Safari i Tanzania

Jag åkte till Tanzania och fann en värld av natur och djurliv jag inte hade kunnat drömma om i min vildaste fantasi. Nationalparker som avlöser varandra. Djur som lever sida vid sida och som utgör sin del av ekosystemet på savannen. Zebror, elefanter, giraffer, lejon, flodhästar, noshörningar och hyenor är några av dem och känslan är som att stiga in i filmen om lejonkungen. Det här är Simbas värld på riktigt!

Drömmen om safari

Safaribilarna skumpar sakta fram på de gropiga, knastrande grusvägarna. Vi är på väg mot nationalparkerna Serengeti och Ngorongoro och stämningen är på topp trots att man ibland gör decimeterhöga hopp från stolarna. Landskapet öppnar sig och vi är inne i Massailand. Nere utefter vägen ser vi massaibyar och djurhordar vallandes av sina ståtliga ägare. Ibland ser vi bara en röd prick mitt ute bland alla djuren. De färgglada långa vackra massaierna.
 
Efter många timmars färd är vi till slut framme vid vårt läger. Mitt ute på savannen ska vi campa. I små tvåmanstält med djuren tätt inpå knuten. Solen har börjat gå ner när vi är framme och i solnedgången betar giraffer samtidigt som ljuset från våra fotogenlampor drar till sig alla möjliga sorters insekter.
 
Himlen är stjärnklar. För mig är det ett magiskt ögonblick. En sån där stund man måste nypa sig själv i armen för att förstå att man är där…på riktigt. På en savann i ett fjärran land. Det är här djuren lever på riktigt. Sida vid sida och utgör sin del av ekosystemet. Nu i denna stund sitter jag inte längre framför animal planet och drömmer mig bort i otaliga dokumentärer.
 
Glöm futtiga zooparker. Det här är banne mig på riktigt!
 

 

Nationalparker i Tanzania

Många drömmer om att åka på safari, att se Afrikas alla djur. Men det finns en del olika sätt att göra det på och det finns många parker som har sin egen historia. Här berättar jag om olika nationalparker, kostnader och hur man kan åka. Tanzania är det fantastiska land jag utgår från.
 

Serengeti

Serengeti är en av världens mest kända nationalparker och den ligger i norra Tanzania. Djurmässigt är det den bästa parken i de norra delarna av landet.

Namnet Serengeti kommer från ordet Siringit som på massaispråket maa betyder utvidgat område.
Parken blev nationalpark år 1951 och omfattar 15 000 km2. Sedan 1981 finns även Serengeti med på UNESCO´s världsarvslista.
 
Serengeti har en växlande natur och består bland annat av stora grässlätter i söder, akaciesavann i mitten, kulligare och något tätare skogsområden i norr, samt växlande skogs- och slättområden kantade av berg i väster. Även kopjes – så kallade granitöar förekommer som är populär bland de stora kattdjuren som söker sig till sin vegetationen och klipporna som finns där.
 
I norr gränsar Serengeti mot Masai Mara på andra sidan gränsen mot Kenya. Migrationen, d.v.s. de enorma hjordarna med gnuer och zebror som vandrar mellan de båda parkerna, och är ett av Afrikas största djurskådespel. Under större delen av året befinner sig hjordarna i Serengeti. Det är otaliga naturfilmer om Afrika som har filmats just här i Serengeti. Djurlivet är rikt och varierat och vyerna över landskapet känns ibland oändliga.
 
Serengeti och Masai Mara. Parkerna och Massailandet som sträcker sina armar ut över Afrikas röda jord.
 

Ngorongoro

Mellan Serengeti National Park i väster och förkastningsdalen Great Rift Valley i öster ligger Ngorongoro Conservation Area (NCA) som är ett stort naturskyddsområde i norra Tanzania.
 
Ngorongorokratern ligger på cirka 1600 meters höjd över havet och är ett utvidgat platt landskap men med några få kullar. I kraterna finns en sodasjö som i stort sett är uttorkad under torrperioderna, men som under andra delar av året sprudlar av liv då tusentals flamingos samlas och tillsammans bildar ett rosa täcke över sjön.
 

 
Vägen ner till kraterbottnen är en historia i sig. På slingriga, grusiga serpentinvägar färdas vi i vår fyrhjulsdrivna jeep. Utsikten är stundtals oändligt vacker när vidderna breder ut sig och man nästan glömmer bort att andas. Kraterväggarna är klädda av frodig grönskande träd. Jag kan beskriva landskapet som en blandning mellan Jurassic parks hisnande dalar och grönskande natur med att kliva rakt in i filmen Lejonkungen där djur i tusentals lever.
 
Kratern är egentligen ingen riktig vulkankrater utan en så kallas kitteldal som är det som är kvar av det berg som en gång reste sig här. Jorden som sedan eroderade och störtade samman och som kan att bli Ngorongorokratern. Man tror att det funnits fem toppar och någon så hög som Afrikas högsta berg Kilimanjaro på drygt 5000 meter, (som även det ligger i Tanzania).
 
Strax utanför nordöstra NCA ligger vulkanen Oldoinyo Lengai, som är lågaktiv och fortfarande får utbrott med jämna mellanrum.

Olduvaiklyftan är en plats som ligger mellan Ngorongorokratern och Serengeti. Det är också en plats av stort värde. Forskare har nämligen vid Olduvai funnit två miljoner år gamla fossil efter människans förfäder. Bland annat har fossil efter Homo habilis och homo erectus funnits på platsen. Även fynd efter den tidiga (400 000) och den senare (17 000) år gamla Homo sapiens har hittas här.
 
Något som är mycket populärt är att besöka ett museum som ligger i anslutning till utgrävningsplatsen där man kan se en avgjutning av 3,6 miljoner år gamla fotspår från den äldre människoarten Australopithecus afarensis (samma art som Lucy som dock påträffades i Etiopien).
 
Vill du läsa mer om människans historia och om hur människan blev människa kan du läsa boken ”Gryning över Kalahari” som är skriven av Lasse Berg.
 

Lake Manyara

Lake Manyara är en av de fantastiska nationalparkerna i Tanzania och är till skillnad från många andra i Great Rift valley skogsbevuxen.
 
I Parkens norra del finns hög grundvattenskog, där det finns gott om bland annat babianer, blå markattor, elefanter och silverkindad näshornsfågel.
 
Längre söderut i akacieskogen kan du få se t ex bufflar, giraffer, lejon och zebror. I Manyara finns också en sodasjö där flamingor syns som ett rosa fält över sjön. Cirka 380 fågelarter har observerats, vilket är relativt mycket för en park av Lake Manyaras storlek.
 
I Lake Manyara är elefanttätheten  den tätaste populationen i Afrika. Hela sju elefanter per kvadratkilometer sägs finnas här.

Lejonen som lever i denna park är även omnämnda för en speciell egenskap. De har nämligen en sällsynt vana att klättra i träd, precis som leoparderna. Där de ligger på trädgrenarna och vilar.

Människorna på savannen

På savanner världen över lever fortfarande i dag en del av urbefolkningen kvar. Så som aboriginerna i Australien, indianstammar i Sydamerika samt nomaderna som lever på den karga stäppen i Mongoliet.

Ett av dessa folkslag är även Massaierna. På Afrikas savanner i Kenya och Tanzania har de levt i generationer flera hundra år tillbaka. Massaifolket lever av sin boskapsskötsel men flyttar inte runt så mycket som tidigare då de mer levde som nomader – ett folk som flyttar runt för att finna bete till sina djur. Nu för tiden är massaierna mer bofasta och bygger små byar på savannen.

En massai går igenom olika perioder i livet. Männens krigarperiod är då de går ut på savannen för att stjäla boskap. För att bevisa att de är riktiga män får de också visa att de kan försöka döda ett lejon.
 
När jag ser dessa massaier blir jag förstummad över hur vackra de är. Långa, smala, stolta, den röda färgen på klädesskynkena och alla de vackra smyckena som klär deras kroppar. Med ens förstår jag Corinne Hoffman – kvinnan som skrivit boken om ”Den vita massajen” och som själv varit gift med en masai och bott ute på savannen.

Boende i parkerna

I Serengeti och Ngorongoro kan man välja att bo från det enklaste tvåmanstältet till lyxigare hotell. Även tältcamper finns med sängar, så det finns även bättre tältvariationer.

Olika sätt att uppleva parkerna

Att åka tåg från Mwanza, staden vid Victoriasjön uppe i norra delen av landet är en mycket speciell upplevelse. Tåget går genom parkerna i en hastighet man knappt trodde att tåg gick att köra. Savannen utanför fönstren rör sig snabbare ibland.

Tåg är ett färdsätt som lokalbefolkning ofta väljer och ryktet om att ”vitingar” finns på tåget sprider sig ganska snabbt genom kupéerna. Människor är inte ohövliga mest nyfikna. Tågresan tar några dagar så om du har gott om tid är det ett bra alternativ. Just denna resa var en av favoriterna bland några av mina vänner (själv har jag tyvärr inte gjort den).
 
Det finns fyra klasser att välja mellan om du skall åka tåg och de kostar lite olika.
 
Åk privatbil går även det att göra, om du skall ta dig genom nationalparker och vill ha safari på köpet. Dock kostar det en del att hyra en privatbil med chaufför och lägg sedan till de 50 USD per park/per dag i avgifter.
 
Luftballong är ett alternativ att se parkerna ifrån. Kan säkert vara en otrolig upplevelse att se djuren från ovan. Hör med din safariguide om det är möjligt.
 

 
Buss genom nationalparken kan man åka om man skall till exempel till Mwanza uppe vid Viktoriasjön. Det är ofta en skumpig färd och det val som lokalbefolkningen väljer. Därför också det billigaste. Men fortfarande betalar man parkavgifter. Dock inte 50 USD per park. Lokalbefolkningen betalar nästan alltid mindre parkavgift än turister.

Deras hem besöker vi

Zebran är ett av djuren jag var mest fascinerad av under min tid på savannen. Jag är nog inte ensam om den tanken. Deras mönster är ett av de märkligaste färgteckningar man kan se i djurens värld. Deras ränder smälter in i omgivningen och är på så vis deras skydd. Rovdjur som kommer för att jaga har svårt att urskilja ett och samma djur utan ser ränderna som en ”gröt”. Det finns tre olika sorters sebror: stäppsebror, bergssebror och grevusebran och man kan urskilja dem genom att se på dess mönster.
 

 
Zebran är ibland de vanligaste gräsätarna på den afrikanska kontinenten och de lever i flock tillsammans. Ofta med en hingst och ett sto som ledare för gruppen.
 
Geparden är världens snabbaste däggdjur och kan komma upp i hastigheter på 100 kilometer i timmen. Geparden kan inte dra in sina klor utan dessa behövs för att få bra grepp i marken när de springer. De jagar under dagstid till skillnad från lejonen som är verksamma på natten men eftersom den inte kan klättra i träd har den svårt att klättra upp och gömma sina byten och blir lätt av med sin fångst när andra djur kommer och lägger beslag på den.
 
Geparden är ett kattdjur och spinner och jamar som katter och de dödar sina byten uteslutande med tänderna.
 
Buffeln är kraftigt bygd med en robust kropp och ses ofta med sina två följeslagare – fåglarna kohägern och oxhackaren som sitter på djurens ryggar och letar insekter.
 
Bufflar är normalt fredliga men kan bli argsinta om de blir störda. De tillhör de farligaste djuren i Afrika om man ser till hur många människor som blir skadade eller dödade. Oftast eftersom djur och olika folk lever i samma områden och då är möten dem emellan oundvikliga.
 
Elefanter är mycket sociala och bryr sig mycket om varandra. Elefanter är mycket fredliga djur och har inga egentliga fiender förutom människan. Länge har handel av betar varit stor. Till och med i reservaten förekommer ibland tjuvjakt.
 
Ledaren i en elefanthjord är en hona. Honorna har mycket starka band till sina döttrar och de kan ofta leva tillsammans i samma hjord i femtio år. Hanarna går ofta lite vid sidan av flocken och söker upp dem när det är parningstid. Gamla elefanthanar vill ofta vara för sig själva och de trivs bäst i träskområden där det finns gott om mat och vatten.
 

 
En vuxen elefant kan äta 150 kilo gräs, bark och kvistar om dagen och de kan bli mer än åttio år gamla. Med snabeln kan elefanten göra det mesta från att greppa enstaka grässtrån till att fälla ett helt träd.  Betarna används för att ta loss bark från träd eller gräva gropar i marken.
 
En fullvuxen afrikansk elefanthane är det största landlevande djuret på jorden. 
 
Giraffen är ett fantastiskt djur tycker jag. Tillhör också en av mina personliga favoriter. Så vackra i sina rörelser och travar iväg ungefär som i slow motion. Giraffen är världens högsta däggdjur och kan bli över fem meter hög. I halspulsådern har de speciella klaffar som gör att hjärtat orkar pumpa blodet genom den långa halsen, upp till huvudet.
 

 
Den vanligaste typen är massajgiraff. Nästan hälften av alla nyfödda giraffer faller offer för rovdjuren som ser tillfälle när girafferna tar sig till vattenhålen för att dricka. Girafferna måste gå ned på knä med sina långa ben för att kunna dricka och  är då väldigt sårbara eftersom det tar tid för dem att komma upp på benen vid eventuell flykt. Även vuxna djur kan falla offer för lejon.
 
Pärlhöns är mycket vackra och känns igen av sina ljusblå, svarta och vita färger. Som ett sagolikt prickmönster över fjädrarna.
 
Vårtsvinen tar ofta över bon som grävts av andra djur. Exempelvis jordsvin eller piggsvin. Vårtsvinen liknar våra vildsvin men är mindre och har kortare päls och bredare och längre ansikte.
 
Namnet vårtsvin har de fått efter de vårtliknande knölar som växer på sidorna av dess huvud. Djuren går ned på knä när de betar gräs och svansen pekar rakt upp när de springer. En vårtsvinshane kan vara livsfarlig om man kommer dem för nära och han blir skrämd.
 
Det är utan tvekan lejonet som är savannens stora härskare. Det är det största kattdjuret och dess enda riktiga fiende är vi – människan. Lejonen lever i flock och består ofta av cirka femton djur och har en till tre ledarhannar. I flockens revir fäller de byten som zebror, gnuer och afrikanska bufflar. Honorna och ungarna äter först av bytet. Först i två års ålder kan ungarna själva jaga och lär sig nu också hur man sliter itu ett byte för att komma åt det godaste köttet.
 
För honorna är det viktigt att visa sig starka inför hanarna i sin flock. En hona som skaffar föda åt de andra djuren kan ofta visas uppskattning av hanarna. Lejonen skaffar även föda genom andra rovdjur som fällt byten. På så vis sparar lejonen mycket energi. De tar framför allt byten från hyenor och geparder.
 
Unga hanar lämnar flocken när de är två till tre år och kan klara sig själva. Ledarhannen är den som jagar bort de yngre just på grund av att de blivit hans rivaler i flocken. De hanar som blivit ivägjagade kan vandra ensamma eller i par, oftast bröder, innan de kan ta över en egen flock. De kallas för nomadhanar.
Om några nomadhanar lyckas ta över en flock brukar de börja med att döda alla ungar och driva bort de unga hanarna för att lättare få honorna att vilja para sig och på så vis bilda sin egen flock.
 
Skillnaden på den svarta och vita noshörningen är att den svarta är något mindre. Spetsnoshörningen är oberäknelig och kan vara farlig om man möter den utan förvarning. De lever ensamma och hanar och honor träffas bara korta perioder under parningen. De har väldigt dålig syn, men hör istället mycket bra.

Schakalerna är hunddjur och lever i små familjegrupper på savannen. De äter mest smådjur som sorkar, grodor och fåglar men slåss ibland med gamar efter rester som lejonen fällt.
 
Hyena är ett ord som ofta klingar negativt i mångas öron. Lömska, skrattande  läten, tjyvaktiga och ruggiga kommer vi ihåg dem från filmen Lejonkungen. Men faktum är att hyenan länge haft ett oförtjänt dåligt rykte. Man har länge inte vetat så mycket om djuret, men nu efter åratal av forskning har forskarna i Masai Mara lärt sig om hur de fläckiga djuren lever samt vilken betydelse de har för savannens ekologi.
 

 
De har ett välordnat rangsysten inom flocken och alla hyenor vet vem som står bakom den andra utan att behöva slåss. Hyenorna har också ofta omnämnts som tjuvar och asätare, som stjäl andra djurs byten, men sanningen är den att hyenorna jagar minst lika bra som ett lejon. Ja experter berättar att de till och med ibland jagar fler byten än lejonen. En ensam hyena kan fälla en gnu trots att det tar tid. Jagar de tillsammans ringar de in bytena och fäller det snabbt.
 
Hyenor äter allt från de döda djuren, till och med benen som gör att djurens spillning blir vit av kalket. En spillning som sedan gödslar Masai Mara och Serengetis röda jord.

I många afrikanska länder lever den mest utsträckta flamingoarten ”Större flamingo”.  Den är störst inom familjen flamingo och den mäter i genomsnitt runt 120-150 i höjd.
 
Fjäderdräkten är ljusrosa, vingtäckarna är röda och vingpennorna svarta. Den har rosa näbb med en skarpt avgränsad svart näbbspets och deras läte påminner om grågås eller sädgås.
 
Orsaken till att fjäderdräkten är rosa beror på en del av födan som fåglarna får i sig. Huvudfödan är nämligen små kräftdjur som innehåller karotinoider och som i sin tur ger dem sin rosa färg. Skulle man se en flamingo som är vit till färgen kan det vara så att den är sjuk och inte får i sig de ämnen de behöver från räkorna.

Gamar lever oftast i flockar och de upptäcker snabbt när ett rovdjur tagit ett byte. Ofta kan man se gamar cirkla ovan ett fällt djur i väntan på att få smaka på resterna. Tillsammans med schakaler och hyenor är de savannens renhållare. 

Flodhästen är en stor livsnjutare. Under dagarna ligger de i vattnet för att få svalka och på nätterna vandrar de ibland långa sträckor för att finna det grönaste gräset att äta. Flodhästarna tål inte för mycket sol utan tillbringar större delen av dagarna i vattenhålen och de kan vara under vatten i tio minuter genom att stänga näsborrarna. Dess simförmåga är inte väl utvecklad men istället går de på bottnen i vattendraget där de lever.
 
De lever i grupp med ungefär 20 djur i varje och precis som med elefanter lever äldre hanar lite utanför flocken. De parar sig och föder i vatten och dräktighetstiden är åtta månader.

Markattan är mycket mindre än babianen och kan inte försvara sig mot större rovdjur. Markattorna äter frukter, blad, frön och gräs och på så vis sprider de också frön över savannen när det gäller att sprida ut växtligheten. De unga markattorna är beroende av sina mammor i ungefär ett halvår, men ibland när modern inte är tillgänglig sitter de andra honorna sitta barnvakt åt varandra.

Under årets olika säsonger med faser av regn och torka flyttar sig hjordar av zebror, gnuer och gaseller långa sträckor för att hitta nytt bete. Framför allt gnuerna och zebrornas vandring, som ofta nämns som ”migrationen”, är omfattar ibland över en miljon gnuer och hundratusentals zebror.

Djuren kalvar under januari–mars och efter den perioden flyttar sig hjordarna från parkens sydöstra del till de västra delarna, varifrån de vandrar norrut och in i Masai Mara i juni–juli, där de stannar till oktober–november, innan de återvänder mot sydöstra Serengeti igen.
 
Acacia, acacia tortilis, är karakteriska för stora delar av Afrika. De tillhör släktet ärtväxtträd som har duniga blad, taggar och välluktande blommor. Vanligast är acacia tortilis. Den producerar ett överflöd av spiralvridna fröskidor och kan ätas både av djur och människor.
 

 
Djursviten elefant, noshörning, buffel, lejon och leopard brukar kallas Big five. Om du är ute efter att se Big five har du väldigt goda chanser på lejon, elefant och buffel i Serengeti.
 
Ibland kan det vara svårt att urskilja alla de skuttande djuren på Afrikas savanner. Ofta handlar det om gaseller och antiloper. Gaseller är anpassade till torra miljöer och betar kortare gräs.
 
Thomsongasellen har ett svart streck på sidan så som Grantgasellen. Man kan skilja dem genom att grantgaseller är större än den andra.
 
Impalaantilopen lever även de i flockar och en hane kan ha flera hundra honor. Han har fullt upp med att vakta och para sig med sina fruar att han ofta glömmer bort att äta och blir då försvagad. Flocken kan gå förlorad till en hane som är starkare.

Swahiliord på savannen

  • Simba – lejon
  • Ndege – fågel
  • Tembo  – elefant
  • Twiga – giraff
  • Kiboko – flodhäst
  • Swala – impala
  • Chui – leopard
  • Kima – apa
  • Kifaru – noshörning
  • Ngiri – vårtsvin
  • Punda-milia – zebra

Pris för vår resa (paketpris 16 personer):

  • En natt i Serengeti
  • En natt i Ngorongoro
  • Parkavgifter två dagar och två parker (200 USD)
  • Frukost, lunch och middagar (egna kockar)
  • Chaufför och terrängbilar
  • Transport från Moshi till parkerna
  • Pris: 360 USD (varav 200 USD endast i parkavgifter och inte går att undvika)
    Hela summan på 360 motsvarar ungefär 2200 svenska kronor.

Det är helt klart värt pengarna! Inte Tanzania utan safari! Då missar du mycket. Kom ihåg att detta är ett gruppaketspris. Kanske blir det dyrare om ni är färre. Räkna med att betala mellan 2000-3500 kronor per person för en safari beroende på hur många som åker och hur ni väljer att bo.
 
Tips!
Tycker du att servicen på turen varit bra kan du gärna ge lite dricks till chauffören och kockarna. Dela dock upp dricksen själv och ge dem lite var. Ge helst inte en klumpsumma som skall delas dem emellan. Vi vet inte vilken som står i högst rang av dem. Kanske någon blir utan?

Att packa med sig

  • Kikare
  • Kamera
  • En varmare tröja (det kan bli kallt i Ngorongoro om natten)
  • Ficklampa/pannlampa
  • Bok om savannens djur
  • Sovsäck (finns ibland hos safariföretaget du åker med)
  • Bok att läsa på kvällen
  • Shorts och längre byxor
  • Ett par strumpor (på natten)

Böcker att ha med

  • Mammals of Africa (sök på exempelvis Adlibris eller bokus)
  • Gryning över Kalahari (om hur människan blev människa)
  • Läs gärna på lite om djur och natur i Afrika innan du åker. Kan vara jättekul att kunna.
  • En fågelbok och växtbok
  • Den vita massajen (om man är intresserad av massailiv)

Parkavgifter

50 USD per park per dag är avgiften. Kan tyckes vara dyrt, men safari är ett av landets stora inkomstkällor. Hade det även varit billigare hade parkerna förmodligen invaderats av turister. Nu sköts det hela väldigt bra. Parkerna skyddas och vaktas som den nationalpark det faktiskt är.
 
I Tanzania finns regler för hur bilarna får köra på savannen. Där råder regeln att endast vistas på de vägar som finns och inte göra avstickare för att förfölja djuren. En regel som inte finns i exempelvis Kenya. Då bevaras också savannens mark bättre och djuren tvingas inte fly undan för att vi ska ta den bästa bilden.
 
Kom ihåg att det faktiskt är vi människor som besöker djuren i deras riktiga hem! Respektera de regler som finns och även människorna i vars land DU är gäst!

Att se Ngorongoros frodiga krater och Serengetis oändliga savann  har satt sina spår hos mig. Jag kommer aldrig att glömma känslan att sitta i soluppgången och se savannen vakna till liv. En känsla av verklighet och dröm!

2 kommentarer på Safari i Tanzania

  1. Malin Rundstedt

    helt underbar artikel, jag planerar själv att besöka tanzania nästa år och detta gav verkligen bra tips och ideer. 🙂

  2. Oskari Jerkrot

    Mycket bra info! blev väldigt sugen på tanzania efter läst detta(+ett antal naturfilmer från afrika)!!!

Svara till