Marknaden – Vi går till ”Dtalat”!

Något som för många måste checkas av på listan för aktiviteter utomlands är att besöka en lokal marknad om ens bara för att få en liten kik på vad lokalbefolkningens ”ICA” kan erbjuda. Det brukar vara bra mycket mer och färskare varor. Vanliga grönsaks- och köttmarknader har öppet fram till sena eftermiddagen och går man dit bör det finnas rejält med folk för att man ska få en bra shoppingkänsla, inga ryggsäckar på magen bara!

Köttslamsor på golvet, fiskrens, fjäll och dofterna blandas upp med currypastor samtidigt som någon knackar dig på ryggen med en mikrofon och högtalare på magen. Kan det bli bättre? Det visar på att det är fin ruljans på stället och vi får då börja brottas med alla andra för att komma åt smaskigheterna innan de tar slut. Det är alltid kul att prova på nya rätter men däremot kan man antingen som långtidsresenär eller boende ibland vilja göra något som är lite svårare att få tag på: hemlagad husmanskost! Det är inget fel i det och inte heller behöver man vända på klacken för att gå direkt till första bästa supermarket, vi stannar på marknaden.

Det är inte svårare eller farligare att handla på en thailändsk marknad än det är att köpa coca-cola på seven-eleven och man slipper stå i kö. Dessutom är det helt utan tvivel så att man hittar de absolut färskaste och renaste varorna på just marknader, där allting till trots ser så stökigt och bökigt ut. Det handlar givetvis om att överleva och säljer du varor av dålig kvalitet så har du snart ett dåligt rykte och inga kunder. Det råder stor konkurrens på marknader, de flesta säljer likartade varor så om man inte håller sina produkter i toppform så tjänar försäljaren två meter bort på det.

Att kött och grönsaker på en marknad skulle vara smutsigare än stora supermarkets som Big C, Makro, Tesco Lotus eller Carrefour är alltså total myt. Det är däremot billigare.

Kan det bli bättre än att varorna kommer färska på morgonen? Man går igenom marknaden, tittar lite på vilka som har något extra speciellt. Kanske det är säsong för dill och någon har fått första tjing på att sälja, det är januari men dillkokt potatis verkar lika aktuellt den här månaden som i juni i Sverige. En stor hög med koriander doftar och för tankarna direkt till Hanoi i Vietnam där den används mer frekvent än i Thailand. Köttdiskarna erbjuder allt från revben, grishals (fantastiskt att grilla), sidfläsk, oxe och till och med buffel ifall du har tur. Jo, faktiskt så äter thailändarna buffel till trots mot vad många tror men det hör inte till vanligheterna framför fläsk och fisk.

En grillfanatikers julafton med andra ord. Jag står där och tittar med en bunt blad i handen som heter ”bai toey” och en försäljerska går förbi och frågar vad jag ska göra med dem. ”Jag ska göra te”, säger jag. ”Jaha, hur ska du göra det då?”. Lite förvånad så säger jag att jag bara kokar dem och sen är det klart. ”Jahaja…”, säger hon och går vidare. Bra att hon dubbelkollar farangen så att han vet vad han sysslar med.

Måste man kunna thai för att handla på en marknad? Nä. Hjälper det? Givetvis. Blir man blåst om man inte kan thai på en marknad? Nä det blir man inte. Det här med att bli blåst på priser håller sig lyckligtvis utanför lokalmarknader, man får komma ihåg att när det är så tätt mellan stånden så hör alla andra försäljare vilket pris som ropas ut och är det i överkant så är det likadant som i Sverige: ingen tycker om någon som försöker lura en ovetandes person. Vill du skaffa dig ett dåligt rykte så börja med att vara oärlig. Behöver du pruta på grönsaker och kött? Nä, det tycker iallafall inte jag att man ska göra, priserna kommer hur som helst att ligga under stormarknadernas.

Med alla pikanta kryddor som finns i Thailand så är det inte helt ovanligt, iallafall för mig, att stoppa in lite extra pepparfrukter eller örter i tillagningen. Lika bra att prova så man vet vad det är för något var min första tanke i Thailand och den håller i sig ännu. Man kanske vill läsa på lite om vad det finns för grönsaker i Thailand samt vad de kallas.

En hel grillkväll för tre personer kan gå på så lite som 40 kronor och då innefattar det tillräckligt med kött för alla, bakade potatisar, sallad och andra grönsaker som man kan grilla som till exempel majskolvar. Grilla är ju något alla kan göra och att få tag i en grill är inget märkvärdigt var man än befinner sig. Själv har jag bara en liten gasolspis och det räcker fint till de kreationer som man kan se på bilderna. Enkelt svenskt på thaivis för den som antingen fått lite hemlängtan eller bara vill ha något som mättar lite mer än stir fried rice med kyckling. 

Vad som är roligt med marknader är förstås all den mat man inte ser på vanliga restauranger. Vi har till exempel ”dansande räkor” som innebär levande småräkor som äts med lite lime, fisksås och chili ifall man vill. Ja, ”dansande” innebär alltså att de sprätter omkring i gommen innan de slinker ner. Inget direkt höjdare kan jag erkänna. Stekta miniägg som äts med salt soyasås och vitpeppar direkt ur påse, bra för potensen och som snacks när man går omkring och letar ingredienser. Insekter har vi ju alla stött på i diverse former så det är ingen nyhet. Lokala specialiteter för den del av Thailand man befinner sig är ett måste för mig själv att prova på. När man väl har börjat är det svårt att sluta och det har gått så långt att tillochmed de thailändare jag umgås med är förvånade över vad jag stoppar i mig.

Så kommer vi till köttdisken som för en van kund på Coop antagligen ser ut som rena slakthuset dit hälsovårdsmyndigheterna borde vara på väg med stormsteg. Men då får vi inte glömma hur det var med renligheten och att vi faktiskt har att göra med alldeles nyslaktad kreatur, inte vakuumförpackad eller behandlad. Köttfärsen mals på plats och skulle man jämföra med chark i Sverige så finns väl ordet ”delikatessen” med i var och varannan affär. Det är en lyx i Sverige medans det här anses vara så vardagligt och okomplicerat.

Kanske är det lite annorlunda med tanke på att försäljarna ofta sitter uppe på själva disken istället för att stå bakom den. En bit kött skärs och slängs upp på vågen, inte så noga om det är ett halvt kilo eller 550 gram. Man kan märka att man ibland får lite gratisbitar ifall man är regelbunden kund. Ifall man bara ska ha en liten påse chilli utöver allt annat man handlar så är det inte ovanligt att man slipper betala för det lilla extra. Ett sätt att behålla kunden på dessutom, hjälper jag dig så hjälper du mig helt enkelt.

Så, i slutändan kan man alltså försöka vara lite mer aktiv i den thailändska vardagskulturen genom att spendera mer tid för sina inköp på marknader. Man stödjer först och främst lokala företagare, får en inblick i hur det fungerar på en marknad och på något sätt blir man som långtidsresenär eller boende mer integrerad än vad de flesta västerlänningar någonsin blir. Dessutom är det en frihetskänsla att kunna ta tag i saker på egen hand utan att vara beroende av någon hjälp.

Det är väl också det som är poängen med att bo i ett annat land – att man just kan ta vara på sig själv, inte ställer sig vid sidan om lokalbefolkningen och ser dem mer som en serviceinstallation än medhjälpare. Och då pratar vi endast om vägen till att göra stuvad blomkål eller pyttipanna!