltså inte förvånad om en tjej kommer fram och känner i skrevet på dig(!) De är väldigt flörtiga och förälskar sig ofta väldigt lätt i trevliga turister.
 
Det enda som jag faktiskt skulle ta det lugnt med i Samoa är att hålla sig inne vid 19.00 tiden då det är böneutropp. Men också försöka undvika sena promenader då det är mycket vildhundar som blir väldigt agressiva när mörkret faller på. De har inte rabies i Samoa så man behöver man inte oroa sig det, men det kan bli väldigt obehagligt då de speciellt i Apia är hela flockar i gränder och bakgårdar.
 
Allt som allt är Samoa mitt absoluta drömparadis!

2 kommentarer på Western Samoa; Upolu

  1. Lollo

    Artikeln stammer helt och hallet in pa Samoa, jatte bra skrivet! Sjalv tyckte jag battre om folket och stammningen an naturen.
    Valkommen till NZ!

  2. BMT

    Jag var på Western Samoa 1977-78. Vi reste som scouter jorden runt. På Samoa blev vi mottagna som vid ett statsbesök.Ínbjudna till presidenten på the och kaka. Folket öppnade sina hem för oss. Helt underbara människor. Så som du beskriver Samoa för övrigt är precis så som vi upplevde det på 70-talet. Härligt att det inte har förändrats allt för mycket. Jag lovade min famlij på Samoa att återkomma på min smekmånad. Tyvärr har det inte blivit något giftemål, ännu, för min del. Kanske dags för det nu för jag blev riktigt sugen på att åka tillbaka och uppleva denna fantastiska ö grupp och dess människor igen.

Svara till