En dag på Zanzibar

”Rasta-Dullah” sover än. Det är fjärde morgonen jag vaknar upp här, under ett par palmblad och en öppen himmel. Jag startar även denna dag med en joggingtur längs med stranden. Solen slickar horisonten och kastar strålar på ett par fiskebåtar. En grupp små barn som plockar snäckor, som tidvattnet lämnat efter sig, tittar upp när jag kommer springande. Efter ett par kilometer vänder jag.Frukosten väntar, och ännu en underbar dag på Zanzibar!

Efter att ha varit en vecka i norr bestämde jag mig för att kolla in de sydligare delarna av ön Zanzibar också. Först stannade jag ett par dagar i Bwejuu, sedan Paje och till sist Jambiani. Det sistnämnda stället är utan tvekan det finaste på sydostkusten! En kilometerlång vit sandstrand med ett skiftande turkost hav utanför. Japp, jag hade kommit rätt.

Jambiani är en liten fiskeby på Zanzibars sydostkust, ett par timmar med buss från Zanzibar Town (Stone Town). Det är inte så många som hittar hit, med de som gör det finner en oerhört avslappnande plats där man lugnt kan luta sig tillbaka och njuta. Det Jambiani har att erbjuda är en till synes oändligt lång strand, ett fint turkost hav och det där lugnet många är ute efter. Man är tvungen att leta noga för att hitta ett ställe att checka in på dock, vilket i och för sig inte behöver vara något negativt.

På Zanzibar går inget snabbt och det tog mig många timmar att komma ner till Jambiani. Vid 4-tiden vandrar jag längs med stranden och söker någonstans att bo. Efter någon timme till fots med den där förbaskaske väskan på ryggen fångar ett hus min uppmärkssamhet. En hammock, snäckor i tusentals och en glad typ som står och tittar på mig. Det visar sig vara ”Rasta-Dullah” och hans lilla hus. Insidan av huset är ännu mer fascinerande. Under ett öppet tak är ett färgglatt vardagsrum med målningar, snäckor och annan fin inredning. Sängen hänger i luften med ett myggnät över och Rasta-Dullah visar mig stolt runt i sitt lilla hem. Han insisterar att jag stannar. Detta lilla ställe plus stranden 2 meter ner gjorde dagarna här till de mest fantastiska under min afrikavistelse.

Dagarna rullade på här utan att jag träffade någon annan. Varje morgon tog jag en springtur längs med stranden till soluppgången och träffade ibland på någon enstaka kamel. Varje dag satt jag och tittade på havet, hypnotiserad av dess färger. Ute mot horisonten rullar Indiska Oceanens vågor in och dundret från dessa ekar i fjärran. Bruset söver mig när jag ligger i hammocken.

En fiskare frågar mig om jag vill ta en tur ut med hans båt. I ett par timmar guppar jag på vågorna, fortfarande fascinerad och helt ställd av färgen på vattnet. Han tittar konstigt på mig när jag doppar handen i vattnet medan vi åker framåt. För honom är det inget märkvärdigt med det här havet, han har ju växt upp här. För mig är det paradis.

Ah, Zanzibar.

Någon dag senare promenerar jag längs med stranden och hittar ett stort sköldpaddsskal. Jag överväger snabbt om jag på något sätt skulle kunna få hem det men det fick bli en kort lekstund med skalet på stranden istället.
Jag tänkte på sköldpaddan i Finding Nemo och kom på att det var så jag kände mig här. Inga beskymmer förutom att välja vilket håll jag ska jogga nästa morgon.

3 kommentarer på En dag på Zanzibar

  1. Isolde

    Verkar underbart!!!! Dit vill jag åka..har aldrig sett en sån vacker färg på havet någonsin. Kan tänka mig att det var ännu bättre i verkligheten. Såååå avundsjuk! 🙂

  2. Cecilia

    Va härligt att läsa o se på de fina fotona. Jag längtar tillbaka så mycket när jag läser din historia. Det är precis så man ska bo =)

Svara till