Då var det dags

Då var det bara timmar kvar och en lång, nästan outhärdlig väntan är över! Väskan har precis blivit packad och snart beger vi oss, jag, Andreas, och min reskamrat, Victor, från trygga Sverige. Planerat är en färd med den Transsibiriska järnvägen med ett stopp i det något kyliga Mongoliet för att därefter anlända till Peking några veckor senare. Eftersom varken jag eller min kära reskamrat är särskilt välplanerade människor är det därefter ganska ovisst. Är dock sugen på att uppleva Kina, Nepal, Tibet, Indien och Thailand. Det sistnämnda landet, Thailand, främst för att vår hemresebiljett går därifrån. Detta kommer alltså att bli en resa där vår instinkt och spontanitet får avgöra destinationen.  Förhoppningsvis kommer detta leda oss till otaliga äventyr, skratt och oväntade upplevelser.

När jag tänker tillbaka på mina erfarenheter som besökare i något av de främmande länder jag tidigare besökt blir jag en aning deprimerad. Detta på grund av mina föräldrars extrema behov av alla de exklusiva förmåner som hör en charterresenär till. Eftersom jag enbart är 19 år har jag än så länge en mycket begränsad erfarenhet av resor som självständig. Istället har jag enbart fått uppleva världen ur en charterturists ögon med min kära mor och far, vilket innebär att leva på ett hotell bland människor med samma ursprung, ha en uppvärmd eller avsvalkande pool, äta sådan mat som garanterat inte kommer att orsaka diarré eller annan ”livsfarlig” sjukdom samt somna in i en ytterst bekväm säng med en betalkanal som står på hela natten.

Jag kan fortsätta att räkna upp bekvämligheter hur länge som helst, som enligt mig, egentligen bara förstör och tar ifrån resan den egentliga upplevelsen. Så istället ska jag nu slå mig fri från dessa charterresor som en ansvarsfri ungdom och istället som ”ansvarfull” vuxen genomföra en resa som en resa bör utföras. Mitt kommande halvår ska därför denna, något generande, samling av tidigare erfarenheter ersättas med något som mer kommer att likna det motsatta. Jag och min kära vän Viktor ska utforska Asien med ryggsäcken som enda egentliga trygghet och med en reskassa som inte tillåter mer än hårda sängar, ”farlig” mat och utan den betalkanalen som jag så inlärt brukar somna in till.
 
Imorgon är det då dags! Klockan 16.45 imorgon avgår den Viking Linebåt som kommer att ta oss till Helsingfors. Förhoppningsvis kommer båtfärden att bjuda på en skön start till detta ansvarsbefriade halvår. Är nog inte helt otänkbart att en eller två öl kommer att knäppas. Väl i Helsingfors kommer vår första stora utmaning att ta fart, 32 timmars väntan på tåget till Moskva – utan sängplats. Detta är givetvis en planeringsmiss från vår sida.

Eftersom vi dessutom vill vara sparsamma och inte bekosta något form av boende, kommer natten att spenderas på Helsingfors gator. Förhoppningsvis är kylan inte allt för påtaglig, samt att staden kan erbjuda några dygnet runt-öppna restauranger, väntsalar eller centralstation. Får se vad som händer. Annars är det ju bara att vi knäpper våra jackor, gunga händerna och sätta oss på någon trevlig parkbänk, där vi kan avnjuta de minusgrader som säkerligen Helsingforsnatten kommer att erbjuda. Kommer bli härligt! Brrr…

Ska till sist framföra min förhoppning om att den så välkända ryska gränstullen inte skapar några oväntade svårigheter, såsom visumproblem, passfel eller liknande. Detta har vi fått förvarningar om. Att därmed min nästa artikel, med upplösningen på våra första dygn, kan ske från ett Internetcafé i Moskva och inte väntan på en ofrivillig returbiljett till Sverige!