Att lämna paradiset
Dagarna i paradiset gick utan att jag märkte det. Dagar fyllda av promenader i vattenbrynet, simturer tillsammans med fiskarna i havet och solskensstunder på stranden. Där blickade jag ut över allt det som läkte och lagade min själ, över allt det som var silkeslent och smekande.
Jag åkte båten över det där turkosa, glittrande havet till Koh Wai och paradiset. Där fann jag ön jag inte trodde fanns. Jag fann stillheten och tystnaden. Jag fann skönheten som fick det att värka i kroppen på mig, som gjorde mig yr. Det enda som berättade för mig att tiden gick var vårt cirkulerande kring solen och hur tidvattnet höjde sig och sänkte sig. Där lyssnade jag till ensamhetens sång, till havets vågor som fick mig att drömma konstiga drömmar på nätterna.
Jag lyssnade till vindens färd genom trädkronorna och till ljudet av hur kokosnötterna slog i marken när de föll. Mitt paradis ar inte större än att man kan gå på barfotastigarna genom djungeln med alla fåglarna och ut på andra sidan av ön där klipporna med pusselstenarna störtar mot havet.
Dagarna i paradiset gick utan att jag märkte det. Dagar fyllda av promenader i vattenbrynet, simturer tillsammans med fiskarna i havet och solskensstunder på stranden. Där blickade jag ut över allt det som läkte och lagade min själ, över allt det som var silkeslent och smekande.
Om kvällarna låg jag på stranden med de som också kommit för att träffa ensamheten, lyssna till tystnaden och se på mörkret. Vi sade inte mycket, lyssnade mest på någon som spelade gitarr, tittade på stjärnorna högt där ovanför, såg eldflugorna flyga och stjärnorna falla. Där gjorde vi våra önskningar och undrade om tiden hade stannat. Om det var så här det var att komma till himmelen.
.jpg)
Till dess att verkligheten gjorde sig påmind igen och jag klev på den där blå båten som skulle ta mig tillbaka till fastlandet. När jag lämnade paradiset bakom mig fick jag känslan av att jag hade glömt något. Jag har fortfarande inte insett vad. Kanske är det så att man lämnar en bit av sig själv på de vackraste platserna på jorden för att man ska klara av att åka därifrån? Jag lämnade paradiset och en bit av min själ och jag ville egentligen bara gråta. Men det var då jag insåg varför jag reser. Jag reser för att känna, för att få uppleva lyckan i att hitta en sådan vacker plats, en plats jag inte trodde existerade.
Men jag reser också för att känna sorgen och saknaden av allt det som lämnar spår inuti. Spår som blir till vackra minnen. Kanske får jag möjligheten att återvanda, att komma tillbaka till stillheten pa Koh Wai, kanske inte. Jag behöver inte försöka lura mig själv med ett löfte om att återvända. En dag kanske mina fötter vandrar över den där lena sanden igen men jag vet att det aldrig kommer att bli samma sak. Både jag och paradiset är i ständig förändring, känslan kommer aldrig att bli densamma igen.
Jag har hittat mitt paradis på jorden, den där platsen som vände upp och ner på hela min värld. Måste jag åka hem nu?
Jag ar tillbaka i Bangkok, jag är tillbaka i de många drömmarnas och möjligheternas stad och om tystnaden pa Koh Wai gjorde mig yr blir jag här yr av alla människor som rör sig. Jag blir yr men yrseln får mig att hoppas på att det finns fler paradis där ute som väntar på att jag ska upptäcka dem. Men jag kan ända inte låta bli att undra om vågorna fortfarande rullar in mot stranden på Koh Wai.
Väldigt vackert skrivet, otroligt poetiskt! 🙂 Jag känner igen mig så av vad du beskriver, att man reser för att känna och att uppleva.
Måste hålla med om att Koh Wai är, eller var paradiset. Jag bodde också på Paradise för g år sedan och träffade så många sköna människor. Dessutom är det den godaste maten jag ätit på ngn ö. Där finns den totala avkopplingen,fina snorkelvatten precis utanför etc etc. Lite synd att skriva om det kanske… man vill ju behålla sitt paradis intakt. Så sniken är iaf jag *L*
Vackert!
Gud jag började gråta av din text,så vacker,precis så är det ju. Du berörde verkligen mig.
Bra jobbat, det är så det känns. Mycket imponerande!
sitter just och letar resa till thailand i höst, det var så
underbart att läsa om dina upplevelser så att jag vill resa NU.
Fan vad fint skrivet, man känner igen sig själv…
Tack,
för alla dom vackra orden!
Och medans vårregnet strilar ner i ett jämngrått Stockholm känns det bra att ha ett paradis i hjärtat att fly till, hoppas att ni också fick en del av det.
Vackert och inspirerande!
Bra skrivet! Kanske en framtid inom skrivande? vem vet.. var ligger koh wai? jag bara undrar. Kom hem från thailand i maj..
jag tvivlar inte på att koh wai är vackert och jag vill inte negativ.. men jag var på Cook islands i söderhavet under min resa och det slår allt! det var så overkligt fint att thailand och sydostasien framstod som en soptipp.
Målande, medryckande, magiskt. Jättebra skrivet, verkligen.
såg just att jag inte var inloggad. det är jag som är johan i alla fall.. =)
Du har väl lagt på lite väl mycket.Räknade till 63 satsfel och 18 syftningsfel.Berättelsen känns som en enda lång B-film med fel text.Trädkronor i Thailand,kokosnötter som slår i marken när de faller???.Ja vad skulle annars hända.Du,en kurs i litteratur.Hälsninagr Benno 2
Du, Benno, tagga ner avundsjukan ett snäpp. Jag är svensklärare och finner inte de där satsfelen du talar om.
Däremot innehåller din text de flesta språkfel man kan göra i svenskan.
För ärligt, Benno, tre frågetecken i rad och sedan punkt?
Må mig ta ett par sekunders tickande och tacka Dig för den Enormt fina skrivelsen! Jag har själv aldrig fått äran att landa mina två fossingar, själv och ögon på Thailands mark, men jag ser verkligen fram emot stunden i livet då jag väl gör det. Tack så mycket!
Träffande beskrivning. Gud vad jag längtar tillbaka…
Benno, hittade tio fel i din text och den är på knappt fem rader. Man ska ha mellanslag efter punkt och komma. Citat ”Trädkronor i Thailand,kokosnötter som slår i marken när de faller???.” Kommatecknet mellan Thailand och kokosnötter borde väl ha varit ett ”och”. Frågetecken och punkt…
Nej, skriv rätt själv innan du kritiserar andra.
Så synd att en sån vacker artikel inte kan lämnas åt drömmarna. Varför kan inte vissa njuta av sånt som gör själen hel utan att ha behovet av att synas.
Du är bäst fröken Novotny
En av dom bättre berättelserna på den här sidan!
Jag blir så inspirerad att jag nästan måste åka dit själv!
Ska till Thailand (för första gången) i slutet på Nov i strax över en månads tid så hinner förhoppningsvis med Koh Wai också!
Så hoppas att ön fortfarande är ett paradis och att det inte är för mycket turister!
Vad fint du skriver gumman!
Fortsatt att skriva, ditt sprak ar sa poetiskt och vackert. Har last flera av dina artiklar nu och du kan verkligen formedla en kansla. Jag blir verkligen inspirerad och kanner igen mina kanslor i dina texter. Otroligt bra!
Ska erkänna att jag nästan mår dåligt när jag läser alla dina texter. Med extrem träffsäkerhet får du mina känslor att svalla över av det jag försökt förtränga. Observans och vemodighet är en djävulsk kombination många av oss lider av.
Någon som har tips om boende på Koh Wai? För denna beskrivning lät ju underbart!