Kappadokien – Turkiets hjärta

Solen lyser med sin frånvaro och det är mörkt och kallt. Det är nu vi svenskar börjar drömma om semestern. Turkiet är på framfart och idag finns landet på många svenskars läppar när det är dags att planera sina heliga semesterveckor. Turkiet är varmt och solsäkert från början av maj till slutet av oktober.

Maten är god och intressant och tack vare Turkiets geografiska position har både historiska folkvandringar från öst och väst fört med sig sina egna mattraditioner till landet. Detta har lett till en fulländad smakupplevelse mellan Medelhavets och Centralasiens olika kök. Längs Turkiets riviera finns det vackra stränder och mysiga städer och byar. Vissa är mer exploaterade än andra, på både gott och ont, men en sak är säker och det är att Turkiet passar alla.

Barnfamiljen upplever två underbara veckor på en stor all-inclusive anläggning utanför Side. Barnen leker med andra barn i hotellets egna miniclub, medan föräldrarna har tid över att läsa årets enda utlästa bok vid poolkanten. De tar för sig av den stora frukostaen, lunchen och middagsbuffén och glömmer alla tankar kring tid och pengar. Räkningen är betald i förväg och familjen kan slappna av till fullo och ta vara på dagarna i solen. Tjejgänget som just tagit studenten upplever en härlig vecka i Alanya med sol, bad, fest och billig shopping.

De bor på ett enkelt tvåstjärnigt hotell efter huvudgatan, de äter gott och förfestar varje kväll på populära Crazy Horse för att sedan gå vidare och svänga sina lurviga på välbesökta  Bistro Bellman eller Robin Hood. Paret i 25-årsåldern som tidigare åkt på charter tillsammans går steget vidare och vill planera sin resa helt själv och bokar varsin flygstol till Antalya. De reser billigt med lokalbussar längs den turkiska rivieran, bor på små campingar i tält och tar in på enkla pensionat en bit utanför de populäraste turistorterna. Turkiet passar alla.

Många resenärer nöjer sig med att tillbringa all sin tid innanför de stora hotellkomplexens murar där de njuter av hög standard och god mat. Men vad döljer sig utanför murarna? Och vad kan tjejgänget i Alanya göra för att se mer av Turkiet? Förra året tillbringade jag tre månader på Turkiets västkust där jag arbetade och bodde med den lokala befolkningen. En kväll när jag slutat arbetet och promenerade längs huvudvägen mellan den nya, populära all-inclusive destinationen Incekum och den lilla turkiska byn Avsallar insåg jag verkligen hur mycket Turkiet har att erbjuda.

Dagarna innan promenanden mellan de två turkiska samhällena hade jag och en svensk kollega just kommit hem från en två dagar lång resa där vi fick se mer av Turkiet. Resan gick till ett område som jag vill rekommendera er att besöka.

Resan tog oss från västkusten och upp genom de mäktiga Taurusbergen där slutmålet var Kappadokien, som är ett av turkiets nio världsarv och är ett otrolig landskap och en fantastisk naturupplevelse.För flera miljoner år sedan täcktes Kappadokien av vulkanaska och sten efter en rad stora vulkanutbrott. Vind, regn och blåst har format denna plats där de unika klippformationerna skulle kunna vara hämtade från en sagovärld. I området finns det även förvånansvärt stora underjordiska samhällen som byggdes som tillflyktsorter för kristna.

Resan började tidigt en onsdagsmorgon och vi blev upphämtade av en minibuss med en privat, engelsktalande guide. Nationaliteterna och åldrarna i gruppen var blandade. Det vi hade gemensamt var att alla ville uppleva och se mer av Kappadokien. Guiden knackade försiktigt på mikrofonen och vände sig över sätet mot oss. Hon log, var engagerad och pratade med sånär som perfekt engelska om vårt program de följande två dygnen. Ett par timmar senare hade vi kommit närmare vårt mål och stannade till vid vägkanten. Runt omkring oss reste sig de ståtliga Taurusbergen och jag lämnade gruppen för en stund och tittade ner i ravinen.

Jag kände en enorm respekt för bergen. Jag promenerade tillbaka till gruppen och under tystnad åt vi en typisk turkisk frukost med oliver, fetaost, ägg och nybakat bröd. Efter ytterligare ett par timmar i minibussen var vi framme i Konya, en av Turkiets största städer och ett viktigt religiöst centrum. Vi besökte Mevlana-museét och en stor moské. Vi tog av oss skorna och satte oss ner i mitten av moskén samtidigt som vår guide berättar historier om den kände filosofen och mystikern, Mevlana. Jag kände ett lugn och tog till mig historien.

Efter det korta besöket i Konya närmade vi oss Kappadokien. Vi upptäckte de underjordiska städerna med spänning och vandrade mellan de höga, unika klipporna där människorna byggt flervåningshus som fortfarande är välbevarade. Solen lyste, det var klarblå himmel, luften kändes lätt och det var inte alls lika fuktigt som nere vid kusten. Vi njöt ett tag i solen medan vår guide ställde sig balanserande på en stol och slog ner färska frukter från ett träd. Hon var personlig och omtänksam och vi skrattade tillsammans där vi satt och njöt av färsk frukt och tittade ut över det  dramatiska landskapet.

Solen började skymma och vi åkte till vårt bokade hotell i närheten där vi åt en buffé med turkiska delikatesser som börek, köfte, kebab, auberginerätter, grönsaker och yoghurtröror. Jag och min kollega lade oss på varsin säng i vårt hotellrum och pratade om våra intryck när det knackade hårt på dörren. Det var vår guide som frågade om vi vilel följa med henne till närmaste by. Vi tvekade inte en sekund utan satte oss i minibussen tillsammans med henne och chauffören och åkte iväg i mörkret.

Efter ett par minuters bilfärd kom vi fram till byn som visade sig vara byggd i kanten av de spektakulära klippformationerna. Vi satte oss ner på ett café och drack svart turkiskt  te och pratade. Jag och min kollega berättae om Sverige och kom in  på norrsken. Jag berättade mer om det och om vårt kalla klimat uppe i norra Sverige. De var imponerade och tyckte att det lät otroligt exotiskt. Jag berättade om mina intryck av Turkiet och Kappadokien och vi kom fram till att det är lätt att bli hemmablind. Vi somnade sent och vaknade tidigt nästa morgon.

Vädret var lika perfekt som dagen innan och vi gav oss ut i området. Vi hade en fantastisk dag framför oss. När dagen började närma sig sitt slut började resan ner igen mot kusten med sina finkorninga sandstränder och allt annat som den Turkiska rivieran hade att erbjuda. De flesta sov under hemresan efter två intensiva dagar, men jag satt vaken och blickade ut över landskapet. Jag reflekterade över de senaste dagarna. Intrycken, upplevelserna och känslorna om och till denna plats varr starka.

Jag är glad att jag fick chansen att åka till Kappadokien och fått uppleva två fantastiska dagar av Turkiet när det är som bäst. Mitt i Turkiets hjärta. Turkiet passar alla.